Bokblogsjerka: Hur viktig är ytan?

Veckans jerka på Annikas blogg handlar om de bästa vs sämsta omslagen. Det finns ju en hel del fantastiska omslag, mina favoriter brukar vara de som är ganska stilistiska och inte för plottriga, som t.ex. Game of Thrones-serien eller Pure där bara namnet står skrivet, men där det finns små hänvisningar till texten i bokstäverna om man tittar noga.

Ett av de bästa omslagen på senare tid har för mig varit The Night Circus - omslaget är svartvitt och ser ut som en gammaldags siluettklippning, förutom en röd scarf, sidorna är svarta på kanten och det vidhängande "bokmärkessnöret" är rött. Till en bok som handlar om en cirkus där allt är antingen svart eller vitt och där de mest begeistrade följarna klär sig svartvitt, med någon röd detalj för att visa att de inte helt hör hemma där så passar det som hand i handske. De svarta sidkanterna gör också att det blir en lite randig cirkustältdukseffekt när man öppnar boken och läser.

Vad vore en jerka utan Charlaine Harris? Hennes orginalomslag är inte alls något för mig. De ser ut som de är teckande av en 12-åring, speciellt när det kommer till kroppsanatomi, och de är grällt färglagda och ofta plottriga. Och framför allt: jag tycker att de missar att fånga stämningen helt. De ser mer ut som barnböcker. Nu kommer ju serien med multipla omslag, den som jag har köpt är något bättre, men hade jag börjat skaffa dem idag hade jag satsat på de med blod på, de kanske inte helt fångar stämning och innehåll, men de är snyggt grafiska:

Annika skrev att omslaget inte var viktigt för henne när hon valde jämfört med baksidor och innehåll och det kan jag hålla med om, men jag tycker att man ibland får vissa förväntningar om boken, om vilken typ av text och stämning det handlar om, så visst är det ett plus när det stämmer.


Appropå yta så är jag inte alls nöjd med det här inlägget, gillar inte bildfunktionen i blogger, har svårt att få bilderna där jag vill ha dem.

Boktips om Sydafrika önskas!

Har bokat en nyårsresa till Sydafrika :) Är så himla glad! Är det någon som har tips på bra böcker som utspelar sig där så tar jag gärna emot dem.

Syns snart!

Dead as a Doornail: Food that walked and talked, that was us. McPeople

Bild lånad från adlibris

I Dead as a Doornail av Charlaine Harris så är det någon som skjuter skiftare. De skjuter också huvudpersonen Sookie. Dessutom blir hon attackerad av ett par vampyrer och hennes hus tänds på medan hon är inne i det. Det är mycket som händer. Hur brandens efterverkningar ser ut redogörs med otäck detaljrikedom, alla dessa smälta och förvridna föremål. Insikten om hur illa det hade kunnat gå slår inte bara Sookie utan även läsaren med full kraft.

Sookie påminner mig ibland om en marskatt. Det finns rätt många män i den här boken som får henne att bli knäsvag och vilja hoppa direkt i säng (inte för att hon gör det) och jag känner inte riktigt igen mig. Antingen så är mina hormoner mer beskedliga eller så är männen hon umgås med väldigt mycket läckrare än dem som finns i min närhet :)

Bland intressenterna finns nu vampyrerna Eric och Bill, samt skiftarna Alcide, Sam, Calvin och Quinn. Alla lite gammalmodiga när det kommer till kvinnorollen (för mänskliga kvinnor) och alla väldigt stolta. Det gäller att tippa på tå när man tackar nej till att bo hemma hos någon efter att ens hus har brunnit ner och kan någon skryta med att man känner vår hjältinna intimt för att bevisa för andra vem hon är mest intresserad av så gör man det. Att begära besked om var hon har varit under dagen och vem hon har träffat är också helt normalt. Hade det här hänt i verkligheten så hade man backat rätt fort.

Hur känner då vampyrer för att "leka med maten"? Här kommer ett mycket klargörande citat från Eric: "Sookie, you have to understand that for hundreds, thousands, of years we have considered ourselves better than humans, seperate from humans." He thought for a second. "Very much in the same relationship to humans as humans are to, say, cows. Edible like cows, but cute too." Sookies tankar om det hela ser ni i rubriken.

