Tematrio: På nya äventyr

Den här veckan vill Lyran att vi tipsar om tre bra äventyrsböcker, vilket får mig att tänka fantasy, så:

1. A Song of Ice and Fire (A Game of Thrones) av George R. R. Martin. Äventyren är många, men framför allt Aryas flykt från huvudstaden Kings Landning tänker jag på den här gången. Hur hennes beslutsamhet att få hämnd aldrig sviktar och allt hon måste överleva för att nå dit.
2. Assassin's Apprentice av Robin Hobb. Början på en övergiven oäktings jakt efter kärlek och något som kan rädda landet från piraterna som hemsöker kusterna och förvandlar sina fångar till levande zombier.
3. The Lord of the Rings av J. R. R. Tolkien. Klassiker! Om en liten hobbits mödosamma färd för att förstöra härskarringen.

Ännu en vecka när Game of Thrones visade sig vara svaret :)

The Scorch Trials: händelserikt och grymt experiment

Bild lånad från adlibris

The Scorch Trials av James Dashner är fortsättningen på The Maze Runner. Morgonen efter räddningen i förra boken hittar gruppen en hel hop döda människor hängande från taket och det är början på ett nytt experiment med dem som labbråttor, The Scorch Trials. Den här gången får de veta att det är ett experiment, men de (och läsarna) vet fortfarande inte varför det genomförs. De får däremot reda på att de blivit infekterade med the Flare, en sjukdom som får en att förlora förstånd och mänsklighet innan man slutligen dör och att de har två veckor på sig att ta sig till en samlingsplats hundra miles därifrån om de vill ha botemedlet. Färden dit går genom kolsvarta tunnlar (med halshuggande mekanismer), en orkan med otaliga blixtnedslag, en stad full med crankers (sådana som blivit smittade av The Flare) och genom en brännande öken innan de slutligen ska ta sig över en bergskedja.

Omdöme: Det är blandade känslor när jag läser den här. Först och främst tycker jag synd om Thomas och de andra som inte ens får vila ett dygn innan helvetet fortsätter, och det blir ännu värre eftersom de hade fått upp hoppet och trodde att det äntligen skulle bli bättre. Men sedan tycker jag att den här boken hamnar i "händelsefällan" - det händer så otroligt mycket att personerna kommer i bakgrunden vilket sällan är ett bra tecken för mig. Det märks bland annat genom att man inte får lära känna några fler av gänget som Thomas tillhör. Jag tycker att det blir ganska ologiskt när det är en så begränsad skara, bara 20 personer, som dessutom måste förlita sig helt på varandra och Thomas verkar, förutom de fyra han pratade med i förra boken, inte lära känna en enda av dem, inte ens till namn. Att det är så stort fokus på dödshotande händelser istället för på personerna det drabbar gör paradoxalt nog boken mindre spännande.

Det här stora, extremt komplicerade och väldigt dyra experimentet de är med i känns inte helt genomtänkt (med reservation för att jag ännu inte vet anledningen till det). Jag vet att de försöker sålla fram särdeles lovande kandidater till något och av en från början ganska begränsad grupp finns det nu endast 20 kvar. Sedan skickar man ut dem i en ödemark där blixt efter blixt slår ner och decimerar antalet ytterligare. Jag kan förstå att man skickar ut dem på livsfarliga uppdrag för att gallra ut de bästa, men något så slumpmässigt som en storm? Tänk om alla de bästa blir träffade? Sedan undrar jag också över tjejgruppen. De lyckades ju klara The Maze bättre än killarna, men finns det inte någon mer som undrar över vad de gjorde annorlunda? Vore inte det en ganska naturlig sak att prata om när man träffas? Slutligen undrar jag också över hur de kan se så mycket potential i just Thomas? Mycket av det som gör att han glänser beror väl på att han får lite andra problem att brottas med än de övriga...

Smakebit på søndag: Mannen utan öde

Bild lånad från bokus

 

Söndag och smakbitsdags igen :) Fler finns hos Maris blogg. Just nu läser jag Mannnen utan öde av Imre Kertész, vilket är hans skildring av tiden han tillbringade i koncentrationsläger under andra världskriget. Han är en ganska naiv fjortonåring när berättelsen börjar och man får följa hans resa från hemmet i Budapest till Auschwitz och sedan vidare till arbetsläger.

Jag hade exempelvis aldrig trott att jag kunde förvandlas till en skrumpen gubbe så fort. Hemma tar sådant tid, minst femtio sextio år: här räckte det med tre månader för att min kropp skulle svika mig. Jag måsta säga att det finns ingenting plågsammare, ingenting mer nedslående än att dag för dag följa, dag för dag konstatera hur mycket som blivit fördärvat hos en. Även om jag inte ägnade den så mycket uppmärksamhet därhemma så befann jag mig i allmänhet i harmoni med min organism, jag så att säga tyckte om detta maskineri.

Hoppas att ni alla får en riktigt skön söndag i vårsolen :)

Och här finns inlägget jag skrev efter att ha läst klart.

Kyss meg for faen i helvete: norsk ungdomsfilm

Kyss meg for faen i helvete såg jag på Göteborg Film Festival (inlägget kommer lite sent och det är inte det sista av dem...) och handlar om en ung tjej, Tale, som försöker komma in på scenskolan, men nekas för att hon är för ung och har för lite erfarenhet. Revanschsugen övertalar hon teatergruppen hon är med i att sätta upp en Jon Fosse-pjäs (tung norsk dramatik) istället för ännu en barnteater. För att projektet ska lyckas söker de hjälp av en ytterst motvillig och ganska nedgången skådespelare. Till teatergruppen "värvas" också en fotbollsspelare (hans straff för vandalisering) som tidigare gjort sitt bästa för att göra livet surt för medlemmarna i teatergruppen.

Omdöme: Det är en väldigt förutsägbar film om än ganska rolig. Hur kärlekshistorien ska sluta vet man innan den första kvarten är slut. Att det är så lätt att förutspå vad som ska hända sen gör också att filmen känns lite för lång. Den är också lättförgänglig, det är inget som biter sig fast eller lämnar spår. Och parallellerna mellan pjäsen de sätter upp och de inblandades liv blir lite för bra för att vara sant.

Bokbloggsjerka: Tatuering

I veckans jerka ställer Annika frågan om man skulle vilja tatuera något från böckernas värld och i så fall vad? Jag hade en period när jag allvarligt övervägde att tatuera mig, var inne i några salonger och tittade runt, men lyckades aldrig bestämma mig för motiv, var svårt att hitta helt rätt. När syrrans svärmor gaddade sig så försvann begäret. Inte för att jag på något sätt tycker illa om henne, men då kändes det mer unikt att vara omärkt och "unikheten" (varför är inte det ett ord, det är ju alldeles utmärkt?) är väl delvis det som drog, att hitta den där perfekta tatueringen som berättade vem jag var.

Men om jag skulle ändra mig, för det kan man ju alltid göra, så skulle det ju inte vara dumt med något bokligt. Problemet blir ju att välja vad, utbudet är ju enormt. Skulle kunna tänka mig något från fantasyn, som inskriften på härskarringen, en av Danaerys drakar eller ett lannisterlejon. Citat skulle jag också kunna tänka mig, t.ex. från Professor Snapes kärleksförklaring: "Always" eller något sagt/buret av Lisbeth Salander. Så jag är ganska säker på att det inte kommer att bli någon, för även om jag skulle vilja så skulle jag antagligen aldrig kunna bestämma mig.

