Storm Front: Jim Butcher

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Storm Front handlar om Harry Dresden, en trollkarl som annonserar efter kunder och emellanåt hjälper polisen med "mystiska" fall. Han kopplas in i ett dubbelmord där hjärtat slitits ur kroppen på ett par och får använda alla sina magiska resurser för att försöka klura ut hur det hela gått till. Inte blir det lättare när den lokala maffian försöker muta honom att släppa fallet.

Tankar: Jag hade svårt att tycka om huvudpersonen. Hade velat ha mer bakgrundsinformation och färre utförliga beskrivningar på utseendet av varenda kvinnlig person han träffade. Trots att Harry var ganska trist, så var han ändå den enda person som hade någon typ av personlighet även om den var gnällig. Han vill egentligen (och får inte av de högre trollkarlsmakterna) inte ta fallet och beklagar sig över att det kan innebära hans död, men han fortsätter ändå trots att man kan tycka att han har anledning att tacka nej. Fallet var ganska förutsägbart och slutet väldigt bombastiskt.

Storm Front är den första boken i The Dresden Files och handlar om en trollkarl/detektiv och på beskrivningen (och en novell i serien som jag läst) trodde jag att det skulle passa mig som hand i handske. Det blev istället en svag trea, men enligt alla omdömen på goodreads ska serien växa med tiden. Så jag läste omdömen om del 2, och 3 och 4 för att kanske kunna hoppa fram till när de börjar bli bra, men det verkar som att det jag hade svårt för här bara blir mer framträdande i senare böcker så jag lägger ner serien här.

Smakebit: Real Murders

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Sista smakbiten på ett tag, nu när Mari på Flukten fra virkeligheten vill ha en välförtjänt sommarferie. Utdraget kommer från Charlaine Harris mysdeckarserie (trots den blodiga smakbiten) om Aurora Teagarden. Jag håller på med fjärde boken nu, men utdraget kommer från den första, Real Murders.

     I moved on, and out of all the glaring beigeness I caught a little glimpse of something different, so I looked down at the base of the door and saw a smear.  It was red-brown.
     The separate sources of my uneasiness suddenly coalesced into horror. I was holding my breath when my hand reached out to open that door to the last room, the little kitchen used for fixing the refreshments ...  ... and saw an empty turquoise shoe upright on its ridiculous high heel, right inside the door.
     And then I saw the blood spattered everywhere on the shining beige enamel of the stove and refrigerator.
     And the raincoat.
     Finally I made myself look at Mamie. She was so dead. Her head was the wrong shape entirely.  

Ha en himla trevlig söndag :)

Den amerikanska högern: Martin Gelin

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Den amerikanska högern är en bok om det republikanska partiets utveckling från femtiotalet och fram till 2012 när boken gavs ut. Martin Gelin har åkt runt i Usa och intervjuat statsvetare, gräsrötter och de intellektuella i partiet och det är en främmande ideologi som målas upp. Trots alla förklaringar man får i boken är det svårt att förstå hur man kan dela målen som många i det republikanska partiet arbetar mot. Det är berättelsen om ett parti som blivit allt mer radikalt de senaste decennierna.
 
Jag har svårt att få ihop hur ett parti som säger sig vara för frihet för individen (de vill slippa statlig inblandning även i viktiga frågor och motsätter sig statlig skatt) kämpar så hårt för att ta ifrån kvinnor rätten att bestämma över sin egen kropp under graviditeten, motsätter sig att vuxna människor, om än av samma kön, ska få bestämma vem de ska gifta sig med och medvetet försöker få svarta och fattiga att inte utnyttja sin demokratiska rättighet att rösta. I boken beskrivs hur det republikanska partiet fångat upp missnöjda vita som sett hur segregeringen luckrats upp och kristna som förfasats över det "moraliska förfallet" och från dem byggt upp sin väljarbas vilket gett ett ganska schizofrent parti. Partiet har dessutom tagit ett allt hårdare grepp om sina egna representanter. För att över huvud taget ha en chans att bli vald måste man skriva på ett radikalt principkontrakt.

Nedan följer många korta utdrag på saker jag reagerat på, trots mängden bara en bråkdel av ställen jag markerade under läsningen. Citaten är gröna och har annat typsnitt, --- betyder att jag hoppat över en del i citatet där jag känner att betydelsen ändå går fram. Läs gärna boken själv, man blir lite mörkrädd och väldigt arg, men det känns som viktiga saker att känna till.

