Darkest Powers Bonus Pack 1: Kelley Armstrong

Bild lånad från kobo,
Darkest Powers Tales
= Bonus Pack 1 + 2

Darkest Powers Bonus Pack 1 är en novellsamling med tre noveller om ungdomarna i serien som startar med The Summoning. I huvudserien är det ur Chloes synvinkel vi får följa skeendet, här turas de övriga tre ungdomarna om som berättare.

Den första, Dangerous,  handlar om Derek som liten på institutet, hur han sen kom till Simons familj och hur de två så småningom hamnade på Lyle behandlingshem och jag gillar den! Derek var en favorit i trilogin och det är kul att få mer backstory på honom. De två andra novellerna är okej, men inte mer och de tillför heller inget nytt till huvudstoryn. En novellsamling som inte är ett måste ens för oss som blev förtjusta i originaltrilogin.

Smakebit: The Last One

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska

Har inte hunnit så långt i min smakbitsbok, The Last One av Alexandra Oliva, men än så länge har jag en positiv känsla. Den handlar om Zoo som är med i en robinson-liknande dokusåpa, men strax efter att filmningen börjat så sprider sig en farsot som utplånar(?) mänskligheten. Zoo är dock inte medveten om det här, hon tror att dolda kameror följer henne och att filmteamet fortfarande ger henne ledtrådar i form av färgen blå. I utdraget är hon svag och uttorkad efter att ha varit sjuk och letar efter mat i en liten affär:

I think of the camera, of my husband watching me scavenge corn chips off a country market floor. It's not worth it. They must have left me something else. I drop the chip and heave myself upright. The motion makes my head swim. I pause, regaining equilibrium, then walk by the produce stand. Dozens of rotted bananas and deflated brown orbs - apples? - watch me pass. I know hunger now, and it angers me that they've allowed so much to go to waste for the sake of atmosphere.

Fler smakbitar hittar man hos Mari, alla är välkomna att delta :)
Nu är det snart sovdags och imorgon blir det julstädning. Hoppas att ni får en trevligare dag...

The Rising: Kelley Armstrong

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

The Rising är den tredje och sista delen i Darkness Rising och knyter inte bara ihop den trilogin utan även hennes The Darkest Powers-trilogi. Maya och gänget är fortfarande på flykt undan folk som vill äga dem för deras övernaturliga krafter, men nu har de äntligen ett mål. De har hört talas om att det finns rymlingar från ett annat experiment (Chloe, Derek och de övriga i The Darkest Powers) och letar efter dem så att de kan förena sina krafter. Det tar ett tag, men man hittar så småningom rätt, dessvärre är man dem på spåren...

Tankar: Trevlig avslutning på en trevlig serie och jag uppskattade att få återse huvudpersonerna från den tidigare trilogin. Slutet var på samma gång lite underväldigande och väldigt logiskt. Kampen för frihet och självbestämmande tedde sig alltmer hopplös under deras flykt, när inte bara en, utan två organisationer var ute efter dem och det blev till slut ett avtal som lämnade mycket som status quo, men där man kan misstänka att priset kommer att krävas in så småningom - hade gärna läst en fortsättning där silkesvantarna är av...

Tre smärre problem jag hade under läsningen, *spoilervarning, markera för att läsa*:

• En biologisk pappa dyker upp och vill ha kontakt med sina barn, bra. Att söka kontakt genom att sälja sina barn och undanröja deras adoptivföräldrar? Inte riktigt det som skapar förtroende och en kärleksfull relation och jag tycker väl inte att han borde bli förvånad över resultatet... 
• När man drar upp kontraktet så väljer man en ur sin grupp att sköta förhandlingarna (varför inte allihop, eller varför inte en advokat, vet att Lucas Cortez finns tillgänglig i deras universum?), och den personen är visserligen kapabel, men 17 år gammal... 
• Kärleksrelationerna står i slutet som spån i backen och en suverän kompisrelation får inte finnas kvar utan byts istället ut mot pojkvän/flickvän. Varför är vänskap en så underskattad tillgång i den här typen av böcker?

Inte för att det spelar någon större roll, gillar böckerna ändå :)

Bästa: förintelseskildringen!