Sparvel på scen

Bild från teater Tamauer

Var med ettorna på teater Tamauer härom dagen. Vi såg Sparvel, baserade på Barbro Lindgrens böcker om densamma. Himla kul att hon skulle vinna ALMA-priset bara dagen efter. På scen fanns två duktiga skådespelare; en som spelade Sparvel och en som spelade alla andra roller, måste ha varit minst tio. Scenografin var sparsmakad och väldigt smart, ibland tog dockor plats i mindre händelser.

Genom Sparvel så får man se hur barn kan uppleva en del av omgivningens och vuxenvärldens konstigheter. Hennes grannar presenteras, det är apkvinnan, barnfarbrorn, fiskförsäljaren, plåsterlappen (och hennes alkoliserade mappa) med flera och länge är det ett problem för mig, för hur välspelade och insiktsfulla de här smakbitarna än är så är pjäsen länge ganska episodisk, lite dagbokslik, och jag saknar en historia som griper tag. Men det tar sig i slutet då historien med barnfarbrorn får blomma ut och det äntligen blir lite mer dramatiskt. Sparvel själv är en person som jag inte riktigt tycker om. Hon har ganska många fel, som att överge en kompis i skogen med brutet ben, och är väl egentligen ytterst mänsklig, men det är väl det som föder min aversion :)

De flesta barnen tyckte om den, betygen sträckte sig från Bra! vidare till Jättebra! och En av de bästa! En enda elev tyckte den var sådär. Det fanns många olika scener som blev favoritscener eller diskuterade, som när de gjorde en skogsbrand eller när hon förstörde sin födelsedagspresent ("vad bortskämt" var en kommentar).

Fade Out: en annorlunda typ av teknikproblem

Bild lånad från adlibris

*Spoilervarning*
Fade Out av Rachel Caine är bok nummer sju i serien om Morganvilles vampyrer. Eve blir eld och lågor över en gammal kompis, Kim, som hon återknyter kontakten med och Claire blir svartsjuk (äntligen känns hon som en tonåring igen!). Att Kim visar sig intresserad av Claires pojkvän gör inte saken bättre. Kim har också en hemlig agenda som kommer göra hela Morganville ökänt och troligen förstöra staden för gott. Samtidigt så brister det helt för Ada, vampyrdatorn. Hon låter sin svartsjuka få fullt utlopp och gör sitt bästa för att ta livet av Claire.

Omdöme: Gillart, den skiljer sig lite från de senaste böckerna i serien i och med de nya fienderna, och det är mer fokus på huvudpersonerna och deras relationer igen. Tycker också om idén med "vampyrdator".

Tematrio: Inledningar

Tycker att veckans tematrio, inledningar, var en av de svåraste Lyran tänkt ut på väldigt länge. Den första var klockren och efter att ha funderat ett tag så trodde jag att jag kom på två till, men... efter att ha läst om förstameningarna inser jag att de delarna jag fastnade för kom lite senare. En av dem fick vara med i alla fall (Röde Orm) och sedan följde en hel massa bläddrande i böcker. Och då hittade jag plötsligt flera i Sookie Stackhouse-serien så får bli en dubbeltrippel idag.

Först tre blandade:

1. Det tog min pappa hundratrettiotvå minuter att dö. Jag räknade dem. Det här var min självskrivna. Inledningen till Jellicoe Road av Melina Merchetta gjorde ett enormt intryck på mig så fort jag öppnade boken!
2. Burpojken. Bordsbenen var gallret. Armarna låg skyddande runt huvudet. Hopkrupen vaggade han fram och tillbaka, fram och tillbaka. ur Burpojken av Torey Hayden. Hade en period när jag läste allt jag kom över av henne :)
3. Hoppar över de första tre meningarna i Röde Orm, som jag inte ens kom ihåg existerade och tar med den biten som jag trodde att boken inleddes med: Nu hade rakade män börjat komma till Skåne, både från saxarnas land och från England, för att predika den kristna läran. De hade mycket att tala om, och folk var först nyfiket och lyssnade gärna; och kvinnor funne det nöjsamt att doppas av främlingarna och få en vit särk till skänks. 

Och sedan tre inledningar från The Sookie Stackhouse Novels av Charlaine Harris, som jag hittade när jag letade febrilt genom mina böcker. Inte så finstämda, men jag tycker de ger en bra känsla för vad man kan vänta sig av böckerna: humoristiska vampyrhistorier om en absurd vardag, som gör åtminstone mig på gott humör (och de är ofantligt mycket bättre än tv-serien).

1. I'd been waiting for the vampire for years when he walked into the bar. Första meningen i serien, som startar med Dead Until Dark.
2. The attic had been kept locked until the day after my grandmother died. I'd found her key and opened it that awful day to look for her wedding dress, having the crazy idea she should be buried in it. ur Dead Reckoning.
3. It was hot as the six shades of Hell even this late in the evening, and I'd had a busy day at work. The last thing I wanted to do was to sit in a crowded bar to watch my cousin get naked. ur Deadlocked. 

More Weird Things Customers Say in Bookshops

Bild lånad från adlibris

More Weird Things Customers Say in Bookshops av Jen Campbell är en trevlig liten (128 sidor) bok med citat från bokhandlar. Det är ofta roligt med dråpliga frågor till dem som jobbar i bokhandlar eller roliga konversationer kunderna emellan, men ibland blir jag lite mörkrädd över hur bortskämda människor kan vara, som kvinnan som går in i en bokhandel precis när den håller på stänga. Inte för att köpa en bok, utan för att kunna höra telefonsamtalet bättre, och hon vägrar att gå innan samtalet är slut? Eller den kund som har kommit in i bokhandeln någon gång i veckan och skrivit av ett nytt recept varje gång och som blir upprörd när boken är såld?

Inlägget jag skrev från början av läsningen med ett par konversationer från boken inlagda finns här.

Smakebit på søndag: Saving Francesca

Boken kan hittas på bokus

Min söndagssmakbit kommer den här veckan från Saving Francesca av Melina Marchetta. Den handlar om Francesca och hennes, för tillfället, allt annat än lyckliga liv. Hennes mamma som vanligtvis väcker henne med "inspirerande" sång, á la I will survive, och peppande prat om hur Francesca kan förändra världen, ligger en morgon kvar i sin säng och orkar inte ta sig därifrån. Någon form av kollaps eller utbrändhet (de vuxna runt omkring vill inte diskutera det med barnen). Dessutom så har Francesca bytt skola, till en som nyligen var enbart för pojkar, och alla hennes komipsar har börjat i en annan.

Det blir två utdrag den här veckan, det första från sidan två, det andra fyrtio sidor senare:
Först ett om skolan, St. Sebastian:
It's like this. Girls just don't belong at St. Sebastian's. We belong in schools that are built especially for us, or in co-ed schools. St Sebastian's pretend it's co-ed by giving us our own toilet. The rest of the place is all male and I know what you're thinking if you're a girl. What a dream come true, right? Seven hundred and fifty boys and thirty girls? But the reality is that it's either like living in a fishbowl or like you don't exist.

Sen ett om mamman, Mia, och hur hennes sjukdom påverkar familjen:
My dad takes Luca and me to Bar Italia in Leichhardt. We almost get Mia out the door, but by the time we're leaving, she's already gone back to her bedroom, leaving the three of us with no desire for anything. We go anyway, pretending that it's no big deal. Pretending that it's normal for my dad, Luca, and me to go for gelato on our own. But it's not normal. Nothing about our lives, at the moment, is normal.

Vill du läsa fler boktips, de flesta med små utdrag, så besök Maris blogg.