Det mest avskyvärda i den republikanska politiken tycker jag är hur de arbetar för att "fel" personer helst inte ska rösta alls. Har många utdrag nedan och det är ändå bara en bråkdel av de exempel som nämns:
     Man har även förbjudit röstande på söndagen innan valet. I många delstater i Södern har svarta kyrkor en tradition av att arrangera bussturer till vallokaler på söndagar, för att många av de äldre invånarna saknar egna bilar. ---
     Fyra delstater har infört nya lagar för krav på fotolegitimation --- 8 procent av vita amerikaner saknar fotolegitimation, jämfört med 25 procent av svarta, 19 procent av latinamerikaner och 20 procent av asiater. --- De republikanskt kontrollerade delstater som genomfört dessa lagar har även visat sig vara kreativa i de juridiska detaljerna. I Texas såg exempelvis guvenören Rick Perry till att ett vapentillstånd klassas som giltig legitimation, men däremot inte en studentlegitimation (unga tenderar att rösta på demokraterna, vapenägare på republikanerna). (s. 321)

     man införde kravet på statligt utfärdade ID-kort parallellt med att man lade ner en mängd av de körkortskontor som utfärdar dessa ID-kort i fattiga områden med många demokrater, samtidigt som man förlängde öppettiderna på samma kontor i välbärgade republikanska områden. (s. 323)

     Man skickade exempelvis ut 159 000 brev till väljare i demokratiska områden i Michigan där man påstod att alla som hade flyttat under en månad innan valet var förbjudna från att rösta, vilket inte var sant. Man spred även felaktiga datum för valdagen. Samma metoder används än idag. (s. 324)

     "den bästa valutgången är att vi håller ner valdeltagandet (...) genom att svarta stannar hemma". Kampanjen orkestrerade därmed en stor mängd så kallade "robotcalls" (automatiserade telefonsamtal) som gick ut till 112 000 väljare i svarta områden, där en förinspelad röst påstod att de inte behövde gå och rösta, eftersom demokraterna redan hade vunnit: "Du kan luta dig tillbaka. Allt är okej. Det enda du behöver göra idag är att kolla på TV." (här blev kampanjchefen faktiskt fälld - 30 dagar i fotboja...) ---
     Med enkla metoder kan man således höja tröskeln för att avskräcka väljare från vallokalerna, exempelvis genom hot att de kommer att arresteras för obetalda parkeringsböter eller försenade elräkningar. (s. 325)

     I valet 2012 fick demokraterna en dryg miljon fler röster till representanthuset, men republikanerna vann ändå fler säten och kunde därmed behålla sin majoritet.
     Det beror på att man genom det som kallas gerrymandering framgångsrikt ritat om valdistrikten, så att man koncentrerar demokraternas väljare i distrikt som omfattar storstadsområden, medan republikanernas distrikt ritas så att man lyckas få ihop just de 50-55 procent man behöver, och därmed inte "slösar bort" några väljare. (s. 440)

Hur man får ut budskapet och användning av desinformation:
     Poängen med de konservativa radiopratarna är att de inte bara erbjuder andra åsikter än resten av amerikansk media, de erbjuder även andra fakta. 
Något nedkortade:
- Klimatkrisen är resultatet av en konspiration orkestrerad av välbärgade vänsteraktivister... för att de själva ska bli förmögna.
- Obama sägs ha spenderat mer pengar än alla de tidigare presidenterna tillsammans.
- Välfärdsprogrammen i USA håller på att göra landet bankrutt.
- Barack Obama är, möjligtvis, född i Kenya, eller muslim, eller både och.
- Tack vare den tortyr som Bush och Cheney insisterade på att använda mot Al-Qaida-medlemmar lyckades man hitta Usama bin  Ladin.
     Allt detta är vedertagna sanningar, och det är den som ifrågasätter dem som anses vara hjärntvättad av the lamestream media. (s. 353-354)

     Men det är betydligt svårare att veta att samma eftermiddag har ett par  hundra tusen konservativa aktivister vidarebefordrat samma e-mail med till synes övertygande information om att Barack Obamas sjukvårdsreform kommer att innebära att deras skatter höjs med tusentals dollar om året, eller att det existerar en hemlig video där Michelle Obama, under ett vredesutbrott i ungdomen, skrek om hur mycket hon avskyr vita. ---
     Organisationen PolitiFact --- gjorde 2011 en studie av de mest frekvent spridda kedjebreven under de senaste fyra åren. Av 79 kedjebrevskampanjer kom 75 från republikaner. Alla innehöll felaktig information. (s. 360)

     När Sarah Palin råkade missta sig i en fråga om den amerikanska revolutionshjälten Paul Revere kunde hennes lojala supportrar inte finna sig i att hon ännu en gång skulle göras till åtlöje av media, utan de gick in på Wikipedia och ändrade Paul Reveres sida, så att den stämde med Palins berättelse, snarare än med verkligheten. (s. 371)

Om att vinna till varje pris:
      "Hur kan vi besegra demokraterna?" har blivit en viktigare fråga än "Hur kan vi formulera lagförslag som gör USA till ett bättre land?" --- Detta skapar ett intellektuellt klimat där det inte lämnas något utrymme för självrannsakan. Om en demokrat vinner presidentvalet med nio miljoner rösters marginal kan det enbart bero på att han har lurat befolkningen. (s. 418)

