Finger Lickin' Fifteen: Janet Evanovich

Bild lånad från adlibris

Den femtonde delen, Finger Lickin' Fifteen, om bountyhuntern Stephanie Plum är inte den bästa. Den här gången är det Lula som råkar bli vittne till ett mord och som sedan jagas av mördarna, men annars är det mesta sig likt från föregående böcker: bilar förstörs, Stephanie dras mellan sina två hunkar till män, hennes fängslande av folk som inte dykt upp till rättegångar är för det mesta totalt inkompetent och alla karaktärer är karikatyrer. Det här är saker jag förväntar mig när jag läser, även om jag hade önskat att det var mindre formulaistiskt och framför allt att det funnits mer personutveckling.

Det stora problemet för mig med boken var att Lula tog så stor plats (oavsiktlig pun). Att hon blir vittne till ett mord och helst inte vill prata med polisen - helt okej. Att hon helt plötsligt ska vara med i en grilltävling - ganska okej. Att hon är så usel på det att hon förstör kök efter kök och inte lär sig något av misstagen - det blir bara jobbigt och jag tycker att det är synd att hon beskrivs med den mentala förmågan av en femåring. Att det sedan läggs in pruttskämt gör inte saken bättre. Inte när det hela tiden är samma person. Jag kommer läsa nästa del om ett tag, men tror jag behöver en lite längre paus än vanligt innan dess.

The Invention of Wings: Sue Monk Kidd

Bild lånad från adlibris,
finns även på svenska

The Invention of Wings startar i Charleston under tidigt 1800-tal när Sarah Grimke får sin alldeles egna slav, Handful, i 11-årspresent. Vi får läsa alternerande från Sarahs och Handfuls perspektiv. Handful har en mamma Charlotte som drömmer om att en dag kunna köpa sig och dottern fria, men med en ägare som inte tillåter att hon tar sömnadsuppdrag vid sidan om sina sysslor så blir Charlotte allt mer upprorisk och man sitter bara och väntar på en katastrof.

Sarah är en intelligent tjej som diskuterar juridiska spörsmål med sin pappa domaren och sina storebröder och hon tror att hon ska följa i deras fotspår, men hennes dröm slås brutalt i bitar. En av Sarahs övertygelser är att slaveri är fel och hon vill egentligen inte ha Handful.

Sarah Grimke är en historisk person, hon och hennes syster Angelina var båda välkända abolitionister och feminister och i efterordet kommer en redogörelse för vad som är sant i historien och vad som är mer fritt beskrivet. Handful är tyvärr en av de mer fritt beskrivna karaktärerna eftersom hon egentligen dog ganska ung.

Omdöme: Det är en bra bok och intressanta personer man får läsa om. Jag gillar hur man får följa en husslav i stan med de regler som fanns där, det är ett annat liv än på bomullsplantagerna, och att det faktiskt fanns några som revolterade. Sarahs berättelse fångar mig speciellt i avseende av hur kvinnans lott såg ut, det var inte många val de bättre bemedlade hade, men Sarah lyckades hitta ett kryphål hos kväkarna, men för mig kändes det som att hon gick från en uppsättning regler och förväntningar till en annan. Så en bok om frihet på många plan.

Min japanresa: Miyajima och Hiroshima

Sista blogginlägget från resan med bilder från Miyajima och Hiroshima som ligger ett par timmars tågresa från Kyoto. Vi fick göra resan ett par gånger eftersom vi av misstag hoppade på en långfärdsbuss som gick direkt till Hamada istället för sightseeingbussen till Hiroshimas Peace Park och våra utflyktsmål i Hiroshima hann stänga innan vi kom tillbaka till ursprungspunkten. Skyller på värmen.

Ser ni hur fint man väntar i kö innan man
stiger ombord? Innanför linjerna.Gillart.

Fina Shukkeien Garden i Hiroshima.

Träffade på det här vackra brudparet i trädgården.