Del 5 i The Sookie Stackhouse Novels

Dead to the World: Rar, förvirrad och rädd = attraktiv?

Bild lånad från adlibris

I Dead to the World av Charlaine Harris så förlorar min favorit, den forne vikingen, numera vampyren Eric, minnet. Han göms av Sookie medan häxorna som lade förbannelsen över honom letar. Förutom att han inte minns något så är också hela hans personlighet förändrad till rar, förvirrad och rädd och Sookie faller. Det finns många sexskildringar i boken. Jag har läst en intervju med Charlaine där hon sade att läsare ibland kommer fram till henne och berättar att de rollspelar sexskildringarna hemma (något hon tyckte var för mycket information...). Undrar i mitt stilla sinne hur man lyckas rollspela att "brösten skälvde som valpar"?

Tyckte man får lite mer förståelse för varför Sookie hade så svårt att dumpa Bill i förra boken. För någon som konstant betraktas som galen, dum (med utseendet emot sig - blond och storbystad), outbildad och lite skrämmande av nästan alla andra människor (p.g.a. telepatin), så är det inte otroligt att när någon bekräftar en att det är värt mycket, hon är dessutom van att bli illa behandlad och kanske har högre tröskel. Det finns nog också en rädsla för att göra slut och sedan bli väldigt ensam för att man inte räknar med att någon annan vill ha en. Inte för att Sookie skulle ta vad som helst, skönt att se att hon inte säljer sig för lätt.

De många ickemänskliga männen (vampyrerna Eric och Bill och skiftarna Sam och Alcide) runt Sookie försöker ofta beskydda henne. De har inga större problem med att be henne "lyssna" telepatiskt när de misstänker något skumt vilket ibland är livsfarligt, men när det gäller att arbeta utanför hemmet och dessutom sent... Det passar sig inte riktigt. Det känns som något från 50-talet eller ännu tidigare, desto mer förvånande när vampyrerna och skiftarna själva har ganska jämställda hierarkier.

Får också en del tankar över livet på bonnvischan i södern. Bon Temps ligger i det amerikanska bibelbältet och hon träffar för första gången någon som inte kategoriserar sig som kristen. Reaktionen? Hon blir generad och vet inte vad hon ska säga. Det känns så väldigt långt borta från här; liksom skallgången för att leta efter hennes försvunne bror där många som deltar är beväpnade vilket de även är till vardags. En helt annan värld även utan alla övernaturliga element.

Del 4 i The Sookie Stackhouse Novels

Club Dead: Vad säger man till någon som våldtagit en?

Bild lånad från bokus

Jag har läst Club Dead av Charlaine Harris och resten av texten är full med spoilers. Läs vidare på egen risk :)

Nu har Sookies pojkvän, vampyren Bill, försvunnit. Strax efteråt får hon reda på att han har varit otrogen och planerat att lämna henne, men att han lyckats bli kidnappad innan dess. Efter tips om vilka vampyrer som kan tänkas ligga bakom (vampyrkungen av Mississippi!) åker hon dit letar. En kväll lyckas hon avvärja en fanatikers attack på en vampyr, men dessvärre hamnar staken i henne istället. Hon tas till kungens residens för omplåstring och befriar på morgonkvisten sin torterade, utsvultne, otrogne pojkvän. En svartsjuk bitch (i ordets dubbla bemärkelse) lyckas knuffa ner henne i samma bagageutrymme som Bill tillbringar dagen i och när han vaknar tömmer han henne nästan på blod innan han våldtar henne. När han så småningom inser att det är hans gamla käresta avbryter han sig och frågar om hon mår bra. Och här kommer det som retar upp mig: hon svarar nej, naturligtvis, men sättet hon gör det på? Ursäktande! För att hon kan med att beklaga sig när det är han som blivit torterad i flera dagar som om inte hon just blivit tömd, våldtagen och spetsad.

Trots övergivandet, otroheten, hemlighetsmakeriet och våldtäkten gör hon inte slut, åtminstone inte med en gång. Hon funderar... Jisses!