Bild lånad från bokus

I veckans bästa-utmaning efterfrågas den bästa skildringen av förintelsen och för mig är valet lätt. Ninas resa av Lena Einhorn är den mest gripande skildringen jag läst. Lena skriver om sin mamma och hennes upplevelser och uppväxt i ghettot i Warzawa. Berättelsen börjar lite innan andra världskriget och slutar lite efter. Den personliga berättelsen stöds av faktauppgifter och textutdrag och tillsammans blir det hela förskräckande tydligt och får mig att förstå omfattningen på ett sätt som få andra verk gjort.

Värda att nämnas är också MajGull Axelssons Jag heter inte Miriam och filmen Schindlers List.

A Game of Thrones: George R.R. Martin

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatta till svenska

Fick Game of Thrones-abstinens efter att ha sett säsong 6 av serien på Hbo, och bestämde mig för att återbesöka bokserien. För att göra det lite nytt lyssnade jag den här gången :) I första boken av serien så har kungens hand (närmsta medhjälpare) dött, ryktet säger att han mördats, och kungen erbjuder sin gamle kompis Ned Stark tjänsten. Ned är egentligen inte alls intresserad, men plikten framför allt så han drar iväg till huvudstaden med flera av sina barn. Han har inte hunnit arbeta så länge innan han får nys på varför den förre handen bragdes om livet, men innan han hinner diskutera saken med kungen så dör denne i en jaktolycka. Efter hans död finns en tron ledig och åtminstone fyra personer som vill göra anspråk på den. Det här är en av trådarna, i boken finns det otaliga där olika karaktärer ofta finns på olika platser eller ser olika på sakerna som inträffar.

Tankar: Så bra bok! Gillar myllret av karaktärer, som de allra flesta inte är självklart goda eller onda och gillar hur kampen om tronen spänner över och bortom riket. Miljöskildringarna är ibland är lite väl ingående, men de planterar levande bilder på näthinnan. 

Jag är glad att jag hade grepp om historien innan jag började lyssna, tror det hade varit svårt att hänga med i ljudboken annars för det kan gå lång tid mellan en karaktärs olika kapitel. I bokform är det lite lättare att bläddra tillbaka om det är något man vill påminna sig om. Nackdelen med att veta vad som ska hända är att det konstigt nog gör läsningen mer ångestfylld. Nu vet jag vilka fruktansvärda följder en del beslut får och sitter där med hjärtat i halsgropen långt innan saker verkligen inträffar.

Precis som när jag läste själv (eller såg på tv för den delen) finns det vissa karaktärers kapitel som är som små karameller när de dyker upp, som Tyrion, Daenarys, Arya och Jon och andra (lady Catherine, sir Davos och Stannis) som jag gärna hade hoppat över. Uppläsaren gör ett bra jobb, förutom med Tyrion som låter som en fin liten brittisk lord.

Endangered Species: Nevada Barr

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Endangered Species är bok nummer fem om den lätt asociala parkvakten Anna Pigeon och här ingår hon i en förebyggande brandskyddsgrupp i nationalparken Cumberland Island, Georgia. Man hade ju kunnat tänka sig att värmen skulle ha passat vår hjältinna, men det är fuktigt och fullt med blodtörstande insekter överallt och jag får nästan lätt panik ibland - avskyr den typen av miljö. En dag upptäcker man i alla fall rök på den torra ön, och det visar sig att ett mindre flygplan kraschat till följd av sabotage. Att lösa det hela försvåras av att man inte vet vem som var måltavlan för sabotaget: piloten, hans passagerare eller mannen som egentligen skulle åkt men som avbokade i sista stund. Anna börjar nysta i alla trådar hon kan komma på (och de är många) och råkar snart illa ut.

En andra tråd utspelar sig i New York där Annas pojkvän, FBI-agenten, försöker komma underfund med vem som skickar dödshot till Annas syster. Resultatet blir ganska långtgående.

Tankar: Inte den bästa i serien, men definitivt bra nog. Som vanligt är miljön superbt skildrad, antalet misstänkta är begränsade på grund av att det utspelar sig på en ö och det finns många skickligt placerade ledtrådar och villospår. Problemet för mig är att jag har lite svårt att hålla reda på alla misstänkta och deras eventuella motiv, kanske borde ha varit vaknare när jag läste. Sitter med google maps under en del av läsningen för att följa alla förflyttningar och få en djupare bild av miljön, det ger en extra dimension och jag har riktigt roligt.