Carpe Corpus

Bild lånad från adlibris

De första fem böckerna i serien Morganville Vampires av Rachel Caine har hittills alla slutat med spännande cliff-hangers och börjat precis där föregående bok slutat. Carpe Corpus bryter mot det mönstret. Efter cliff-hangern i Lord of Misrule, den mest drastiska i serien så här långt (spoiler: med Claire under total kontroll och bindning av en grym vampyr), så blir det helt plötsligt ett hopp på ett par månader innan Carpe Corpus startar och då har saker blivit mycket mer neutraliserade. Man får några antydningar att det har varit jobbigt, men det hela verkar ha gått ganska obemärkt förbi när det nu är dags att slå tillbaka. Sedan händer som vanligt en massa saker innan boken oväntat slutar med ett riktigt slut. Hade det inte funnits nio böcker till hade man kunnat tro att det var den sista i serien, speciellt som en tidigare tråd från andra boken följdes upp och avslutades.

Omdöme: Gillar ju serien. Den är snabbläst och det händer mycket hela tiden och jag gillar karaktärerna. Samtidigt är det ganska lättförgängligt, men det är inte helt fel ibland :) Däremot blev jag besviken på att cliff-hangern från förra boken sjabblades bort så totalt, trodde ett tag att jag hade missat en bok. Det hade varit intressant att läsa om en Claire som varit fångad inuti sitt huvud utan att kunna protestera eller om hon inte ens märkt hur förändrad hon blivit. Jag har också lite problem med att Claire ska vara ett sådant geni att hon är näst intill oumbärlig för vampyrerna. Hon är 17 år! Måste väl gå att hitta någon med mer kunskap och erfarenhet för att få fram serumet de behöver.

Bokbloggsjerka: På scen, typ

I veckans bokbloggsjerka bearbetar Annika sin traumatiska upplevelse av att se Romeo och Julia i modern filmversion och hon vill att vi skriver om en dålig pjäsupplevelse vi varit med om. Vill man fick man istället välja en bra upplevelse och eftersom jag är glad idag, och dessutom har en tendens att förtränga mina traumatiska upplevelser, så väljer jag att skriva om bra pjäsbearbetningar.

Den första som måste komma med är Spindelkvinnans kyss som jag såg på Angeredsteatern för säkert 15 år sedan. Två män på scen i en fängelsecell - en politisk agigator och en homosexuell ganska fjollig man, plus en "direktörsröst" i högtalaren. En trevande vänskap inleds, men mycket annat är väldigt svart, vet att jag grät. Boken (inte säkert att det är en pjäs, men den kan ju tydligen användas så) är skriven av Manuel Puig och den är också bra, men gick inte upp mot teateruppsättningen.

Den andra vet jag säkert är en pjäs, även om jag inte läst den: Much ado about Nothing av William Shakespeare. Filmatiseringen av Kenneth Branagh och Emma Thompson gör mig alltid himla lycklig. De munhuggs och gör sina planer alltmedan de alltmer dras till varandra i ett mycket vackert italienskt landskap.

En tredje som måste nämnas även om det helt säkert är en roman är Winter's Bone av Daniel Woodrell som filmatiserats i en fantastisk film med Jennifer Lawrence i huvudrollen. Svart och mycket verklig om bonnvischan i Usa där folk hankar sig fram med hjälp av crack-tillverkning och där en familj hotas av vräkning om inte den försvunna pappan överlämnar sig till polisen. Både boken och filmen rekommenderas varmt!

Barnboksillustratör på besök

Bild lånad från adlibris

Idag hade vi besök i klassen av Helena Bergendahl, illustratör av bl.a. barnböckerna Fråga chans med fortsättning och Min modiga mormor med fortsättning. Vi hade läst böckerna Min modiga mormor och Min modiga mormor och den dansande elefanten och kapitelboken Fråga chans innan besöket och fick välja vilken av böckerna som skulle ligga till grund för besöket. Vi valde temat Min modiga mormor och fick höra om Helenas besök vid Zambezifloden, dit hon åkte för att få alla detaljer rätt, och se bilder både från hennes böcker och hennes resa. Det fångade barnen (och fröken) totalt!

Hur hon planerar sitt arbete och vilka diskussioner hon och författaren behöver ha var också ett intressant inslag. Att man först jobbar med layouten där teckningarna är superslarviga (och inte för att hon inte hade lärt sig att rita då som några av eleverna trodde), och att författaren kan ändra sin text för att en del saker finns med på bild och inte behöver berättas i ord.

Till slut fick vi se hur hon gjort de jätteläckra bilder som finns i böckerna och prova på att göra egna i akryl och collage. Det hela var ett jättelyckat besök, gillade blandningen av intressant berättande, på barnens nivå, och arbetet i workshop med för oss helt nya tekniker.

Helenas egen hemsida hittar ni här.

Fråga chans: bok med oväntat slut

Bild lånad från adlibris

Fråga chans av Marie Oskarsson är en bok om två killar som går i tvåan. Jack är helt hopplöst förälskad i Emilia, han kan knappt jobba när hon är i närheten och han vill fråga chans, men vågar inte. Han har inte heller berättat för sin bästis om förälskelsen. Hans kompis, Edvin, faller en dag för Emilias bästis Julia, berättar det glatt för Jack och frågar chans, och blir ihop, dagen efter. Något som gör Jack ganska avundsjuk, speciellt när Edvin gärna vill leka med Julia. Att Jack får vara med hjälper liksom inte och de forna bästisarna är plötsligt osams.

Omdöme: Barnen i klassen, ettor, tyckte om den här. Jag blev inte helt såld, men jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Men, jag gillade slutet. När Jack äntligen vågar fråga så ber Emilia först om betänketid och sedan blir svaret nej. Mina elever trodde knappt sina öron, de förutsatte ett lyckligt slut för det har ju alla böcker. Vad lite de vet...

Light: februaris bästa bok

Bild lånad från adlibris

Light av Michael Grant är den sjätte och sista delen i hans serie Gone som handlar om människorna i den lilla staden Perdido Beach där alla över femton år en dag plötsligt försvinner och barnen och ungdomarna som blir kvar finner sig innestängda av en kupol. I de fem tidigare böckerna har vi fått följa hur de kämpat för att överleva svält, en dödlig epidemi, muterade djur och ett mystiskt väsen, en gaiaphage, som gjort sitt bästa för att utrota dem.

I Light förändras kupolen igen, den blir helt genomskinlig och på andra sidan kan barnen se sina föräldrar (och en hel del nyfikna turister och reportrar), något som nästan leder till en ny svältkatastrof, för barn som sitter och skriver meddelande till sina föräldrar (ljud går inte igenom barriären) försöker inte få tag på mat. Gaiaphagen har äntligen lyckats skaffa sig en kropp och planerar som bäst hur den ska göra för att komma ut samt vad den ska göra på utsidan. Människorna på utsidan ser förskräckt in och är inte alls säkra på att de vill att de konstiga, förvildade barn som finns därinne (som sexåringar beväpnade till tänderna eller någon som utvecklat en mutation som gör den omänskligt snabb) ska komma ut alls, finns det kanske något sätt att behålla dem därinne?