I övrigt så funderar hon en hel del i boken på om hon egentligen är en god människa. Det är många runt omkring henne som dör och hon är inte vidare bekymrad över det, ibland tycker hon t.o.m. att det är bra. Hon oroas också över att hon känner sig attraherad av andra än sin pojkvän, jag misstänker att det kanske är viktigare för henne att ha någon som finns där för henne än vem det är. Hennes pengaproblem och ångesten som man får när man lever ur hand i mun är också bra beskriven. Så bra bok!

Del 3 av The Sookie Stackhouse Novels.

Living Dead In Dallas: Vampyr i rosa och turkos lycra

Bild lånad från adlibris

Living Dead in Dallas av Charlaine Harris är himla bra, det är i den här boken som man börjar få upp ögonen för Eric Northman... Gillar Sookie också, hon beskrivs av en annan karaktär som "a sweet little éclair on the outside and a pit bull on the inside" och den beskrivningen är inte fel. Visst blir hon rädd, men hon är lojal och ger sig inte och tar ställning även när andra helst vill att hon är tyst. Relationen med Bill är väl det största frågetecknet, den är borderline åt det förtryckande hållet.

Önskar den här scenen varit med i tv-serien...

I den här boken blir Sookie utlånad (!) till några vampyrer i Dallas, en vampyr har försvunnit och de behöver en telepat som hjälper till. Fellowship of the Sun, en kristen hatorganisation, visar sig vara inblandad och sen blir allt bara värre, den omtalade kristliga kärleken är det ont om. I skogarna runt hemstaden har dessutom en maenad visat sitt vackra tryne och kräver att få tillräckligt tribut och det är så mycket bättre gjort än i tv-serien. Önskar att Alan Ball (producenten) kunde inse att bara för att det är kabeltv så behöver man inte lägga in hur mycket sex som helst, speciellt inte när det i boken beskrivs som helt igenom sjaskigt. Det enda som verkar tilldragande i bokens orgie är då rubriken på inlägget...

Del 2 av The Sookie Stackhouse Novels.

Tematrio: Vive la France!

Veckans tematrio hos Lyrans noblesser firar gårdagens franska nationaldag. Jag kan väl inte påstå att jag läst så mycket franskt och än mindre som jag faktiskt tycker om så jag lägger till en av mina absoluta favoritfilmer (jag fuskar glatt i min egen blogg).

Bild lånad från cdon

1. Jules Verne - han har skrivit många bra böcker även om de mest läses som förkortade barnböcker nuförtiden. T.ex. Den hemlighetsfulla ön, En världsomsegling under havet och Till jordens medelpunkt.
2. Anna Gavalda - Tillsammans är man mindre ensam (även om jag var glad att jag läste den när jag var själv, grät en del...)
3. Och så en fransk film: Jag har älskat dig så länge - med Kristin Scott Thomas i huvudrollen, hon har just släppts efter 15 år i fängelse och kommer för att leva med sin syster och hennes familj. En utmaning att anpassa sig till livet i frihet och läsaren får långsamt, långsamt reda på varför hon hamnade där. En underbar film!

Dead Until Dark: Lång mörk främling med huggtänder sökes

Bild lånad från adlibris

Jag har läst Dead Until Dark (Charlaine Harris) några gånger förut, och den är fortfarande lika bra! Vampyrerna har gett sig tillkänna för människorna och en av dem, Bill, blir Sookies första pojkvän. Dessvärre anser inte alla att mixade par är önskvärda och någon tar livet av dem som "fraterniserar" med vampyrer. Förutom mordhistorien så finns Sookies och Bills trevande försök till ett förhållande och det skaver, han är inte direkt en drömprins (för någon annan än henne).

Boken har en humoristisk ton som jag tycker om, man får veta vad som egentligen hände med Elvis och vampyrerna är lika olika varandra som den mänskliga befolkningen. Jag gillar också beskrivningarna av vardagslivet, som att huvudpersonen rakar benen eller att farmodern är med i en förening som minns "the war of the Northern agression" (det amerikanska inbördeskriget). Sitter ibland och väntar på saker som aldrig händer eftersom jag har bilder från tv-serien, men jag föredrar alla gånger böckerna.