Skog på Cumberland Island, bild från Firefly Garden

Snövit: Big Wind

Bild lånad från Big Winds hemsida

Var på Big Winds uppsättning av Snövit med mina förstaklassare och det var så bra! Det började med dagen för drottningens födelsedagskalas (henne 26:e ännu en gång) och där kommer även hennes födelsedagspresent (spegeln) och en diktande prins in i handlingen. Snövit är inte välkommen på kalaset och när spegeln säger den brutala sanningen går allt bara utför.

Jag gillar hur Big Wind har tweakat historien lite grann så den känns ny samtidigt som den är klassisk och jag gillar hur mycket humor för både barn och vuxna som de fått in, det var mycket skratt i salongen. För att vara en teater för barn var den ganska lång, runt 75 minuter, men det kändes aldrig så och det var inga barn som kroknade halvvägs. Mycket tror jag att det berodde på hur aktiv publiken uppmanades vara. Vi uppmanades ååah när det var synd om någon eller om någon var kär, bua när någon (drottningen) var elak, vi ropade hälsningar när karaktärer kom in på scen och några gånger fick vi ställa oss upp och dansa.

Vi hade med oss 39 elever och 5 pedagoger och alla var lika förtjusta. Många av barnen tyckte bäst om sångerna (och de var bra!) och för andra var det den rockiga fen, vuxenskämten eller en kräkscen som fastnade mest. Min favorit var den härligt elaka drottningen. Har ni möjlighet så tycker jag absolut att ni ska ta med er ett par barn och gå och se den.

Det brinner: Laura Trenter

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Det brinner handlar om Frida som tjuvröker vid ödetorpet med Isabelle. Så får de för sig att någon tittar på dem och springer därifrån och snart därefter står ödetorpet i lågor. Frida får samvetskval över att vara orsaken, men lovar Isabelle att inte skvallra, men det äter på henne. Isabelle drar sig dessutom undan från henne och söker sig till andra kompisar. Det, tillsammans med att det hittas brända ben i ödetorpet och att någon smyger omkring i Fridas trädgård, leder till mardrömmar och ångest.

Tankar: Otroligt bra deckare för barn. Spännande, med twister och bra beskrivet om vänskap och familjerelationer. Känslorna som beskrivs går på djupet och det hela känns väldigt trovärdigt. Jag har haft den här som högläsningsbok för flera omgångar treor nu och den fångar varje gång.

Sjukhuskatten Oscar: David Dosa

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Sjukhuskatten Oscar är skriven av läkaren David Dosa som arbetar på ett hem för äldre och personer med alzheimer när ryktet börjar sprida sig i huset om att de som är döende får besök av boendets annars ganska avståndstagande katt Oscar.

Till en början avfärdar Dosa det som slump och önsketänkande, men så ger en av sköterskorna honom idén att ta reda på om det verkligen förhåller sig så och hur Oscar i så fall kan veta att någon ligger för döden och Dosa börjar intervjua anhöriga till de som har haft Oscar som sällskap på dödsbädden.

Tankar: Intressant bok även om fokuset mer låg på att berätta de boendes historia än Oscars. Fick också en förskräckande tydlig inblick i vilken fruktansvärd sjukdom alzheimers är.

Men blev lite fundersam över den gode doktorns tillvägagångssätt... Samtalen med anhöriga är visserligen intressant läsning, men han lyckades egentligen inte bevisa något om orsaken till Oscars beteende och jag förstår heller inte hur intervjuerna skulle kunna bevisa någon av hans huvudteser, det enda de kan berätta (förutom om den anhöriges liv) är ju om Oscar var där i slutet eller inte. Huvudteorierna är att Oscar antingen känner lukten av de celler som håller på att brytas ner hos de döende eller att katten ser det som sitt jobb att sitta vak. Det kanske är så, men bevisningen känns lite svag, särskilt när det kommer från någon som flera gånger framhåller att eftersom han är en akademiker så försöker han se saker bortom det uppenbara.