Omdöme: En jättebra bok, utan tvekan februaris bästa, och en suverän avslutning på en bra serie. Det jag gillar med den här serien är framför allt karaktärsutvecklingen, för här förändras personerna till följd av sina upplevelser (och vilka upplevelser det är!). En del till det bättre, andra inte. *Spoilervarning på sista delen* Det som gör den här sista delen extra bra är att den inte tar slut när kupolen till sist brister, utan man får också läsa om första tiden utanför. Hur vissa åtalas för mord trots att de bara försökt försvara sig mot omöjliga odds. Hur familjer spricker för att en del barn är så förändrade när de kommer ut att hela familjedynamiken kollapsar. Hur den långvariga svälten gör en del till hamstrare, för tänk om det händer igen, och får andra att börja gråta när de ser överflödet som slängs i snabbmatsrestaurangerna. Hur människorna "på utsidan" resonerar är också träffande, hur diskussionerna för hur man ska hålla dem i schack går och hur lätt media, och därefter samhället, påverkas. Toppen!

En smakbit jag skrev där en av de mer obetänksamma ungdomarna intervjuas genom kupolväggen finns här.

Animal Farm: och det som började så lovande

Bild lånad från adlibris

Animal Farm av George Orwell skrevs 1945 och är en allegori över den sovjetiska kommunismens framväxt. Den handlar om hur en klok gris, the Major, har en vision om hur djuren på gården skulle kunna klara sig utan människor och hur mycket bättre de alla skulle få det. Efter en dag när alla människor på gården glömt att utfodra dem blir det således revolution. I början blir allt verkligen bättre och sju levnadsregler utarbetas för att man aldrig någonsin ska bli som farmaren. Undan för undan så förskjuts sedan gränser och regler för livet på Animal Farm och vissa roffar åt sig allt mer. De som opponerar sig får förklarat för sig varför det ologiska är logiskt och att de minns fel och missförstått. Tycker det är intressant hur alla lantbrukare runt omkring önskar att det nya levnadssättet misslyckas och hur de gör sitt bästa för att förstöra.

Omdöme: Lättläst kort bok. Är inte jätteförtjust i det kåserande skrivsättet, men jag får hjärtat knipet av de godhjärtade arbetshästarna Boxer och Clover.

Tematrio: Utsidan är inte allt, men...

I veckans tematrio, anordnad av Lyran, är det dags att lista tre särdeles snygga omslag. Förstår inte hur det kan vara så svårt med tanke på hur många fina omslag det finns...

• Förstaplatsen var självklar: den svenska upplagan av Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt. Suverän bok och ett väldigt passande och snyggt omslag. 
• Andraplatsen får gå till Bröderna Lejonhjärtas tidlösa omslag. Även om jag valde en något nyare variant här, tyckte att den starkrosa sidan gjorde att den stack ut lite extra. Omslaget gör att jag flyttas både till Nangiala och till barndomen :)
• Tredjeplatsen var svår, men bestämde mig slutligen för omslaget till norska upplagan av Jellicoe Road av Melina Marchetta. Tycker den fångar stämningen i boken väldigt bra.

    

En bonus är ju att alla tre är väldigt bra böcker.

Smakebit på søndag: City of Thieves

Bild lånad från bokus

Sen till Smakebit på söndag, igen. Har haft min underbara pappa som hantverkare i helgen, så gott som allt som behövde fixas (tavellister, montera ett ikea-skåp, sätta upp rullgardiner...) har blivit gjort och min lägenhet har blivit jättefin :)

I en akututryckning till Clas Ohlson hann jag dessutom läsa ut Naomi and Ely's No Kiss List så smakprovet kommer från nästa bok, City of Thieves av David Benioff, som jag bara läst tre sidor i ännu. Den är skriven av ett hittills (duh!) okänt "jag" som bestämt sig för att skriva om sina mor-(far?)föräldrar, två ryska immigranter. Så här kommer en kort beskrivning av deras kynnen:

Unlike the other retirees I've met in Florida, they're not worried about crime. The front door is usually unlocked and there is no alarm system. They don't wear their seat belts in the car; they don't wear suntan lotion in the sun. They have decided nothing can kill them but God himself, and they don't even believe in him.

Låter som en härlig inställning till livet, om än lite defaistisk :) Fler smakbitar från böcker hittar du på Maris blogg Flukten fra virkeligheten.

The Maze Runner: välskriven dystopi

Bild lånad från adlibris

The Maze Runner av James Dashner är första delen i en dystopisk trilogi och den börjar med att Thomas, en ung kille, vaknar upp i en kolsvart hiss utan att minnas något annat än sitt förnamn. När hissen öppnas omringas han av ett femtiotal andra tonårskillar som lever i "the Glade". De andra pojkarna har liksom han själv också kommit upp genom hissen utan minnen från sina tidigare liv.

Det är en helt okänd värld som öppnar sig för Thomas, en där livet är ganska primitivt (de måste själva odla sin mat och föda upp djur) och farligt. För utanför de höga murarna som omger the Glade så finns en gigantisk labyrint med skräckinjagande varelser. Ändå beger sig en grupp killar ut i labyrinten varje dag för att leta efter en väg ut därifrån så att de så småningom ska kunna ta sig tillbaka till sina föräldrar (inte för att de minns vilka det är) och för att kunna ge igen på dem som placerade dem i the Glade från början.

Omdöme: Tyckte om den här boken. Gillar hur man som läsare inte vet mer om världen än huvudpersonen, att allt är lika nytt för mig som för honom. Och ju mer som avslöjas desto råare blir det, allt är konstruerat av någon som inte har någon större respekt för människoliv. Gillar också, även om det blir lite jobbigt att läsa ibland, det egna slanget som vuxit fram i gruppen, känns som en logisk utveckling även om jag nog hade föredragit ett äkta "fuck" istället för det hemsnickrade "shuck". Och ord som är extremt vanliga finns egentligen ingen anledning att hitta på nya ord till (klunk), däremot de ovanligare sakerna som omger dem.

Bokbloggsjerka: Samlare vs jägare?

Veckans jerka, i regi av Annika, ställer frågan om läsare måste vara samlare? Det tycker inte jag. Jag köpte och samlade på mig ganska många böcker när jag var yngre, men nu är jag väldigt glad att jag hittat biblioteket igen och kan ställa tillbaka böckerna där när jag läst ut dem. Min älskade läsplatta är ytterligare en sak jag gillar. Har en del böcker på den, men de tar nästan ingen plats alls. Blir dessutom väldigt nöjd med mig själv när jag har haft en av mina razzior och gallrat ut sådant som jag inte tycker tillräckligt mycket om.

Askarna finns hos Nillas handelsbod

Samtidigt så gillar jag att gå igenom folks bokhyllor för att se vad de tycker om att läsa och jag tycker att bokhyllor (med böcker, har inte riktigt förstått vitsen med att fylla dem enbart med ljusstakar och skålar) gör mycket för en hemtrevligt känsla. Nackdelen med att inte samla på sig böckerna man läst är att det är lättare att glömma av vilka man läst och vad böckerna handlar om. Då är det bra att ha en blogg som handlar om just detta :)

Veckans jerka kombineras med en utlottning av bokaskar som man bland annat kan ha som snyggförvaring av mindre fina saker. Den jag vill vinna är den här Henrik den IV-asken.

Veronica Mars: tredje säsongen

Bild lånad från cdon

Tredje säsongen av Veronica Mars är en fröjd att titta på samtidigt som det inte är en lyckad avslutning av serien, det är så upplagt för en fjärde säsong. Veronica börjar på college och mellan klasserna så fortsätter hon att lösa fall, alltifrån att leta rätt på en borttappad väska till våldtäkt och mord. Karaktärerna spelas väl (och Nelsan Ellis, Lafayette i True Blood, dyker upp i en roll) och jag gillar manuset. Det som får mig att bli besviken på slutet är att det slutar med "fel" pojkvän och att det känns upplagt för en stor fight med Jack Kane, pappan till Lily och Duncan som spelade så stor roll i säsong 1.

