Finger Lickin' Fifteen: Janet Evanovich

Bild lånad från adlibris

Den femtonde delen, Finger Lickin' Fifteen, om bountyhuntern Stephanie Plum är inte den bästa. Den här gången är det Lula som råkar bli vittne till ett mord och som sedan jagas av mördarna, men annars är det mesta sig likt från föregående böcker: bilar förstörs, Stephanie dras mellan sina två hunkar till män, hennes fängslande av folk som inte dykt upp till rättegångar är för det mesta totalt inkompetent och alla karaktärer är karikatyrer. Det här är saker jag förväntar mig när jag läser, även om jag hade önskat att det var mindre formulaistiskt och framför allt att det funnits mer personutveckling.

Det stora problemet för mig med boken var att Lula tog så stor plats (oavsiktlig pun). Att hon blir vittne till ett mord och helst inte vill prata med polisen - helt okej. Att hon helt plötsligt ska vara med i en grilltävling - ganska okej. Att hon är så usel på det att hon förstör kök efter kök och inte lär sig något av misstagen - det blir bara jobbigt och jag tycker att det är synd att hon beskrivs med den mentala förmågan av en femåring. Att det sedan läggs in pruttskämt gör inte saken bättre. Inte när det hela tiden är samma person. Jag kommer läsa nästa del om ett tag, men tror jag behöver en lite längre paus än vanligt innan dess.