Del 1 av The Sookie Stackhouse Novels.
Smakebit - Dead Until Dark

Smakebit på søndag - Dead Until Dark

Bild lånad från bokus

Startade ett Sookie Stackhouse-maraton i morse, sista delen i serien kom i våras och jag känner att jag vill ladda inför den ordentligt genom att läsa igenom serien i rätt ordning. Det här smakprovet kommer från den första boken Dead Until Dark när Sookie är på sitt första besök i en vampyrbar i hopp om att försöka vaska fram något som kan förklara två mord i hennes hemstad, mord som den lokale vampyren Bill blir misstänkt för. Inredningen i baren går i grått, svart och rött, inramade foton från vampyrfilmer pryder väggarna och i baren finns förutom vampyrer också s.k. fangbangers (vampyrgroupies) och turister:

The tourists looked like tourists anywhere, maybe more adventurous than most. But to enter into the spirit of the bar, they were nearly all dressed in black like the fangbangers. Maybe it was part of a tour package? 'Bring some black for your exciting visit to a real vampire bar! Follow the rules, and you'll be fine, catching a glimpse of this exotic underworld.' 

Gillar den här lite lågmälda humorn :)

Här finns ett inlägg som skrevs efter att jag läst hela boken.
Smakebit-idéen kommer från den här bloggen.

Hotellet i hörnet av bitter och ljuv: Kärlek, isolering och historia

Bild lånad från adlibris

Hotellet i hörnet av bitter och ljuv av Jamie Ford är en söt historia. En del av den utspelar sig i Usa under andra världskriget och vi får följa Henry Lee, en 12-åring med kinesiskt påbrå. Han får stipendie för att börja på en "vit" skola, vilket bland annat innebär mobbing, att han får gå tidigare från lektionen före lunch så att han kan hjälpa till att servera sina skolkamrater och stanna kvar efteråt för att tömma papperskorgar och annat. Hemma får han bara prata engelska, tyvärr förstår hans föräldrar bara kantonesiska så han blir isolerad både hemma och i skolan tills han en dag får sällskap av en annan stipendiat bakom matdisken - en japansk flicka. De blir vänner och ungefär då anfaller Japan Pearl Harbour vilket leder till att USA internerar sin japanska befolkning i stora läger på grund av oro för spionage.

Den andra delen utspelar sig 40 år senare när man hittar tillhörigheter till en del av de japanska familjer som internerades i källaren till ett gammalt hotell som ska renoveras. Henry är nybliven änkling och de nya fynden får honom att minnas krigsåren och knyta nya band med sin son.

Jag gillar den här boken. Det är en intressant del av den amerikanska historia och det är en historia om hur föräldrar påverkar sina barn. Den handlar också ganska mycket om ensamhet.

American Psycho: Vidrig bok, tråkigt skriven

Bild lånad från adlibris

American Psycho av Bret Easton Ellis var inte en bok för mig. Den handlar om en amerikansk yuppie som slaktar och/eller våldtar folk så brutalt som möjligt. Mycket av texten hoppade jag över, t.ex. när han stötte ihop med bekanta på restauranger och beskrev i detalj kläderna de hade på sig: glesvävd skjorta från Armani, ullbyxor från... och, lite mer förvånande, en massa kläder gjorda av flanell (översättningsmiss?). Inredning och mat beskrivs lika ingående och beskrivningen av teknikprylar visar att boken är några år gammal (videospelare, dyr freestyle, 32 tums skärm...). En orgie i skryt rent allmänt. En annan föråldring/översättningsmiss var uttrycket "high five" som blev "handflata med fem". Jag hoppade också över navelskådningarna av Whitney Houston (4 sidor), Genesis (4 sidor) och Huey Lewis (8 sidor). Dessutom bläddrade jag snabbt förbi de ingående skildringarna av våldtäkterna och bestaliska morden (avbitna bröstvårtor, avsågade armar, mänskligt kött i stekpannan etc.) eftersom de gjorde mig fysiskt illamående.

Sedan var det inte så mycket kvar av boken: förvirrade diskussioner om vem som fanns på andra sidan baren, diskussion om det över huvud taget finns intelligenta kvinnor, kvinnors kroppar, droger, var de skulle äta nästa gång och, konstigt nog för någon som spenderar 300 dollar på en måltid, en stress för att återlämna hyrfilmerna i tid.