Inte en sightseeingbuss, inte ens likt. Våra biljetter gällde inte
heller, men visst sjutton fick vi åka med några timmar ändå...

Det var 600 meter nästan precis över den här byggnaden,
Atomic Bomb Dome, som atombomben exploderade. Det
var i princip också den enda byggnaden inom ett par
kilometers omkrets som stod upp efter explosionen.

Staty av bomboffer med papperstranor runt om.

Några av Sadakos papperstranor.

På ön Miyajima vandrar hjortarna fritt i den
lilla byn. Man får fina foton, men det känns
inte jättebra att se dem äta tidningar och skräp.

Det här är väl huvudanledningen till att turisterna kommer
till Miyajima, en torii-port ute i vattnet.

Och det är det som får bli sista bilden i mina många inlägg från resan. Men jag förstår inte varför himlen ser så mulen ut, hade paraplyet som parasoll mest hela tiden på ön eftersom det var så olidligt varmt och soligt.

Min japanresa: Kyoto

Kyoto bombades inte under andra världskriget så här finns
stadsdelar med äldre byggnader. Mysigt...

...och omskrivet i all turistinformation.

Där finns också chans att träffa på geishor eller, som på bilden,
 deras lärlingar maiko. Det är en femårsutbildning de får.

Annan fotoinspirerande gränd, inte fullt lika gammal.

Fint hus i förort.

I samma förort fanns en trolsk och välbesökt
bambuskog där man bland annat har spelat
in Hidden Dragon, Crouching Tiger. 

Uppskattade att det fanns tak över en del av största trottoarerna,
hjälpte bra mot både ösregn och sol.

En till täckt trottoar, med högtalarsystem som spelade
buddistiska (?) mantror dygnet runt.

Tygstyckena framför ingången visar att det är öppet. Kändes lite
udda. Många ställen har dock kortare hängen eller viker upp en
av delarna, och andra har inget tyg alls.

Kyoto har över 1600 tempel, men vi nöjde oss med det här.

Ganska fint :)

En fredsdemonstration ska startas upp och den här glada farbrorn står och hälsar på människorna som är på väg dit.
Hela han utstrålade glädje och det smittade.

Kyoto är en stad med flera fina (läs fotovänliga) delar, men jag tyckte bättre om Tokyo. Kyoto kändes mer som generisk storstad och mindre japansk till sättet än huvudstaden.

Tematrio: Blöta titlar

Dags för Lyrans tematrio igen, det var ett tag sen för mig. Veckans trio består av tre blöta titlar.

1. Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell. En fantastisk trilogi om kärlek, vänskap och en fruktansvärt fördömande omgivning. Man blir full av känslor av olika slag under läsningen...
2. Vi kom över havet av Julie Otsuka. Om japanska kvinnor som söker ett bättre liv genom att gifta sig med japan-amerikaner och hur livet ofta blev väldigt tungt. Skriven i ett udda vi-perspektiv som gör att man hinner möta många livsöden.
3. Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman. Om en sjuårig pojkes skrämmande upplevelser en sommar, när ett monster förändrar hela hans familj och en flicka nästan dör.

Shakespeare's Trollop: Charlaine Harris

Bild lånad från adlibris

Shakespeare's Trollop är den fjärde och näst sista delen i serien om Lily Bard. Lily hittar det nakna och skändade liket av en ung kvinna och det, tillsammans med att hon börjat öppna sig för omvärlden efter sin egen våldtäkt några år tidigare, får henne att börja titta närmare på sitt liv, liksom det av den avlidna. Det är i mycket en bok som handlar om vad som rör sig i Lilys huvud oavsett om det handlar om hennes personliga liv och nya sårbarhet eller om vad som kan ha hänt den unga kvinnan och, kanske framför allt, varför det hände just henne.