     Om nedröstningen av ett förslag som skulle minska budgetunderskottet: "Anledningen var att president Obama gått ut med sitt stöd för förslaget och om det röstades igenom skulle han få äran för det."
     "ett av våra två partier, republikanerna, har blivit ideologiskt extrema; de föraktar den rådande samhällsordningen; de föraktar kompromisser, de ignorerar konventionella fakta, empiriska bevis, forskning och vetenskap och avfärdar den politiska legitimiteten hos sin opposition. När ett parti går så långt från den politiska mittpunkten är det extremt svårt att genomföra politik som tar itu med landets problem." (s. 421)

Om skattesänkningar och satsningen på de som redan har:
     Under Bushs första år som president genomförde han USA:s genom tidernas största skattesänkning, på 1,6 biljoner dollar. Skattesänkningen finansierades inte genom nedskärningar, utan lades till statsskulden.
     Bush sålde sina skattesänkningar med ett argument om att "varje servitris i USA nu får mer pengar i fickan". Under de kommande tio åren skulle en servitris, med Bushs skattepolitik, få ungefär 74 dollar mer om året, tack vare skattesänkningarna, medan den rikaste procenten i landet skulle få ungefär 34 000 dollar om året i skattesänkningar. (s. 171)

Moderat konservativa journalisten Fareed Zakaria skrev 2011:
     "Skattesänkningar har varit den centrala orsaken till USA:s budgetunderskott. I decennier har Washingtons politiker köpt sig popularitet genom att sänka skatterna, alltid med argumentet att nedskärningar och tillväxt kommer att kompensera för de förlorade skatteintäkterna. Det har sällan blivit så. Resultatet är istället en statsskuld på 11 biljoner. Att ändå fortsätta med denna politik är inte bara oärligt, det är farligt."
     Han frågar sig: "Skulle Mitt Romney investera mer i amerikanska fabriker om han betalade mindre än 13,9 procent i skatt? Knappast." (s. 424)

     Senast USA hade en republikansk president gjorde näringslivet historiska vinster, men de vanliga arbetarnas löner gick ner. Mer än hälften av den ökning i vinster som amerikanska företag gjorde mellan 2000 och 2007 kom från att sänka löner och förmåner för sina anställda (s. 406)

Om inflytelserika Phyllis Schlafly som kämpat mot lagar som ska förbjuda diskriminering av kvinnor (Equal Rights Amendment) sedan 50-talet och som hjälpt till att forma den konservativa familjesynen i det republikanska partiet:
     Schlafly hävdade, då som nu, att det var de konservativa och inte de liberala och progressiva som slogs för kvinnans fri- och rättigheter. 
     Equal Rights Amendment riskerade att leda till ett samhälle där kvinnor hade lika stort ansvar som män för att försörja sina familjer. Det var orättvist, enligt Schlafly, eftersom kvinnor dessutom har det enorma ansvaret att föda barn, "ett ansvar man inte kan dela på". Därmed skulle kvinnor tvingas göra två jobb; på arbetsplatsen och i hemmet, medan mannen bara behövde göra ett. (s. 188)

     Efter att en av Schlaflys söner kom ut som homosexuell avtog hennes engagemang mot homosexuellas rättigheter och samkönade äktenskap, och idag säger hon att problemet med debatten om samkönade äktenskap "inte beror på de homosexuella, utan feministerna, som aldrig kan sluta tjata om det". (s. 189)

Om Wal-Marts framväxt och kopplingen till den konservativa rörelsen:
     En gång om året hade man en "Lady's Day" då man bekräftade den rigida könshierarkin genom att vända upp och ned på den. Under en dag fick kvinnorna leka chef och sätta på sig en för stor kostym och slips, leda möten och sköta ruljansen i butikerna, medan männen fick koka kaffe, baka kakor och svabba butiksgolvet, stå som välkomstvärd i butiksentrén eller bakom kassan. Budskapet var underförstått, men glasklart: så här tokigt skulle det se ut om man upplöste den traditionella könshierarkin. (s. 200)

Om Donald Trump anno 2012:
     Den republikanska presidentkandidat som tydligast slog an en ton av populism med rasistiska undertoner var Donald Trump, som fokuserade mycket av sin kortlivade kampanj på att prata om att Obama inte var född i USA.
     Trump, en affärsman och TV-stjärna med en djupt oseriös presidentkampanj, låg under kort i toppen av de nationella opinionsmätningarna - just när han pratade om Obamas "falska" födelsecertifikat. (s. 105)
 
Och slutligen ett litet stycke som jag inte kunde låta bli, både för att den gäller sådana som mig och för att den är så urbota dum:
     Under sin korta tid i senaten blev DeMint framför allt känd för sina attacker på den amerikanska välfärdsstaten och demokraternas ekonomiska politik, men han tillhör också högerfalangen i de värdekonservativa frågorna. Han har exempelvis hävdat att ensamstående kvinnor är olämpliga som grundskolelärare om de är sexuellt aktiva. (s. 444)

The Silkworm: Robert Galbraith aka J.K. Rowling

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska

The Silkworm är andra boken om privatdetektiven Cormoran Strike. Här får han i uppdrag att leta reda på en försvunnen författare. När mannen så småningom hittas mördad granskas hans ännu opublicerade bok, en slags självbiografi med nidporträtt av de flesta som finns i hans liv, liksom de upprörda reaktioner denna väckt i förlagsvärlden i jakt på den skyldige.