Om morden var verkliga eller om det är hallucinationer från ett psyke i sönderfall är något som aldrig riktigt blir klarlagt, men huvudpersonen osar så mycket förakt för allt medmänskligt att jag avskyr honom oavsett. Han viftar med dollarsedlar framför ögonen på hemlösa bara för att rycka undan dem, köper djur för att tortera dem, torkar av händerna på sin flickväns klänning hellre än att använda sin servett, får vredesutbrott på folk som gör sitt jobb etc.

TL/DR: American Psycho är en av de vidrigaste böckerna jag läst. 

Bilbo, en hobbits äventyr: Små män på litterärt äventyr

Bild lånad från adlibris

Ända sen jag såg filmen har jag tänkt läsa Bilbo, en hobbits äventyr av J. R. R. Tolkien och nu har det äntligen hänt. Den var ganska lik filmen, förutom att den inte hade några orcher (och nu börjar jag tvivla på att det var orcher i filmen, kan det ha varit vättar?) och att man fick följa med på hela resan utan att behöva vänta ett år på fortsättningen. Boken är skriven för barn och har ibland ett väldigt direkt tilltal: "Gångarna gick i kors och tvärs och slingrade sig i alla riktningar, men vättarna hittade där lika bra som du hittar till närmaste postkontor." (Vilket nuförtiden inte är särskilt lätt med tanke på hur många som lagts ner, men det var ju lättare förr...)

Vad tyckte jag då om boken? Nja, sammanfattar det väl rätt bra. Jag skulle behövt mer av relationer och/eller känslor och mer sammanhang för att jag skulle tycka att den vara bra. Här är det en massa karaktärer som man inte lär känna vidare väl, och en massa farliga situationer som inte blir vidare spännande, kanske för att jag just inte är så engagerad i personerna.

Royal Assassin: Ett ekorrhjul i tegelstensformat

Bild lånad från bokus

Royal Assassin av Robin Hobb är i samma format som en mindre tegelsten. När man inte vill att boken ska ta slut så är det ett bra drag, men för den här - inte så mycket.

Den är uppbyggd lite som en spiral, det snurrar runt ett varv och sen återkommer samma sak igen samtidigt som handlingen långsamt rör sig mot upplösningen. Så det blir varv efter varv med intigrerande mot Prince Regal alternativt försök att skydda sig mot densamme, tafatta försök att skilla (en slags tankeläsning), att dölja att han kan överföra tankar till djur, försök att få kronsprinsparet att uppskatta varandra, försök att få tillträde till den lätt förvirrade kungen, träffar med flickvännen och försök att hålla sig ifrån henne (för hennes skull). Och det går runt och runt igen och boken är alldeles för tjock.

Det som jag föll för i första boken var beskrivningen av huvudpersonens sårbar- och ensamhet, men här är han äldre och det är inte lika uttalat. Dessutom så börjar boken innan den första tog slut? I slutet av förra boken var de på en resa, i början på den här är den inte påbörjad. Jag skulle önskat att handlingen i stort varit samma, men att boken skurits ner med en tredjedel, det tror jag hade blivit en mycket bättre historia.

Del 1 - Assassin's Apprentice

Tematrio: Det stora landet i väster

Snart är det nationaldag för USA och bra böcker därifrån är uppdraget från lyrans noblesser för denna veckas tematrio. Jag har valt att ta böcker som handlar om landet och/eller livet där och valt bort bra böcker som lika gärna skulle kunna utspela sig någon annanstans.

Det var ett tag sen jag läste John Steinbeck, men på ett amerikanskt tema passar han så bra att han får med två böcker: Vredens druvor som utspelar sig under depressionen och där man följer en familj som blir utblottad, samt Öster om Eden - en släktkrönika från sent 1800-tal till första världskriget.

I Charlaine Harris serie om Lily Bard (den första heter Shakespeare's Landlord) så får man läsa om livet i en liten småstad i  den amerikanska södern. Huvudpersonen Lily gör sitt bästa för att förtränga sitt tidigare liv, men lyckas inte. Böckerna är lite mysiga, men behandlar också ämnen som rasmotsättningar, våldtäkt och mord. Utspelar sig i nutid. Den svartaste av Harris serier, gillar det.