Jag plöjde ju alla tre säsongerna på en dryg vecka (hade lov...) och njöt för fullt. Men jag blir lite orolig för min egen syn på könsroller. I den här säsongen så klår min favorit Logan upp folk som behandlar Veronica illa och jag tycker att det är ganska attraktivt? Blir väldigt besviken att det hela inte slutar med dem två. Ser fram emot filmen som kommer imorron, hoppas att de kan fixa till det hela :)

Lord of Misrule: full fart på alla plan

Bild lånad från adlibris

Lord of Misrule är femte delen i Rachel Caines serie om befolkningen, varav flera vampyrer, i Morganville. I den här bryter ett trepartskrig ut. Ledaren över staden och vampyrerna sen gammalt, Amelie, utmanas av sin far Bishop med anhang och ett antal vampyrer byter sida eftersom han har en mer "traditionell" syn på hur man sammanlever med människor (det går ut på att vampyrerna får göra precis vad de vill) och dessutom ser en grupp människor sin chans att äntligen bli av med alla vampyrer för gott. Under det här får man följa Claire, Shane, Michael och Eve när de gör sitt bästa för att överleva och dessutom komma ur striderna på "rätt" sida.

Omdöme: Det händer mycket i boken, men för mig så leder det till att jag inte tycker att den är lika bra som en del av de tidigare böckerna, för det jag tycker bäst om i serien är samspelet mellan huvudpersonerna. När de skickas ut på uppdrag åt olika håll och inte har möjlighet att prata med varandra längre så blir det inte lika roligt att läsa. Dessutom tycker jag att Claire klarar lite väl mycket för att vara 16 år... Kan dessutom störa mig på att hon tycker det är lika jobbigt att handskas med sina föräldrar (som i och för sig verkar vara osedvanligt trögtänkta) som med en sinnessvag vampyr. Boken slutar med en enorm cliffhanger, så självklart kommer jag att läsa nästa bok, men jag hoppas att det inte händer fullt lika mycket i den så att karaktärsutvecklingen kan ta mer plats.

Snöret, fågeln och jag: söt augustvinnare

Bild lånad från adlibris

Snöret, fågeln och jag av Ellen Karlsson var förra årets barnboksaugustpristagare (ganska långt ord det där..). Den handlar om Selma som tillbringar sommaren med mormor och morfar på en ö och som har ständigt sällskap av en liten fågel som pickar i hennes hjärta och säger saker som "där ser du, ingen vill vara kompis med dig" och "du gör fel". Så träffar hon Snöret och de börjar leka och fågeln pickar mindre och mindre. Men ganska mycket är det ett umgänge på Snörets villkor för Selma vågar inte riktigt säga ifrån, en bieffekt av att ha en pickande fågel som inneboende. När hon väl gör det (efter hemska samvetskval över att de skrivit "jävla turister" på grusvägen) så blir de osams och livet eländigt.

Omdöme: Gillar den här boken, det ledde till många igenkännande diskussioner i klassen (ettor). När barnen betygsatte boken efter läsningen så blev det nästan enbart sexor (en av de bästa) och femmor (jättebra) och bland de saker de tyckte bäst om så kom en nära-drunkningsolycka, skrivandet av jävla turister och fångandet av en liten pyttig drake (eller salamander), men det fanns många fler saker som nämndes. Frökens favoritavsnitt var förutom nära-dödaupplevelsen i havet när det förklarades vad kvarhängande vita flygplanslinjer betyder :)

Tematrio: Fullt naturligt

I veckans tematrio ger Lyran uppdraget att lista tre böcker där naturen får ta stor plats. Bara en av mina blir en verklig miljö...

• Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren - vem kan glömma Körsbärsdalens blommande körsbärsträd med ån som flyter genom dalen, pilträdet som lutar sig ut vid Katlafallet eller Karmanjakas berg? (Här hade Ronja Rövardotter och Mio, min Mio passat lika bra tror jag.)
• Och ytterligare en gång får George R R Martins fantasyepos A Song of Ice and Fire (A Game of Thronesserien) vara med som svar :) Där finns många scener där miljön spelar roll. Som de gigantiska grässlätter som Daenerys korsar med sin khalasar, den stora ismuren där nattens väktare lever sitt liv i kampen för att skydda kungariket eller Dalen med sina fängelsceller med tre väggar, där den fjärde vätter mot en avgrund.
• Looking for Alaska av John Green - där en ung Miles börjar på en internatskola i Alabama och där man får följa hans försök att ta reda på vad som egentligen hände med en klasskompis. Här är det klimatet som får plats - värmen, fuktigheten, solen. Den här boken passar väl inte temat riktigt lika bra som de ovan, men jag är ganska fascinerad av den amerikanska södern så den får komma med i alla fall :)

Kan inte låta bli att ta med en bubblare den här veckan: The Road av Cormac McCarthy. Landskapet har en stor plats i boken, men eftersom jag inte riktigt tycker om boken fick den inte komma med på själva listan :)

Smakebit på søndag: Fangirl

Bild lånad från bokus

Har just kommit hem från en överraskningshelg i Stockholm med kompisarna :) Så himla härligt! Och hög tid att vara med i söndagens smakbit hos Flukten fra virkeligheten.

Dagens smakbit kommer ifrån Fangirl av Rainbow Rowell. Den handlar om två tvillingsystrar som ska börja på college. Den ena av dem vill träffa nya människor och gå på fester, medan den andre är paniskt rädd för det mesta. Det är den senare av dem, Cath, som vi får följa i boken. Caths största intresse är att skriva fanfiction och hon är ganska stor på nätet, men hennes sociala kompetens är sådär. Hon har t.ex. för säkerhets skull köpt med flera lådor power bars som proviant ifall hon inte vill gå ner till matsalen och eftersom hon inte vet var den ligger (och inte vill fråga någon om vägen) så var det ett klokt inköp...

Utdraget är en dialog Cath och systern, Wren, har efter att deras mamma tagit kontakt med dem efter att ha varit frånvarande i flera år:

"Details. She left us. She broke Dad's heart and maybe his brain, and she left us."
   Wren's voice dropped. "She feels terrible about it, Cath."
   "Good!" Cath shouted. "So do I!" She took a step closer to her sister. "I'm probably going to be crazy for the rest of my life, thanks to her. I'm going to keep making fucked-up decisions and doing weird things that I don't even realize are weird. People are going to feel sorry for me, and I won't ever have any normal relationships - and it's always going to be because I didn't have a mother. Always. That's the ultimate kind of broken. The kind of damage you never recover from. I hope she feels terrible. I hope she never forgives herself."
   "Don't say that." Wren's face was red, and there were tears in her eyes. "I'm not broken."
   There weren't any tears in Cath's eyes. "Cracks in your foundation." She shrugged.
   "Fuck that."
   "Do you think I absorbed all the impact? That when mom left, it hit my side of the car? Fuck that, Wren. She left you, too."

Boken i stort är ofta kul, fnissar mycket, även om utdraget är av den allvarligare sorten.
Och här finns inlägget jag skrev efter att ha läst hela boken :)

Fear: Gone-serien i högform

Bild lånad från adlibris

Femte och näst sista delen i Michael Grants serie om ungdomarna i Perdido Beach (bokstavligen, alla vuxna försvann plötsligt en dag) heter Fear och jag gillar hur Grant som vanligt låter titeln spegla både stämningen bland ungdomarna, liksom gaiaphagens känslor. Ett av "freaksen", Penny, har dessutom fått jobb av Caine att bestraffa dem som bryter mot reglerna genom att låta dem uppleva hallucinationer av deras rädslor, något som hon njuter av och det som till slut får folk att tröttna på Caines styre.