Tankar: Tyckte första boken, The Cuckoo's Calling, var så väldigt seg att det gick hela tre år innan jag vågade ge The Silkworm ett försök. Den här är också långsam, men inte i lika hög grad, och det är inte helt fel att sjunka ner i ett höstigt London. Störst behållning är Cormoran och hans assistent Robin och deras ganska invecklade relation om än lite övertydligt skriven, det är två personer som är lätta att tycka om. Det finns också inslag av torr humor vilket jag uppskattar mycket. Sammanfattningsvis en okej deckare.

The Nature of the Beast: Louise Penny

Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus

Bok nummer elva i serien om kommissarie Armand Gamache (numera f.d.), The Nature of the Beast, startar med att en elvaåring störtar in på bistron i idylliska Three Pines och ropar om ett vapen i skogen. Det är stort som ett hus och vaktas av ett monster. Bistrobesökarna tar det med ro, det är inte första gången lillkillen varnar för något, som aliens eller eldsvådor. Inte förrän pojken hittas död börjar man undra om det verkligen låg något i det, men visst var det väl en vanlig cykelolycka?

Inne på bistron finns också ett par som ska sätta upp en pjäs av en okänd författare. Dessvärre visar sig inte författaren vara så okänd och en diskussion om det är rätt att frikoppla konst från dess konstnär inleds. Så hittas regissören död...

Tankar: Bättre än de två senaste böckerna, men fortfarade för segt. Ser man bara fallbeskrivningen ovan så tycker jag att det ser bra ut, men jag får allt svårare för Pennys omständliga skrivsätt. Jag har svårt för dessa diktstrofer som återkommer och som funderas på om och om igen och blev inte överförtjust i det nya moraliska dilemmat med konst vs konstnär heller.

Men mitt största problem är hur långsökt mycket i fallen är, jag sitter och letar luckor och lägger märke till alldeles för bekväma tillfälligheter istället för att tro på det jag läser och det hjälper inte längre att Three Pines är mysigt och karaktärerna älskvärda. När sedan världspolitik blandas in så blir det nästan fånigt. Ett stort nja blir betyget.

Foxglove Summer: Ben Aaronovitch

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Foxglove Summer är den femte urban fantasy-deckaren om poliskonstapeln och trollkarlslärlingen Peter Grant. Här tvingas han ut på landet, ett helt nytt territorium för stadskillen, när två unga flickor försvinner spårlöst.

Tankar: Gillart! Det är en fokuserad historia den här gången, Aaronovitch mångtrådade berättarstil från föregående böcker är nästan som bortblåst och jag tycker det är bra. Aaronovitch torra humor finns kvar och jag njuter när jag läser, inte fullt lika njutbart är hur ingående polisjargongen gås igenom, men till slut blir även den nästan komisk...

Själva historien introducerar lite fler mytiska väsen och inte av den trevligaste sorten. Upplösningen var ganska oväntad och jag hoppas att löftet han gav inte kommer tillbaka och spökar - folket man fick se var intressant, men jag föredrar när saker rör sig mer i den mänskliga vardagen (vet att det här blev luddigt, men försöker att inte spoila...).

Förutom Peter så är flodgudinnan Beverly en av de större karaktärerna och jag gillar dem bägge två. Eftersom många i den vanliga skaran är kvar i London blir det dessutom mer tid åt dem och jag gillar hur jag lär känna dem allt mer. Lesleys historia finns med på ett väldigt litet hörn, ganska oväntat med tanke på hur den förra boken slutade...

Tematrio: Sommarläsningsplaner

Sista tematrion till i höst, sen väntar sommarlov för både trion, Lyran och mig (bloggen kommer dock att rulla på som vanligt är tanken) :) Vad vi ska läsa i sommar är temat. Det finns mycket jag är sugen på, men här kommer tre som jag räknar med faktiskt kommer att bli av. Inte för att jag lovar något, lustläser enbart nuförtiden, tänker inte tvinga mig själv om suget drar mig någon annanstans.