Kathryn Stocketts bok The Help (Niceville). Igen amerikansk söder, utspelar sig på 60-talet och är en väldigt läsvärd skildring av rasmotsättningar och fördomar som hände förbluffande nyligen. Den är dessutom rätt rolig.

Bokslut första halvåret 2013

Dags att summera första halvårets bästa läsning, det gör i alla fall fiktiviteter och jag är inte sämre än att jag kan kopiera en bra idé :) Jag har inte läst så våldsamt många böcker i år, 33 stycken, och 3 av dem är omläsningar och kommer därför inte med på listan (gör mitt jobb lite lättare), så jag nöjer mig med att kora topp 5 (även om det blev 6 böcker). De fyra översta är ordnade efter författarens efternamn, de två sista får dela på femteplatsen, jag kunde inte bestämma mig.

* En man som heter Ove av Fredrik Backman

* City of Bones av Cassandra Clare

* The Fault in our Stars av John Green

* Assassin's Apprentice av Robin Hobb

* Invisible Murder av Kaaberbol och Friis, Insurgent av Veronica Roth

Main stream fantasy?

Skrev ett inlägg igår om hur main stream jag (inte) var jämfört med Bokus pockettopplista och undrade samtidigt hur resultatet skulle bli om det fanns en fantasytopplista. Adlibris visar sig ha en sådan, och ja, resultatet blir ganska annorlunda. Inte för att det är en helt bra lista att testa hur main stream fantasyläsare man är kan jag tycka, 8 av 15 är delar eller paket av Game of Thrones (eller Sagan om is och eld om man ska vara noggrann). Nummer 9 på listan, Dead Ever After av Charlaine Harris, står dessutom och väntar på läsning, försöker bara bestämma mig för om jag ska läsa om delarna som kommer före eller inte. Så resultatet är 9 av 12: de fem delarna av Sagan om is och eld, Metro 2034, Dödläge, Eld och Hobbiten, med Dead Ever After på tur. 

Main stream?

Hur main stream är jag? Hittade ett "test" på Den läsande kaninens blogg och var ju tvungen att se hur resultatet blev för mig. Testet är enkelt: hur många av böckerna på Bokus pockettopplista har du läst?

Jag har läst:
En man som heter Ove av Fredrik Backman
Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper
Drakarnas dans av George R R Martin
Gideons ring av Carin Gerhardsen

4 av 20, inte sådär väldigt main stream. Undrar hur det hade blivit om det varit en topplista över fantasy?

Bokbloggsjerka: En psykopat att relatera till

Ämnet för veckans jerka är vilken favorit man har bland alla dessa bad guys/girls. Måste säga att det inte är lätt att välja, urvalet är stort. De flesta deckarskurkarna får jag ingen relation till, de är mest bara ett måste för att "hjälten" ska kunna lösa brott. I fantasy så kommer man ofta närmare personen och får se fler delar av hen så där finns några som jag kanske inte tycker om, men som jag har en relation till. Minnesvärda sådana finns i mängder i Game of Thrones-serien, t.ex. Joffrey, Cersei, Lord Ramsay och the Mountain, ingen av dem någon jag vill hålla i handen även om de är fascinerande (i brist på bättre ord). Favoriten idag får nog ändå komma från en vanlig roman, Kevin i "Vi måste tala om Kevin" av Lionel Shriver. Han är otäckt känslolös och uträknande, men det finns något som gör att jag känner för honom, kanske bara det faktum att man får följa honom under så lång tid. När jag läste boken funderade jag på vad som var hönan och ägget i hans liv - speglade hans mammas reaktioner den han var, eller blev han sådan på grund av hennes reaktioner? Eller kanske en kombination?

Uppdatering: Efter att ha hoppat runt bland svaren en stund och sett väldigt få tjejskurkar så tänkte jag dra till med ett svar ur Charlaine Harris produktion igen (vad vore en jerka utan henne?). För visst kan man väl ha flera skurkar? Arlene i The Sookie Stackhouse Novels går från att vara en vän, om än av det utnyttjande själviska slaget, till att försöka mörda henne. Alldeles för påverkad av sin senaste kärlek - och det är något uselt tycker jag, när en pojkvän gör att man överger sin kompis (även om det kanske inte brukar bli fullt så blodigt).