Kupolen förändras, något svart sprider sig i den vanligtvis något genomsläppliga ytan och det blir allt mörkare och det är bara en tidsfråga innan ljuset utestängs helt. Man inser att det nog kommer bli problem med matförsörjning och bränder. Sedan finns det ju också de som är paniskt mörkrädda som Sam. Under jorden börjar gaiaphagen också bli rädd. Inte för mörkret, men för att dens krafter är på avtagande och den letar nu efter en fysisk kropp. Sadisten Drake skickas ut att skaffa den med alla medel. För första gången får vi också följa livet utanför kupolen. Vi får se hur de försvunna föräldrarna tacklar situationen och hur allmänheten har kupolen som nytt sightseeing-mål. Alltmedan militären vidtar åtgärder för att stoppa det som finns därinne från att någonsin komma ut. Oavsett vilket priset är.

Omdöme: Det här var en rikigt bra bok! Var ju lite besviken på boken innan, Plague, men det här är Grant i högform. Karaktärsutvecklingen genom böckerna är trovärdig och den får ta tid genom serien. Det är många som förändras stort (som Astrid och Quinn) vilket de bör med tanke på hur stora förändringarna i deras livsmiljö är. Det är inte alltid väntade förändringar heller, att "mogulen" Albert skulle visa sig vara en sådan feg och självisk liten krake var oväntat, men ändå logiskt. I Fear så är det mycket fokus på karaktärerna och jag gillar ju det, det övernaturliga kommer i andra hand (så länge man har lite överseende med alla mutationer). Gillar också att man får följa livet utanför, även den delen känns trovärdig med medias korta intresse och hur man gärna tar till vapen mot det man inte förstår.

Berättelser från Engelsfors: fina bilder, men...

Bild lånad från adlibris

I Berättelser från Engelsfors får man träffa medlemmarna från Cirkeln, Eld och Nyckel i serieformat. Det är åtta, ganska korta, historier som bildsatts. Jag blev imponerad av teckningarna, läckra, men besviken på att det inte tillkom något nytt.  Alla historierna är mer eller mindre nämnda i romanerna. Det är möjligt att jag hade tyckt lite annorlunda om jag läst den här när den gavs ut, innan Nyckeln, eftersom några av historierna inte behandlas förrän där.

Historierna kommer från Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg och tecknandet har skötts av Kim W Andersson, Karl Johnsson och Lina Neidestam.

Bokbloggsjerka: Inte i min hylla

Annika ställer i veckans jerka frågan om det finns några böcker som vi inte skulle ställa i bokhyllan? Och ja, det finns det ju.

• Böcker som jag läst, men inte tyckt om får inte stanna - det vore slöseri med plats. 
• Böcker om andlighet (och jag skiljer det från religion, intressanta böcker om religion skulle kunna få en plats) av typen "Hela ditt inre jag", "Feng Shui i vardagen" och "Anden i ditt liv"  är inget för mig. 
• Erotiska böcker är ytterligare en genre jag har svårt för. Jag har inget emot en och annan sexscen (beroende på hur den är skriven), men jag föredrar böcker där sex inte är den huvudsakliga handlingen.

Dallas Buyers Club: värd sina oscars

Bild lånad från cdon

Dallas Buyers Club såg jag på Göteborg Film Festival för en månad sen. Den handlar om Ron, som känns som en klassisk karlakarl från Texas anno 1985. Han arbetar i blåställ, rider rodeo, dricker, knullar runt och är både homofob och rasist. Efter en olycka testas hans blod och han får besked att han har långt gången aids och bara har en månad kvar att leva. I början skjuter han beskedet ifrån sig, han är ju ingen jävla bög, de måste ha förväxlat proverna. När han väl inser att han är sjuk börjar kampen för att överleva. Sjukhuset han är intagen på är utvalt av ett läkemedelsföretag för att testa en ny lovande medicin, men Ron anses inte vara någon lämplig kandidat för att ingå i testgruppen och får ta till andra metoder för att få händerna på medicinen. Motvilligt tar han också hjälp av transvestiten Rayon.

Omdöme: Första delen av filmen var riktigt bra. Man får se en arbetarklassversion av manlighet (som jag också kunde se tidigare i veckan i filmen Stop the Pounding Heart) och vilka fördomar som man måste dela för att få vara med i gruppen. Sjukdomsskildringen, ångesten och kampen för att hitta medicin och sprida den är också bra. Men efter att Rayon (Jared Letos transa) lämnat handlingen så faller filmen lite, det går ganska långsamt fram utan att det händer mycket nytt, filmen blir i slutet en ganska klassisk advokatkamp mot läkemedelsföretag och myndigheter.

Extremt nedbantade Matthew McConaughey och Jared Leto blev båda oscarspremierade för bästa manliga huvudroll respektiva bästa manlige biroll och de storspelar. Scenerna dem emellan var filmens bästa, snyggpojken Leto är kanske inte så himla snygg här, men karisma har han, stjäl blickfånget i varje scen han är med i :) McConaughey är någon jag inte har blivit imponerad av tidigare, men han är mycket trovärdig här. Blev inte övertygad alls av Jennifer Garners läkare däremot.

The Janus Stone: en Ruth Galloway-deckare

Bild lånad  från adlibris

The Janus Stone av Elly Griffiths handlar om Ruth, en arkeolog som är specialiserad på ben. När man gräver upp ett huvudlöst barnskelett på en byggarbetsplats kallas hon dit för att man ska få veta mer. En poliskommissarie, Harry, kallas också dit. Han och Ruth träffade tydligen varandra i förra boken (The Crossing Places) vilket har fått sina efterverkningar i form av en växande mage. Under tiden som Ruth och Harry forskar om ursprunget till skelettet så börjar hot riktas mot henne i form av bl.a. en död tupp och hennes namn skrivet med blod.

Omdöme: Jag såg fram emot den här boken efter att ha läst många positiva recensioner om Griffiths, men för mig blev det ingen fullträff. Irriterade mig på de torra jättepedagogiska diskussionerna (och ibland mer monologer) där gamla gudar och sedvänjor avhandlades och jag föll inte direkt för huvudpersonerna heller, ingen kärlek vid första ögonkastet för mig. Att huvudpersonerna så direkt påverkades av fallet är också något jag stör mig på. Hur brottet går decennier tillbaka i tiden är ytterligare en sak som jag irriterar mig på i deckare. Det mindre entusiastiska omdömet behöver inte betyda att det är en dålig bok, deckare överlag är inte vad jag dras till för tillfället.

For The Win: lärorik bok som vill mycket

Bild lånad från adlibris

For The Win av Cory Doctorow är en ganska speciell bok. Den har ett stort persongalleri som spänner över en stor del av jordklotet och över olika levnadsförhållanden samtidigt som den bitvis skulle kunna användas som en lärobok i ekonomi. Den handlar främst om några dataspelande ungdomar i Usa, Kina och Indien - vissa av dem spelar för att det är kul, de andra har det som jobb med usla arbetsvillkor i s.k. sweatshops. De knyts så småningom ihop av Big Sister Nor som försöker organisera ett världsomspännande fackförbund för främst dataspelare, men även för andra arbetare, så att när de börjar kräva rättigheter så ska det inte vara lika lätt för ägarna att omlokalisera fabriker till ett nytt land. Det här leder i boken till strejker, polisvåld och dödsskjutningar.