1. The Cursed Child, pjäs som publiceras sista juli. En fortsättning till Harry Potter av J.K. Rowling.
2. Böckerna om Aurora Teagarden blir omläsnings(lyssnings)projekt. Att sätta igång sommaren med något Charlaine Harris har blivit lite tradition för mig och det är några år sen jag läste de här, som för omväxlings skull blir i form av ljudbok.
3. På väg till reservationshyllan på biblioteket är en dystopisk trilogi av Ursula Poznanski och jag ska minst läsa den första, Sveket, tänkte jag. Förhoppningsvis är den så bra att jag läser fortsättningen med :)

Smakebit: To Fetch a Thief

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Inte dumt att vakna på morgonen och inse att det bara är en vecka kvar till semestern :) Dessutom soligt ute och inget speciellt på schemat - gillar sådana dagar. En smakebit från tredje boken i serien om Chet and Bernie, To Fetch a Thief, kommer här. Den är skriven av pseudonymen Spencer Quinn och berättaren är hunden Chet som tillbringar sina dagar med sin husse, privatdeckaren Bernie.

     ”I smell trouble,” Bernie said. 

     Better stop right there. Not that I doubt Bernie. The truth is, I believe everything he says. And he has a nice big nose for a human. But what’s that saying? Not much. 

     It’s a fact that trouble has a smell—human trouble especially, sour and penetrating—but Bernie had never smelled trouble before, or if so he hadn’t mentioned it, and Bernie mentioned all kinds of things to me. We’re partners in the Little Detective Agency, me and Bernie, Bernie’s last name being Little. I’m Chet, pure and simple. 

     I took a quick sniff, smelled no trouble whatsoever, just as I’d expected, but did smell lots of other stuff, including burgers cooking on a grill. I looked around: no grill in sight, and this wasn’t the time to go searching, although all at once I was a bit hungry, maybe even more than a bit.

Fler smakbitar finns på Maris blogg. Ha en trevlig söndag!

Mistborn: The Final Empire

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris,
finns också på svenska

The Final Empire är den första delen i serien Mistborn av Brandon Sanderson. I The Final Empire styr the Lord Ruler, enväldig diktator och gud. Adeln har det gott ställt medan majoritetsbefolkningen, skaa, är slavar.

I huvudstaden Luthadel lever tonåriga tjuven Vin och en dag söks hon upp av beryktade mästertjuven Kelsier och hans gäng. De har planer på en revolution där skaa äntligen ska ta makten. De har sett tecken på att Vin har den sällsynta förmågan att bränna metaller för att förstärka sina förmågor, att hon är en så kallad "mistborn", och vill ha med henne. Vin är mycket misstänksam, uppvuxen bland tjuvar som hon är och dessutom präglad av sin bror som inpräntat i henne att alla förr eller senare kommer att förråda henne. Planer sätts i rullning, men saker har en tendens att gå fel...

Tankar: Gillar världen som introduceras, ett askfyllt eländigt landskap där myten om blå himmel och gröna växter bara är en barnslig skröna. Vin och Kelsier är trevliga sammansatta karaktärer. Det finns några till i Kelsiers gäng som jag gillar, men de flesta förblir märkligt anonyma trots att boken lätt passar in i kategorin tegelsten. Jag gillar också hur de planerar att genomföra själva revolutionen, det är många delar och de flesta av dem känns riktigt smarta.

Däremot har jag svårare för hur allomancy, förmågan att förhöja sina sinnen med metaller, beskrivs. Det är smart konstruerat, men beskrivs med plågsam detaljrikedom. Om och om igen återkommer hur någon bränner tenn för att bli starkare eller knuffar på järn för att ta sig i endera riktningen. Det finns tio metaller som kan brännas eller flamma upp och flera av dem kan man knuffa eller dra i och att läsa flera stridsscener där man får läsa om varje steg i kombination med allomancyn är riktigt segt. Jag tror att Sanderson är lite för förtjust i sin egen uppfinning...

Nordkorea: nio år på flykt från helvetet

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Nordkorea: nio år på flykt från helvetet är Eunsun Kims självbiografi och handlar om hennes uppväxt i och långa flykt från Nordkorea. Hon skriver om sin förtröstan till den käre ledaren under uppväxten. Hur hon växer upp med uppfattningen att hon har det bra och att han tar hand om henne och landet. Så drabbas landet av en svältkatastrof (resultatet av dåliga skördar och uteblivet ryskt bistånd) i  mitten av 90-talet och släktingar dör som på löpande band. Hemma hos Eunsun säljs sak efter sak för att få råd med mat. Till slut bestämmer sig mamman för att fly till Kina med sina två döttrar.  Det är ett livsfarligt projekt och när de väl lyckas korsa gränsen hamnar de i händerna på människohandlare.

Tankar: En ganska tunn bok som gärna hade fått ha fler sidor om vardagslivet i Nordkorea, de glimtar man får se gör mig nyfiken. Med svälten ökade antalet nordkoreanska flyktingar drastiskt och jag tycker det är intressant, men ledsamt, att läsa om hur den kinesiska befolkningen på bara ett par år går från att vara hjälpande till att bli fientliga.