Smakebit: Störst av allt

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Söndag och dags för en smakbit innan jag ska gå ut och leta efter pokémons i ett soligt Göteborg sisådär ett halvår efter "alla" andra... Dagens smakbit kommer från Malin Persson Giolitos bok Störst av allt som handlar om en skolskjutning. Har bara läst en bok av henne tidigare (Bara ett barn) och var väl lite underväldigad, men har läst så mycket bra om den här att hon får ett nytt försök. Utdraget kommer från första sidan:

Vid katedern finns Christer, klassföreståndare och självutnämnd världsförbättrare. Hans kopp har vält ut över bordet och det droppar kaffe på hans byxben. Amanda sitter inte mer än två meter därifrån, lutad mot elementet under fönstret. För några timmar sedan var hon bara kashmir, vitt guld och sandaler. Diamantörhängena hon fick när vi konfirmerade oss glittrar fortfarande i försommarsolen. Nu skulle man kunna tro att hon är lerig. Jag sitter på golvet mitt i klassrummet. I mitt knä ligger Sebastian, son till Sveriges rikaste man Claes Fagerman.

Fler smakbitar finns hos Mari på Flukten fra virkeligheten.

Ha en trevlig söndag!

The Calling: Kelley Armstrong

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

The Calling tar vid direkt där The Gathering slutade, ombord på en helikopter som ska evakuera en liten grupp tonåringar från en skogsbrand. Saker och ting går inte som förväntat, helikoptern kraschar och istället för en räddningspatrull kommer beväpnade män och letar efter dem. Sedan följer en katt- och råttalek i skogarna utanför Vancouver och det är svårt att hitta någon man kan lita på, inte ens medlemmarna i den egna gruppen är alltid självklara. Organisationen som är efter dem har oanade resurser och medan Maya och de andra försöker att förstå vad som händer och varför (något som underlättas av att viktiga papper ligger framme där de inte borde och att hemliga samtal förs på marken under den som tjuvlyssnar i trädet) vävs nätet runt dem allt tätare och under tiden vaknar allt mer av ungdomarnas övernaturliga förmågor med vissa bieffekter som är allt annat än trevliga.

Tankar: Aktion från första sidan till sista, det är en spännande, om än något förutsägbar, bok. Så intensiv att det inte är förrän man har lagt ner boken som man upptäcker problemen med den. Som den lägliga informationen placerad just där de kan hitta den, som att dessa hedervärda ungdomar offrar sig själva för att de andra i gruppen ska komma undan - inte bara en gång utan flera, som att trots den trevliga läsningen så spelar boken faktiskt ingen större roll - när boken slutar befinner de sig i princip i samma situation som när boken startade. Något klokare, lite mer ärrade och mycket tröttare, men i det stora hela har inget förändrats.

Men jag tycker om den oavsett! Jag gillar böcker där läsflytet är så obehindrat som här. Karaktärerna är trevliga om än väl rättrådiga i vissa fall, dialogerna är bra, det är intensivt och med förvecklingar och komplikationer som gör att det inte blir ett rakt spår.

Bästa: svenska (manliga) klassikern!

Bild lånad från bokus
finns också på adlibris

Dags för en ny bästa-utmaning av Lyran och den här veckan är det den bästa svenska klassikern skriven av en död svensk man. Äntligen ett ganska lätt ämne, mest för att jag inte läser så många klassiker misstänker jag :) Lyran lade till att boken gärna skulle ha manstema, men bortser från det den här veckan (har helt enkelt läst för lite...).

För mig har Utvandrarserien av Vilhelm Moberg gjort ett outplånligt intryck. Lidandet för småbönderna och deras desperata försök att få ett bättre liv i ett nytt land där allt var nytt för dem är oemotståndlig läsning tycker jag och det blir inte sämre av att det finns så många älskvärda karaktärer som man lider och gläds med.

Och eftersom jag gillar att ge boktips så nämner jag nummer två och tre också, för varför inte? Vikingaeposet Röde Orm av Frans G. Bengtsson och Stadserien av Per Anders Fogelström är också mycket bra böcker där den sistnämnde behandlar ungefär samma tid som Utvandrarserien men som skildrar arbetarproletariatet i storstan istället.

Symptoms of Being Human: Jeff Garvin

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Huvudpersonen i Symptoms of Being Human är Riley, en tonåring som kategoriserar sig själv som gender fluid. När boken börjar är det hens första dag på en ny kommunal skola och det är minutiös planering för kläder och klassrumsplacering nu när man har en chans att skapa ett första intryck och kanske faktiskt få kompisar. Man får stegvis reda på hur det var i den gamla privatskolan och att Riley dessutom varit inlagd för sammanbrott.