Omdöme: Det är en intressant bok, det fanns mycket som jag inte har erfarenhet av som var intressant att läsa om, som t.ex. hur fabriksarbetarna i sweatshops har det (ofrivillig brännmärkning och lock-ins är vanliga företeelser), livet som ung tjej i indisk slum, dataspelsvärlden och en massa ekonomisk teori. Men som bok är den inte klockren, det känns som att Doctorow gapar över lite väl mycket. Det är ibland svårt att hålla reda på alla personer, dataspelsvärlden beskrivs bitvis alltför ingående med taktik, varelser och värdefulla föremål och handlingen avbryts ibland när ekonomiska företeelser som inflation, deflation, pengars egentliga värde och ekonomiska bubblor ska förklaras på ett pedagogiskt sätt med dataspelsvärlden som fond. Förklaringarna vävs ibland in i handlingen, men även om det är intressant så gör de ändå att historien tappar tempo. Avsnitten som handlar om människor är roligare att läsa, det är lätt att hitta sådana man tycker om bland de ibland hemska livsöden som skildras. Gillade speciellt flickorna i boken: Mala, Yasmin och Jie, men även de kinesiska pojkarna. Hade svårare för Leonard aka Wei-Dong, han kändes lite för valpig för hjälterollen han fick, och hans förutsättningar (som tillgång till ett helt jämrans containerrederi) var väl att ta i...

I beskrivningarna av boken klassas den som sci-fi, men det gör den inte riktigt i min inre katalogiseringsbok. Den sägs utspelas i en snar framtid, men den saknar de element som jag kopplar ihop med genren, som utomjordingar och ny teknik. (Det är väl möjligt att en del av datagrejerna som används inte finns än, vad vet jag?, men det är rätt normala saker som beskrivs.)

Boken finns att ladda ner gratis från förlagets hemsida.

Tematrio: fynd jag vill göra

Lyran ställer i veckans fråga om man har tre reatips att dela med sig av, ett aktuellt tema som även var ämne för helgens bokbloggsjerka, så mina redan inköpta titlar kan du läsa om här. Men eftersom jag ska till stan imorrn och hade tänkt passa på att strosa runt i åtminstone en bokhandel så kikade jag lite på nätet och de som lockar mest (även om jag vill bläddra i dem lite först för säkerhets skull) är de här:

• Verklighetens magi av Richard Dawkins, där han förklarar "mirakel" med hjälp av vetenskap.
• Allting igen av Jan Stenmark, en samlingsbok av hans ganska speciella, men ofta hysteriskt roliga, bilder.
• Alphonse Mucha av Rosalind Ormistone, den mest tveksamma i veckans trio, för även om jag gillar hans bilder så är jag inte säker på att jag vill ha ännu en konstbok i hyllan...

100 svenska böcker

Hittade en lista över de 100 bästa svenska böckerna hos Monika (ursprunget är Biblioteket i fokus) och boknörd som jag är så vill jag ju se hur jag ligger till på den :) Många av de som jag läst var runt gymnasietiden när jag hade en period där jag ville läsa böcker som var med på listor, nu för tiden så finns det annat som lockar mer, som vampyrer och dylikt...

De fetmarkerade är sådana som jag är säker på att jag läst, sedan finns det ett par till som jag tror att jag har läst, men där jag inte är säker. Ogillar förresten när de klumpar ihop serier till en punkt, det finns hittills 32 Sune-böcker samt ett antal om Bert, Alfons och Pettson. De två sistnämnda tycker jag att jag läst tillräckligt mycket av för att få markera, men de första har väl bara blivit någon enstaka. Totalt har jag läst 46 av posterna på listan, de flesta för väldigt länge sedan så chansen att jag kommer läsa så många fler är väl inte överhängande...

1. Romanen om utvandrarna - Vilhelm Moberg (1949-59)
2. Pippi Långstrump - Astrid Lindgren (1945)
3. Bröderna Lejonhjärta - Astrid Lindgren (1973)
4. Romanserien "Stad" - Per Anders Fogelström (1960-1968)
5. Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige - Selma Lagerlöf (1906-07)
6. Emil i Lönneberga - Astrid Lindgren (1963)
7. Röde Orm - Frans G. Bengtsson (1941-45)
8. Mio min Mio - Astrid Lindgren (1954)
9. Ronja Rövardotter - Astrid Lindgren (1981)
10. Juloratoriet - Göran Tunström (1983)

11. Jerusalem - Selma Lagerlöf (1901-02)
12. Aniara - Harry Martinson (1956)
13. Simon och ekarna - Marianne Fredriksson (1985)
14. Händelser vid vatten - Kerstin Ekman (1993)
15. Ondskan - Jan Guillou (1981)
16. Jack - Ulf Lundell (1976)
17. Den allvarsamma leken - Hjalmar Söderberg (1912)
18. Mor gifter sig - Moa Martinson (1936)
19. En komikers uppväxt - Jonas Gardell (1992)

20. Böckerna om Bert - Anders Jacobsson/Sören Olsson (1987- )
21. Kejsaren av Portugallien - Selma Lagerlöf (1914)
22. Strändernas svall - Eyvind Johnson (1946)
23. Nässlorna blomma - Harry Martinson (1935)
24. Doktor Glas - Hjalmar Söderberg (1905)
25. Dvärgen - Pär Lagerkvist (1944)
26. Den som vandrar om natten - Marianne Fredriksson
27. Jag saknar dig, jag saknar dig - Peter Pohl
28. Anna, Hanna och Johanna - Marianne Fredriksson
29. Böckerna om Sune - Anders Jacobsson/Sören Olsson

30. Din stund på jorden - Vilhelm Moberg
31. Vinterviken - Mats Wahl
32. Tordyveln flyger i skymningen - Maria Gripe
33. Villospår - Henning Mankell
34. Vägen till klockrike - Harry Martinson
35. Markurells i Wadköping - Hjalmar Bergman
36. Barabbas - Pär Lagerkvist
37. Agnes Cecilia: en sällsam historia - Maria Gripe
38. Molnfri bombnatt - Vibeke Olsson
39. Vendetta - Jan Guillou

40. Den femte kvinnan - Henning Mankell
41. Mördare utan ansikte - Henning Mankell
42. Ormens väg på hälleberget - Torgny Lindgren
43. Böckerna om Alfons Åberg - Gunilla Bergström
44. Alla vi barn i Bullerbyn - Astrid Lindgren
45. Trägudars land - Jan Fridegård
46. Vem älskar Yngve Frej? - Stig Claesson
47. Steget efter - Henning Mankell
48. Saknaden - Ulf Lundell
49. Den vita lejoninnan - Henning Mankell

50. Rid i natt - Vilhelm Moberg
51. Bombi Bitt och jag - Fritiof Nilsson Piraten
52. Madicken - Astrid Lindgren
53. Gentlemen - Klas Östergren
54. Lars Hård - Jan Fridegård
55. Raskens - Vilhelm Moberg
56. Gäst hos verkligheten - Pär Lagerkvist
57. Kallocain - Karin Boye
58. Kvartetten som sprängdes - Birger Sjöberg
59. Hans nådes tid - Eyvind Johnson

60. Rövarna i Skuleskogen - Kerstin Ekman
61. Hummelhonung - Torgny Lindgren
62. Janne, min vän - Peter Pohl
63. Bara en mor - Ivar Lo-Johansson
64. Ett drömspel - August Strindberg
65. Bränt barn - Stig Dagerman
66. Stjärnor utan svindel - Louise Boije af Gennäs
67. Bock i örtagård - Fritiof Nilsson Piraten
68. Blindgång - Marianne Fredriksson
69. Böckerna om Karlsson på taket - Astrid Lindgren