Bilden av Sydkorea är inte heller helt positiv. Eunsun är tacksam för all hjälp hon fått där, men saknar att leva i ett sammanhang. Kollektivet är långt bort i Sydkoreas extremt individuella samhälle. Intressant bok om beslutsam tjej, men jag blev inte så gripen som jag hade förväntat mig.

The Long Way Home: Louise Penny

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

I The Long Way Home har f.d. poliskommissarie Armand Gamache gått i tidig pension och bosatt sig i idyllska Three Pines med sin fru. Han känner fortfarande av skadorna han fick i förra boken. Så ber en av grannarna om hjälp med att hitta sin försvunne make och tillsammans börjar de kartlägga hans senaste kända förehavanden.

Tankar: Det har ju aldrig varit för fallen jag läst den här serien och ska man läsa den här boken så är det nästan en förutsättning - här har uppdraget och detektivarbetet knappt styrfart. Penny har ett fint språk och naturskildringar blandas med diskussioner om konst och poesi, men det tilltalar inte riktigt. När så hunden som genom böckerna ofta omskrivits som ganska korkad plötsligt får en berättarröst under ett par sidor och börjar filosofera om kärlekens natur är det svårt att inte lägga ner boken...

Fallet visar sig vara otroligt långsökt med kopplingar ett par decennier bak i tiden, ledtrådarna är vaga detaljer i tavlor och jag blir mest bara trött. Jag kämpar mig trots allt  igenom, mycket på grund av att jag redan läst nio av de böcker som publicerats och vill se serien till slut.

*Spoiler markera för att läsa* Kan inte låta bli att reagera på att om grannen inte bett om hjälp (eller om Gamache nekat vilket han egentligen verkade vilja) så hade maken med all sannolikhet fortfarande varit vid liv. Undrar om det gått upp för personerna själva? 

End of Days: Susan Ee

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

End of Days är den tredje och sista delen om tonåriga Penryn som gör sitt bästa för att ta hand om sin lilla familj under apokalypsen som blivit resultatet av änglars besök på jorden. Hon och ängeln Raffe har en del saker att fixa i boken, som att vinna valet om vem som ska styra änglarna, besöka demonriket Hellion för att hämta upp Raffes trogna soldater samt hitta en läkare som både kan hjälpa hennes lillasyster som använts för ett medicinskt experiment och sy fast Raffes riktiga vingar.

Tankar med spoilers en masse: Tyvärr har Penryn genomgått en personlighetsförändring från första boken där hon var härligt kickass och fokuserad på att beskydda sin familj. Nu spelar det dessvärre ingen större roll var hon och Raffe är eller vad de gör för ingenting verkar vara lika viktigt som att stjäla en kyss eller beundra varandras kroppar.

Änglarna beskrivs som fysiskt perfekta, men väldigt dryga. Att diskutera och tänka logiskt verkar dock ligga långt ifrån deras värld - Raffe vill de inte längre kännas vid p.g.a. hans nya vingar, tvistemål löses med strider på liv och död och jaktutmaningar, arrangerade tecken på den bibliska apokalypsen ifrågasätts inte överhuvud taget. Jag saknar också bakgrund till änglarnas samhälle och anledningen till att de alls är på jorden och dessutom i sådan mängd.

Slutstriden som börjar som en talangshow känns väl sökt och lätt "amerikansk b-film bombastiskt" där publiken tack vare strålande uppträdande påminns om att mänskligheten är värd att kämpa för. Gillar dock bikaraktärerna - lillasyster Paige, mentalt störda mamman, Tweedledee och Tweedledum med flera.

Tl; dr: Saknar min hjältinna från första boken, i hennes plats har det kommit en kärlekskrank tonåring som ofta lämnar sin svältande lillasyster i sticket.

Broken Homes: Ben Aaronovitch

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

I London är poliskonstapeln Peter Grant, hans överordnade Nightingale och svårt skadade Lesley sedan ett par böcker på jakt efter "den ansiktslöse mannen" - en trollkarl som bland annat experimenterar med chimairor med hemska resultat. Under letandet efter honom fångas deras uppmärksamhet av ett mystiskt självmord, oförklarat blod i baksätet på en bil, en man kokt inifrån och en stulen bok.

Tankar: Broken Homes är den fjärde delen om poliskonstapeln/trollkarlslärlingen Peter Grant. Det är mycket som händer och vissa trådar som startar i början av boken hinner jag nästan glömma av innan allt knyts ihop på slutet. Det gör inget, men det blir lite av "jaja, det här var ju också med" några gånger.

Jag tycker den här serien blir allt bättre, gillar den torra humorn och de intressanta personerna som växer genom böckerna. I den här boken har arkitektur också en av huvudrollerna, och det är bitvis intressant, men blir ibland lite för mycket i detalj. Totalt oväntat slut som bäddar för en lovande fortsättning.