The Bling Ring: Det viktigaste är att vara känd

Jag har just sett The Bling Ring och jag gillade den! Den bygger på verkliga händelser där en grupp tonåringar bröt sig in hos kändisar och stal pengar, kläder och smycken under flera månaders tid. Skådisarna fungerar bra, har sett folk som är bekymrade över Emma Watsons överspel, men jag tyckte det var klockrent, jag väljer att tro att man inte ska tro på hennes välrepeterade klyschor efter hon åkt fast. Filmen visar en grupp människor som är så totalt ytliga att man tvivlar på om människorasen är värd att bevara. Det deras liv och intressen handlar om är partyn, droger, mode (rätt märke är viktigt) och kändisar och i deras kretsar är det coolt att ha varit hemma hos Rachel Bilson även om det är i form av ett inbrott. Man ska också synas, livet dokumenteras med mobilen och bilderna läggs upp på nätet. Vad som skrämmer mig mest är att de inte visar någon ånger alls. De ser rättegången som ett medel för att bli kända själva. Jag kan tycka att det är något patetiskt med önskan att vilja bli känd, oavsett vad det är för. Lika patetiskt är det att folk faktiskt vill "bli vänner" (á la facebook) när de hamnar på nyheterna.

Se till att synas!

Inbrotten hos Paris Hilton spelades in i hennes hus. Jag är glad att jag visste det innan för annars hade jag trott att filmteamet överdrivit så mycket de kunde, för det var mer spacat än något jag nånsin kunnat tänka mig. Så extremt mycket kläder och bling och så egocentriskt inrett (sitt eget ansikte på soffkuddarna t.ex). För att inte tala om strippstången... Det känns som att flera av de drabbade kändisarna har en hel del gemensamt med förövarna.

"Hemundervisning"

Den s.k. hemundervisningen var också intressant. I den formen borde det inte vara lagligt, ett new age-inspirerat jag-kan-budskap var hela undervisningen? Stackars barn. När man har en förälder som är så lätt att manipulera blir det ännu värre.

Så The Bling Ring rekommenderas. Sen kanske man inte ska göra som jag och komma direkt från shoppingen med fem klädpåsar (så blir det när man inte shoppat på ett halvår) i händerna - jag såg nog lika ytlig ut som dem i filmen :)

LCHF for the Next Generation: En lätt bok om kost

Bild lånad från adlibris

Jag tillhör inte målgruppen för 'LCHF for the Next Generation' av Lars-Erik Litsfeldt och det märks. Ibland blir jag nästan lite förolämpad av det han skriver, hur dum tror han egentligen att jag är? Men det är kanske saker som man inte vet när man är tonåring? Texten är skriven med lite humor och är trevlig att läsa.

Boken har tre olika delar. Den första handlar om varför man inte ska tro på allt som står i tidningar eller allt det som doktorer och dietister säger (det är den här delen där jag stör mig en del på självklarheter) och ibland önskar jag att han gick mer på djupet av rapporter som han mest använder anekdotiskt. Det känns också lite konstigt att läsa en bok om LCHF där kosten inte nämns, jag väntar...

Mittendelen handlar sedan om kost och den delen tycker jag är bra. Handlar om varför en kalori inte bara är en kalori t.ex. och vad insulinet gör med kroppen. Det hela förklaras enkelt, men väldigt tydligt. Efter att ha läst funderar jag mest på när jag ska börja. Där finns också tips på hur man kan "överleva" skollunchen.

De sista 40 sidorna är recept, och det är bokens bästa del. Önskar jag hade haft den här när jag flyttade hemifrån för den är så grundlig. Där vad man ska tänka på när man steker kött, hur man ska ställa in ugnen när man ska grilla, hur man skirar smör (skumma bort ngt vitt, inte ta med bottengrumlet, det visste inte jag), hur man gör (och räddar) bearnaisesås. Vanliga recept på maträtter och såser finns naturligtvis också med, sedan slutar boken med en lista över kolhydratsinnehållet i olika livsmedel. Toppen.