70. Comédia infantil - Henning Mankell
71. Herr Arnes penningar - Selma Lagerlöf
72. Miranda och pärlhalsbandet - Kerstin Sundh
73. Romanen om Olof - Eyvind Johnson
74. Vävarnas barn - Per Anders Fogelström
75. Pappan och havet - Tove Jansson
76. Tjuven - Göran Tunström
77. Häxringarna - Kerstin Ekman
78. Vinter i paradiset - Ulf Lundell
79. Coq rouge - Jan Guillou

80. Böckerna om Kulla-Gulla - Martha Sandwall-Bergström
81. Vi på Saltkråkan - Astrid Lindgren
82. Evas bok - Marianne Fredriksson
83. Skuggan över stenbänken - Maria Gripe
84. Fru Björks öden och äventyr - Jonas Gardell
85. Kvinnor och äppelträd - Moa Martinson
86. Merabs skönhet -Torgny Lindgren
87. Frestelsernas berg - Jonas Gardell
88. Böckerna om Pettson och Findus - Sven Nordqvist
89. Statarna - Ivar Lo-Johansson

90. Fiendens fiende - Jan Guillou
91. Dikter - Karin Boye
92. Kyssen - Ulf Lundell
93. Barnens ö - P C Jersild
94. Utvald att leva - Jerzy Einhorn
95. Clownen Jac - Hjalmar Bergman
96. Löwensköldska ringen - Selma Lagerlöf
97. Mormor gråter och andra texter - Jonas Gardell
98. Syndafloden - Marianne Fredriksson
99. Efter floden - P C Jersild
100. Århundradets kärlekssaga - Märta Tikkanen

Källa: Biblioteket i fokus

Inside Llewyn Davis

Inside Llewyn Davis är en bröderna Coen-film, men den är ljusår från brutaliteten och spänningen i No Country for Old Men och Fargo. Den handlar om Llewyn Davis, en deprimerad folksångare som hankar sig fram mellan giggen och sover på bekantas soffor. I ett försök att ändra sin livssitution åker han till Chicago (med en katt) för att träffa en av mogulerna i branschen.

Omdöme: Jag blir ganska frustrerad av Llewyn, hans reaktioner på saker som händer är så totalt uppgiven, inte ens (*spoiler* att han får reda på att han är far till en två-åring) förändrar någonting i hans liv. Allt fortsätter bara som det börjat. I början sitter jag och gillar musiken och funderar på att kolla upp soundtracket, men efter två timmar så låter alla låtar precis likadant. Vissa saker är lite småroliga, som Justin Timberlake när han folksångar loss, de giftiga grälen med Jean (Mulligan), Goodmans påstridiga puttande och dessa katter som Llewyn går runt med, men mest är det grått, även visuellt är det väldigt monokromt, och händelsefattigt.

Smakebit på søndag: Wake

Bild lånad från Bokus

Söndag och dags för nya smakbitar :) På bloggen Flukten fra virkeligheten finns fler, med möjlighet att dela med sig vad just du läser i för tillfället.

Själv har jag kommit en tredjedel in i Wake av Amanda Hocking och efter en tveksam början så har jag fastnat :) Den handlar om Gemma, en 16-åring som drömmer om att simma i OS och som just inlett ett första trevande förhållande (sådär härligt tafatt) med grannpojken. Kvällen innan utdraget gav hon sig iväg för en nattlig simtur och morgonen efter har hon ännu inte kommit hem så hennes syster, Harper, har gett sig iväg för att leta efter henne.

   Since Gemma had ridden her bike last night, Harper went to the dock where Gemma usually parked it. She raced down the worn wooden planks, praying the bike wasn't there. If it was gone, it meant Gemma had left, that she'd gone somewhere else.

   As soon as she saw the bike, all locked up with Gemma's backpack, her heart dropped. Gemma was still out in that water, as she had been for the past eight or nine hours.

Här finns inlägget jag skrev när boken var utläst.

Läsmånad: februari

Det har blivit ganska många böcker under februari, 16 stycken, men färre sidor än i januari, så många kortisar. De färre sidorna beror mycket på att jag ägnade en dryg vecka åt att maratontitta på hela Veronica Mars, 62 episoder. Himla bra serie förresten. 

En massiv övervikt av kvinnliga författare den här månaden, 11 mot 4 män, vilket har jämnat ut årsstatistiken helt och över hälften är av amerikanska författare. Så ser siffrorna ut, men det som drar iväg statistiken den här månaden är att jag läst sex böcker av Rachel Caine (både kvinna och amerikan). Hennes böcker om Morganvilles vampyrer är lite som gräddbakelser - lockande, lättätna och mumsiga, men ganska lättförgängliga. Förutom att komma halvvägs in i serien om Morganville Vampires så har jag också läst de två sista böckerna i Michael Grants serie Gone, en härlig serie som fick ett riktigt bra slut och vars sista bok, Light, också blev månadens bästa bok. Månadens besvikelse var The Janus Stone som egentligen inte var så himla dålig, men jag hade väldigt stora förhoppningar på den som den inte lyckades leva upp till.

Den här månaden har jag skrivit om de flesta böckerna, men uppläggningen ligger långt efter, har mest blivit januariböckerna som recenserats. Skönt att inte ha en massa skrivande som halkat efter i alla fall.

Statistik:
Lästa sidor: 4290                      Lästa böcker: 16 (2 barn, en grafisk, 2 non-fiction), noveller: 1
Böcker på svenska: 5, engelska: 11      Böcker skrivna av kvinnor: 11, män: 4, kombo: 1
Nya författare för mig: 3                         Antal länder: 3
9 böcker skrivna av amerikanska författare
4 böcker skrivna av svenska författare

3 böcker skrivna av brittiska författare

Utmaningar:
Det går framåt med utmaningarna, 28:e februari uppfylldes årets kaosutmaning (21 punkter av 40, vilket blir en extra) vilket inte hindrar att jag tänker fortsätta fylla på punkter jag läser, även om det nog kommer att bli svårare och svårare.
Läsutmaningen: 14
Kaosutmaningen 2.0: 9                
Författartolvan: 2
Hyllvärmare: 1

Böcker:
Animal Farm - George Orwell
Snöret, fågeln och jag - Ellen Karlsson (barnbok)
Fade Out - Rachel Caine
Carpe Corpus - Rachel Caine
Light - Michael Grant  *månadsfavorit*
Fear - Michael Grant
Korkade vita män - Michael Moore
Om inte nu så när - Annika Thor
Berättelser från Engelsfors - Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg
Lord of Misrule - Rachel Caine
Hjälp! Rånare! - Laura Trenter (barnbok)
Grudge - Rachel Caine (novell)
The Janus Stone - Elly Griffiths  -månadsbesvikelse- (inte jättedålig, men hade höga förväntningar)
Feast for Fools - Rachel Caine
Midnight Alley - Rachel Caine
More Weird Things Customers in Bookshops Says - Jen Campbell
The Dead Girls' Dance - Rachel Caine

Film:
Fyra filmer blev det på bio i februari. Två som jag såg den sista filmfestivalhelgen och två som jag var "tvungen" att se innan presentkorten gick ut, ett kärt problem :) Alla fyra var ganska bra, men ingen klockren. Även här ligger recensionerna efter.
In the Name of
Dallas Buyers Club
Inside Llewyn Davis
Her