Nu blir inte allt frid och fröjd på den nya skolan heller. Det finns ljus i mörkret, men också många som inte kan komma förbi tröskeln av att inte veta om de pratar med en tjej eller kille och en del blir rent aggressiva i sin frustration. Det underlättas kanske inte heller av att Riley har taggarna ut, beredd på påhopp som hen är. Säkerhetsventilen blir en anonym blogg, men ganska snart verkar det som att ett av trollen vet vem som faktiskt ligger bakom alter egot och att bli outad är inte något Riley är riktigt redo för.

Tankar: Helt okej bok om ett intressant ämne. Som läsare skäms jag ibland när jag inser att jag också snabbt ordnar in mina medmänniskor i kön, men tröstas lite när Riley blir lika förvirrad vid mötet med en person som inte heller den är självklart könad. Rileys biologiska kön är något som aldrig avslöjas, men som läsare är det svårt att inte ha egna teorier (teorier - för det växlar från en sida till en annan) även om det inte alls spelar någon roll.

Problemet med boken är att den ibland känns lite som en after school-special, alltså ibland lite för informationstät och moraliserande för att vara riktigt bra. Informationsdumparna kommer framför allt i Rileys blogg där hen reder ut begrepp och statistik för sådana n00bs som mig, och det är ett okej grepp (hellre där än i berättelsen som sådan), men historien kommer bitvis i skymundan. Läsvärd ändå.

The Hero of Ages: Brandon Sanderson

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris 

The Hero of Ages är den tredje och sista delen i Sanderson fantasyepos och jag är glad att det inte finns fler. Premisserna är lovande, i slutet av del 2 släpptes Förstörelse lös och det är nu ovanligt tydligt till och med för fantasy att det är en kamp mellan gott och ont. Dessvärre är det även i den här boken ofta väldigt seeeeegt. Saker upprepas: askan faller och ligger i allt tjockare lager, man strider med kolos massor med gånger, otaliga jordbävningar, konstant svälthot och, allra tråkigast att läsa om, huvudpersonernas självtvivel.

Dessutom så återkommer förklaringar och filosofiska diskussioner till leda - allt ska grubblas på, sida upp och sida ner. Religioners vara eller icke-vara, deras tillblivelse och nyttan av att tro eller inte tro. Hur alla dessa varelser The Lord Rules skapade fungerar med spikar av olika metall och med olika placeringar. Magin bakom allomancy och andra magiska system och vad de olika metallerna gör och hur man lagrar sin kraft för att använda den senare. Men! Jag har svårt för filosofiska diskussioner över huvud taget, så jag kan tänka mig att det finns andra som gillar dessa ändlösa utläggningar bättre.

Huvudpersonerna tillhör de karaktärer i serien som jag numera tycker minst om i böckerna, men det som trots allt får mig att fortsätta är en del av de mindre karaktärerna. Jag tycker riktigt mycket om sarkastiske Breeze, Spook med sitt nya självförtroende, TenSoon som vill rädda världen till varje pris och Ham och Clubs som är stöttepelarna för de andra. Hade gärna sett mer av dem, mindre upprepningar och diskussioner och en kortare bok med ett annat, mindre högtravande slut. Inte så mycket att önska sig, eller hur?

Poldarksagan - slutet: Winston Graham

Bok 8, bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

De sista fem böckerna i Poldarksagan läste jag rygg i rygg utan att ta mig att tid att skriva emellan och nu efteråt har jag lite svårt att avgöra vad som hör till vilken bok, därför får det bli ett gemensamt inlägg för dem.

Tio år har gått mellan bok sju och The Stranger from the Sea och handlingen flyttar in på 1800-talet. De gamla huvudpersonerna (Ross, Demelza och Warleggan) får dela uppmärksamheten med sina nästan vuxna barn vilket bland annat gör att det blir helt nya romanser att följa. Genom framför allt Jeremy får man också se en hel del (ärligt talat väl mycket, han är en äkta nörd) av ångmaskinernas utveckling och efter en del ångest på grund av en mindre lyckad kärlekshistoria följer man honom också in i kriget mot Napoleon. En ny huvudperson blir också figuren som nämns i titeln - främlingen från havet, Stephen Carrington, som snabbt lyckas nästla sig in i familjelivet trots att det finns en hel del oklarheter i historien han berättar. Jag får lite magont av honom, känns sällan som att han bådar gott.