X-Men: Apocalypse

Bild lånad från cdon

Det blir sällan helt fel när man tittar på X-Men, men tyvärr blev Apocalypse långt ifrån helt rätt. Det startar i det gamla Egypten där den ledande "guden" är en mutant som tar andra mutanters förmågor och med tiden blivit väldigt mäktig, men en revolution lyckas stänga in honom i botten av en pyramid. I nutid väcks han igen och börjar leta efter fyra ryttare (typ hjälpgudar) som kan hjälpa honom att riva ner världen för att bygga upp den igen.  Professor Xavier får nys på planerna och tillsammans med en del gamla kända ansikten och några förvirrade tonåringsmutanter gör de sitt bästa för att stoppa det hela.

Tankar och spoilers en masse: Det är en lätt rörig film som rör sig mellan tider och platser, men där det som krånglar till det mest för mig är dess placering i X-Menkronologin. Den kommer efter First Class, men före X-Men och jag får inte helt ihop händelseförloppen med filmerna före och efter. Men det är lite kul att se hur Cyklops och Storm började.

Jean Grey som tonåring är också med och känns väldigt mycket igen från X-Mentrilogin, även här måste hon våga släppa lös sina krafter och jag har sett det förut. Annat som jag också sett förut är en känslomässigt skadad Magneto och en förtröstansfull Xavier som står på olika sidor och jag önskar att de hade kunnat hitta på en annan konflikt att ha i filmen.

Apocalypse första drag är att skaffa trogna hjälpgudar och sättet han gör det på stör mig under resten av filmen - han värvar i princip de tre första mutanter han träffar på + en mutant (Magneto) som han sett under den minut han utforskade tv-mediet. Varför inte lägga lite mer tid på att hitta de bästa undrar jag?

Jag har också problem med att ett par får sådana totalt omstörtande krafter att de i princip kan ödelägga hela jordklotet från platsen där de står - det blir alldeles för mycket för mig. Jag vill ha mina superhjältar med viss sårbarhet, det blir så mycket mer spännande då.

Smakebit: Stargirl

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

En härlig söndagsförmiddag som kommer följas av läsning under ett parasoll på balkongen. Ljuvligt! Boken jag läser heter Stargirl och är skriven av Jerry Spinelli. Det börjar en ny tjej på Mica High School, hon är så udda att de andra eleverna länge tror att hon är "planterad" där för något okänt mystiskt syfte.

     "You see her?" 
     I heard it in the hallways. I heard it in English and Geometry: "Did you see her?" 
     Who could it be? A new student? A spectacular blonde from California? Or from back East, where many of us came from? Or one of those summer makeovers, someone who leaves in June looking like a little girl and returns in September as a full-bodied woman, a ten-week miracle? 
     And then in Earth Sciences I heard a name: "Stargirl." 
     I turned to the senior slouching behind me. "Stargirl?" I said. "What kind of name is that?" 
     "That's it. Stargirl Caraway. She said it in homeroom. 
     "Stargirl?" 
     "Yeah." 
     And then I saw her. At lunch. She wore an off-white dress so long it covered her shoes. It had ruffles around the neck and cuffs and looked like it could have been her great-grandmother's wedding gown. Her hair was the color of sand. It fell to her shoulders. Something was strapped across her back, but it wasn't a book bag. At first I thought it was a miniature guitar. I found out later it was a ukulele.

Fler smakbitar finns på Flukten fra virkeligheten. Ha en härlig söndag!

Replica: Shannon Mayer & Denise Grover Swank

Bild lånad från kobo.

Replica är andra delen om vampyren/vampyrdräparen Lea och hennes mer eller mindre ofrivilliga medhjälpare Rachel. Rachel har sedan förra boken offentliggjort både vampyrers existens och den statliga inblandningen i experimenten de använts i och hon jagas nu från flera håll. Under tiden är de båda två fast beslutna att leta vidare efter mannen som ligger bakom. Till hjälp får de ett par mer eller mindre önskvärda följeslagare och antipatin haglar.

Tankar: Boken fick mig att fnittra högt på bussen flera gånger, ordväxlingarna och tankarna är ofta både drastiska och dräpande :) Det är händelserikt, brutalt och stundom känslokallt. Där finns allianser som man inte vet om kan kan lita på och två kick-ass hjältinnor. Gillar det! Jag är fullt medveten om att det inte är världens mest välskrivna eller oförutsägbara berättelse, men det är läsglädje och tillräckligt med oväntade händelser för att göra den svår att slita sig från.

Läsmånad: maj-2016

Lite lägre medelbetyg den här månaden, men tror det mest har att göra med att jag börjat bli mer tveksam till att sätta fyror till "alla" böcker jag läser. Jag har även gått kollat igenom min Författare A-Ö-sida och reviderat en del av betygen där...