Jag har sett omdömen om den här boken där Harris anklagas för slut shaming, den avlidna hade ett aktivt sexliv med många partners innan hon dog. Det står väl aldrig att hon får skylla sig själv, mer att det var en tidsfråga innan det inträffade något. Jag stör mig nog mer på att anledningen till hennes utlevnad hela tiden beskrivs som låg självkänsla och bekräftelsebehov, att bara tycka om sex verkar inte finnas med som möjlig förklaring. Men jag kan förstå att Lily som fortfarande påverkas så mycket av sin egen våldtäkt reagerar på att man tar vad hon tycker är onödiga risker, det känns i linje med hennes personlighet.

Jag tycker om boken. Jag gillar Lily och jag tycker att den personlighetsutveckling hon haft genom böckerna känns trovärdig. Och att läsa om det amerikanska småstadslivet med sina olika typer är alltid intressant :) Det är många tillbakablickar och mycket grubblande för Lily förståligt nog, men jag skulle önska att även rasproblematiken som var så närvarande för ett par böcker sedan hade följts upp, känns inte helt logiskt att allt det skulle dö så plötsligt även om huvudpersonerna bakom uppviglandet försvann, det fanns ju en stor tyst massa som gömde sig där bakom.

Min japanresa: Okinawa och Hakone

När vi skulle lämna Tokyo blåste en tyfon in över vårt nästa stopp Ishigaki, planet ställdes in och efter en nödd övernattning i en förort nära flygplatsen blev det istället ett plan till en ryokan på ön Okinawa.

Därinne sitter man i varma pooler och tittar ut över en storslagen
havsutsikt. Mitt favoritställe var dock jättelerkrukorna lite längre in
där man kunde ligga och slappa som en jättedeg.

En ensam rauk. 

Sedan fortsatte vi till Hakone, ett ställe i närheten av Mount Fuji där man badar i varma källor och beundrar naturen. Väl där närmade sig nästa tyfon och det hällregnade mer eller mindre hela tiden och det vackra berget dolde sig bakom molnen så vi besökte Hakone Open Air Museum, en ganska fantastisk statypark.

Magnifik natur.

Påminde mig om spelkorten
i Alice i Underlandet.

Uppehåll!

Ihållande regn, men det var varmt i alla fall.

Och här är hotellrummet i traditionell stil.

Madrasserna placerades ut medan vi åt middag.
Andra natten körde jag med dubbla madrasser...

Lågt bord och ännu lägre, men förvånansvärt bekväma stolar.

Min japanresa: saker jag gillar med Japan

Det finns mycket att tycka om i Japan, här kommer ett litet urval med favoritfenomen:

Att det finns tecknade mangafigurer på de
mest oväntade ställen och att det är normalt
att vuxna läser dem.

Att det finns så mycket som är kawaii (gulligt). Här en bunt
monchichi - något som jag inte sett sedan jag gick på lågstadiet :)

Maten, såklart. Här i form av plastpresentationer i
restaurangfönstret så man ser vad som finns på menyn.

Fascinationen av katter. En liten sådan är föremålet för fotograferna
ovan, en annan ligger i samma stund på min mage, den ojämförligt
mjukaste platsen på terassen ;) Katter finns bland annat på klockor,
väskor, köksgeråd och på kattkafér (även om katterna på kafeet vi
besökte mest sökte ägarens uppmärksamhet).

Innetofflorna! Fanns på nästan alla hotell där vi bodde, här ett
hotell som gick ett steg längre. De bruna är rumstofflor, de svarta
är till matsal och spaavdelningen.

Monorail - gillar hur de gör stadsbilden lite futuristisk
samtidigt som den är mycket trevligare att åka än tunnelbana
och slipper den störande gatutrafik som spårvagnar samsas med.

När jag ändå nämner kollektivtrafiken så uppskattar jag hur tyst den
var. Många som utnyttjade tiden till att sova :) Mobiler användes
också flitigt, men mestadels till sms och surfning, det fåtalet samtal
som fanns var väldigt tystlåtna.