9, på bokus och adlibris

Dessvärre skrivs andra karaktärer nästan ut ur handlingen för att släppa in de nya, och jag saknar Sam, Drake och Jud och det perspektiv av arbetarklassen man fick från dem. Vill ha mer än att de bara nämns efter ett brev eller så. De ersätts visserligen till viss del av bland annat Music och Kate, men det blir inte riktigt samma sak för mig.

Att jag läser fem tegelstenar på raken pekar väl mot att jag tycker om böckerna ändå :) men de blir lite väl detaljrika emellanåt och det är lite såpa över handlingen. Det gör inte så mycket. Får dessutom lära mig en massa om vad som händer i början av 1800-talet: napoleonkrig, gruvindustri, nytt mode, galne kung George och psykiatrins första steg. Om inte Graham avlidit hade det nog kunnat bli fler böcker...

10, på bokus och adlibris

11, på bokus och adlibris

12, på bokus och adlibris

 

Springfloden: Cilla & Rolf Börjlind

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Springfloden handlar om Olivia Rönnäng som går på polishögskolan. Över sommaren får studenterna möjlighet att ta sig an ett cold case och Olivia väljer att arbeta med ett av hennes avlidne pappas olösta fall från 1987: En ung namnlös kvinna som stoppats ner i en grop så bara huvudet stack upp, så nära vattenlinjen att hon dog när tidvattnet kom. Det hela bevittnades av fyra personer - de tre gärningsmannen och ett nioårigt vittne.

Olivia börjar dra i trådar och har många idéer, vissa som slår tillbaka mot henne, men för att komma längre behöver hon ta kontakt med den som ledde utredningen, Tom Stilton, som dessvärre verkar ha försvunnit. En parallell händelseutveckling i boken är de upprepade misshandelsfall på hemlösa som filmas och där övergreppen sedan läggs ut på nätet till allmän beskådan.

Tankar: En bra bok, snabbläst och klurig, men inte oförglömlig. För mig var personteckningarna bokens styrka, fanns en del karaktärer man inte brukar få se i deckare och de flesta av personerna tyckte jag om. Fallet var lite rörigt med många grenar, men fick en ganska logisk lösning till slut. Kvar i skuggorna finns dock en av de misstänkta som kanske inte låg bakom just det här mordfallet, men som helt säkert har gjort något. Kommer absolut att läsa fortsättningen för att få reda på vad.

Stjärndamm: Lars Wilderäng

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Stjärndamm är den avslutande delen i Wilderängs trilogi om vad som händer när all elektronik slutar fungera. I Stjärndamm har det hunnit gå tio år och ett slags vardag har infunnit sig, med byteshandel och beskattning mot beskydd. Varor från före är högvilt. Men så kommer då "stjärndammet" och de som nås av det blir som zombies och blodtörstiga dessutom.

En liten grupp söker tillflykt på Carlstens fästning och man funderar på om man kanske borde söka sig långt därifrån, till där dammet inte fallit. Det blir en lång och nedslående resa och till sist bryr man sig inte så mycket om att överleva, så länge de som orsakat det hela inte vinner.

Tankar: Spännande och snabb bok. Min favorit i serien är den första, Stjärnklart, som jag tycker slår de andra med hästlängder, men jag tyckte bättre om den här än mellanboken. Varelserna som ligger bakom presenterades mer i den här och jag tycker de var en intressant fantasieggande skapelse. Jag tyckte också om hur deras påverkan gav människor zombie- alternativt vampyrliknande drag. De mänskliga karaktärerna är fortfarande, efter tre böcker, lite för anonyma för mig, jag vet i de flesta fall mer om vad de gör än vem de är. Vet inte riktigt hur jag känner för slutet, men ganska oväntat var det...

Bästa: amerikanska kvinnan!