Fortsatt många böcker som är "del i serie", däribland månadens två favoriter - Dog on It som är en mysdeckarserie med en hund som berättare. Låter kanske dumt, men det var längesen jag var så glad under läsningen :) Den andra favoriten är nyaste delen om liemannen Lana Harvey, normalt en gladläsningsserie, men Ghost Market var oväntat mörk.

Månadsbesvikelserna är av tre olika typer - The Sky is Everywhere som jag bara läste ungefär 30 sidor i för jag stod inte ut med det blommiga språket, Fjärilarnas stad som jag avslutade, men där jag störde mig på huvudpersonens agerande och första delen i The Dresden Files, Storm Front, som jag definitivt trodde skulle vara något för mig och som jag nog något tveksamt hade fortsatt med om det inte hade varit för att jag läste en del recensioner på Goodreads om del 2 (och sen del 3 och 4 med tanken att jag kanske kunde hoppa rätt förbi tvåan) och fick intrycket av att det jag störde mig lite grann på i Storm Front bara verkade bli mer framträdande i efterföljarna.

Jorden runt-resan i Lyrans regi tog sig i mål och jag var med på alla etapper och lyckades kombinera det med mitt personliga mål att läsa böcker från minst 4 nya länder under året. De flesta av böckerna jag läste var sådana jag nog inte skulle ha upptäckt på egen hand så det var kul. Lästa böcker är A Prayer for the Stolen, We Should All Be Feminists, Väggen och Hönan som drömde om att flyga. Min favorit blev mexikanska En bön för de stulna.

Statistik:
Lästa sidor: 6078                                         Lästa böcker: 18 (1 ljud, 2 non-fic, 1 barn)
Böcker på svenska: 6, engelska: 12            Böcker skrivna av kvinnor: 13, män: 5
Nya författare för mig: 7                               Antal länder: 5
Del av serie: 10 (4 påbörjade, 2 avslutade/up to date och 2 nedlagda i förtid)
8 böcker av amerikanska författare
5 böcker av svenska författare
3 böcker av brittiska författare

1 böcker av en kanadensisk författare

1 bok av en österrikisk författare

Utmaningar:  
The Reading Challenge: 3 (38/50)
Läs böcker från fyra nya länder: 1 (5/4), Österrike
Skriv om böckerna inom en vecka efter att du har läst dem: Nja, har inte gått överdrivet bra. Ibland, men oftast inte...

Böcker:
A.       The Sky is Everywhere - Jandy Nelson (avbruten efter en tiondel)  -månadsbesvikelse-
86.      The Well of Ascension - Brandon Sanderson  3/5
85.      Dog On It - Spencer Quinn  4/5  *månadsfavorit*
84.      Eligible - Curtis Sittenfeld  4/5
83.      Regnet luktar inte här: ett familjeporträtt - Duraid Al-Khamisi  3-/5
82.      Fjärilarnas stad - Ingrid Remvall  2/5   -månadsbesvikelse-
81.      Sanning med modifikation - Sara Lövestam  4/5
80.      The Silver Mistress - Peter O'Donnell  4/5
79.      Curiosity Thrilled the Cat - Sofie Kelly  3/5
78.      Väggen - Marlen Haushofer  3/5
77.      Big Brother - Lionel Shriver  3/5
76.      Rensa ut & lev lättare - Eva Maria Karlander  (non-fic)  2/5
75.      Career of Evil - Robert Galbraith  4/5
74.      Fantastiska fakta om djur - Maja Säfström  (barn)  4/5
73.      Lips Touch: Three Times - Laini Taylor  (novellsamling) 3+/5
72.      Ghost Market - Angela Roquet  4/5  *månadsfavorit*
71.      Otherworld Nights - Kelley Armstrong (novellsamling)  4/5
70.      Storm Front - Jim Butcher  3/5   -månadsbesvikelse-
69.      The Silkworm - Robert Galbraith  3/5

Film: 
Lady Jane, dvd. Om Lady Jane och hennes nio dagar på tronen. Inte så dum.
Ghost World, dvd. Okej film, men inte alls som jag hade föreställt mig...
X-men: First Class, tv6. Är svag för X-menserien och har sett den här innan. Kärt återseende om mutanternas början till organisering :)

Tv: 
Historiens dödsfällor, Kunskapskanalen. Intressant och lärorik serie som dessutom får en att fundera över vilka nutida fenomen som kommer visa sig vara livsfarliga...
Game of Thrones, säsong 6, Hbo. Precis som i böckerna så är de flesta trådarna superfängslande, men jag har väldigt svårt att behålla fokus när Bran kommer upp i rutan. Inte blir det bättre när man ser hur allt faller runt honom medan han vägrar att vakna - provocerande. Stackars Hodor!
Banshee, säsong 4, Hbo. Det har gått ett par år sen händelserna i säsong 3 och mycket har förändrats till det sämre i staden. Extremt händelserikt och fartfyllt och med intressanta karaktärer (Job är min favorit) men stundtals så rått att jag blundar.