De kimonoliknande yukatan var vanlig, de är jättefina även om 
jag nog inte skulle ha stått ut med trippandet. Små steg är inget 
för mig.

Solfjädrar används flitigt, även bland män. Skönt när
det fläktar även när man måste sköta fläktandet själv.

Och möjligtvis det bästa av allt: toaletterna. Uppvärmda sitsar komplett med rumprengöring och på vissa offentliga ställen
hade de också ett "modestyläge" inställt som spelade upp spolningsljud medan man satt. Den på bilden hade även ett
handfat upptill så man kunde tvätta händerna medan tanken fylldes på igen, smart!

Min japanresa: Tokyo

Så, då är jag tyvärr hemma igen. Har haft det jättebra, Japan är ett väldigt roligt resmål, man märker direkt att man är i en annorlunda kultur, det började redan på planet (Japan Airlines, rekommenderas - bra säten, god mat och många filmer att välja bland) där leende flygvärdinnor stod framför sittraderna och bugade länge innan takeoff.

High-tech paraplyparkering utanför en restaurang.

När vi anlände var det slutet på regnperioden och sedan var vi i utkanten av ett par tyfoner så regn och paraplyer var ständiga kompanjoner. När sedan solen och de dryga 30 graderna kom så fick paraplyet stanna kvar för att ge portabel skugga...

Templet Senso-ji i duggregn, Asakusa - Tokyo.

Tempot i Tokyo var lugnare än vi hade förväntat oss (så hade vi sovmornar under rusningstiden också...) och vilken affär eller restaurang man än kom till så var det fullt med "välkommen" och leenden från hela personalstyrkan kändes det som. Nästan. Det var ett par restauranger där personalen undvek oss som pesten - en där de gömde sig i köket tills vi gick (vi såg dem) och en där servitören gick omvägar för att slippa gå förbi vårt bord. Vi tog det inte personligt, tror att det beror på att vi pratade engelska och de inte gjorde det...

Tokyos mesta övergångsställe, Shibuya. Satt och tittade ut
över folklivet från en Starbucks ganska länge. 

Kan väl inte påstå att jag tyckte att Tokyo var en fin stad, bitvis ganska cool dock och väldigt trevlig. En sådan där stad där man aldrig känner sig otrygg. Vi hann inte med allt som man hade önskat under våra dagar där, det är en stor stad, men de stadsdelar vi besökte var alla väldigt olika sinsemellan. En av de stadsdelar som jag gillade mest var Akihabara, elektronik- och nördparadis. Mangaaffischer överallt och stora reklamvideos på fasaderna som spelade j-pop och annat.

Åkte båt i floden som rinner genom staden,
pittoreskare stränder har man dock sett.

Asakusa efter stängningsdags.

Shinjuku, ett distrikt med massa kontorsfolk.

Akihabara

Väl i Akihabara passade vi på att besöka ett maidcafé. Det var en roligt hysterisk upplevelse, man skulle mjaua för att få beställa, maten hade små söta ansikten, och servitriserna "trollade" fram ljus och krävde att man skulle göra ramsor och hjärttecken innan man började äta. Tog ett tag för oss att fatta vad vi förväntades göra dock, instruktionerna var på japanska, men vi härmade de andra turisterna så gott vi kunde. :)   

Glassdjur med cornflakes i botten.

Inkastaren i full mundering.

Jepp, även gästerna skulle vara söta,
och vad kan vara sötare än kattöron?

  

God mat överlag, har några matfoton där jag i princip slukat maten innan kameran kom fram...

Fantastiskt god biff som man fick grilla
själv vid bordet. Bara en liten bit kvar...

Sashimin på tonfisk försvann fort. Låga bord, vi tillbringade en del av måltiden med att oroa oss för hur osmidiga vi
skulle vara när vi tvingades ta oss upp igen...