Bild lånad från bokus
finns också på adlibris
och översatt till svenska

Lyran är tillbaka med ett nytt svårt ämne för sin bästautmaning (eller är det kanske formen som gör det svårt för mig, att bara välja en...), bästa romanen av en amerikansk kvinna, gärna med kvinnotema. Jag beslöt mig för att strunta i det där gärna, bara för att få hjälp med att avgränsa det lite ytterligare.

Temat får mig att önska att det inte var så länge sedan jag läste något av Anne Tyler eller Amy Tan för de dyker ganska omedelbart upp i huvudet, men det är några år sedan och minnena av böckerna är lite utsmetade. När jag tittar på de senaste årens fullpoängare ser jag ingen med tydligt kvinnotema,  även om det finns flera bra författare där som Suzanne Collins och Karen Thompson Walker.

Så bestämde mig till slut för en bok som jag läste strax före jag började blogga (och därmed föra läsdagbok) på allvar och som dessutom fastnat i minnet: The Help (Niceville) av Kathryn Stockett. Om livet för hemhjälpen och deras arbetsgivare i södra Usa på 60-talet. Charmig och rolig bok, men inte utan svärta och dessutom en lättillgänglig, men djupt gripande historielektion.

The Absolutely True Diary of a Part-Time Indian: Sherman Alexie

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska

The Absolutely True Diary of a Part-Time Indian är en dagboksskildring från en kille, Junior, som bor i ett fattigt indianreservat med alkoholiserade föräldrar. Han har en enda kompis och blir ofta påhoppad av andra, vilket skulle kunna bli farligt på grund av hans medfödda hjärnskada.

Han drömmer om att göra karriär som serietecknare så att han kan lämna reservatet, och efter en incident i början av hans första termin på high school kommer lämnandet tidigare än han vågat drömma om när han byter till den "vita" skolan inne i stan. Livet blir inte så lätt där heller, han är den ende indianen där och kan inte koderna för hur han ska bete sig. Inte blir det bättre av att de andra i reservatet, inklusive den ende kompisen, ser honom som förrädare.

Tankar: Det här blev något av ett nja för mig. Trots fattigdom, ensamhet, alkoholism, mobbing och dödsfall så grips jag inte av historien. I skrivsättet påminner den mig om andra fiktiva unga killars dagböcker (Dagbok för alla mina fans, Me, Earl and the Dying Girl, The Curious Incident of the Dog in the Night-Time, Wonder) och känns som försök att skriva ungt och inte för målande. De har också gemensamt att de har en huvudperson som har problem, men som beskriver dem humoristiskt. Men jag hade som sagt önskat att jag blivit mer berörd.

Till det som tilltalar är att det är en intressant bit av Usa som skildras, inte ofta jag läser om hur ursprungsbefolkningen har det idag. Boken pryds av teckningar från den fiktive Junior vilket också det är lite småtrevligt.

Firestorm: Nevada Barr

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Firestorm är den fjärde boken om parkvakten Anna Pigeon och här är hon "utlånad" från sin hemmapark för att hjälpa till att bekämpa en jättelik skogsbrand i Californien. Anna jobbar i ett sjukvårdstält och uppdraget är i princip avslutat när en av brandmännen bryter benet i fält och behöver forslas med bår genom skogen. Dessvärre sammanfaller det med att vinden oväntat ökar och den lilla räddningspatrullen befinner sig plötsligt i livsfara. Alla överlever inte, men en av dem dör inte av branden utan blir mördad och vetskapen om att en av dem är mördare tillsammans med alla fysiska svårigheter gör att folk börjar krackelera under pressen. Det är inte bara branden som är farlig, den skadedrabbade skaran är efteråt helt strandsatta i en sönderbränd skog där träd rasar utan förvarning och temperaturen snabbt sjunker till minusgrader och när de senare börjar titta snett på varandra... mumma!

Tankar: Min favorit-Barr så här långt! Böckerna i den här serien har en tendens att börja långsamt, men här var det spännande nästan från första till sista sidan. Barr är fenomenal på att beskriva adrenalin- och smärtfyllda ögonblick och här finns det gott av dem. Hade ju så klart mina egna funderingar om vem som var mördaren (även om jag vid ett eller annat tillfälle nog misstänkte dem allihop) och kände mig ganska smart som hade löst det. Visade sig att jag var långt ifrån...

Devil's Kitchen i Lassen Volcanic National Park. Bild från tripadvisor.