The Long Way Home: Louise Penny

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

I The Long Way Home har f.d. poliskommissarie Armand Gamache gått i tidig pension och bosatt sig i idyllska Three Pines med sin fru. Han känner fortfarande av skadorna han fick i förra boken. Så ber en av grannarna om hjälp med att hitta sin försvunne make och tillsammans börjar de kartlägga hans senaste kända förehavanden.

Tankar: Det har ju aldrig varit för fallen jag läst den här serien och ska man läsa den här boken så är det nästan en förutsättning - här har uppdraget och detektivarbetet knappt styrfart. Penny har ett fint språk och naturskildringar blandas med diskussioner om konst och poesi, men det tilltalar inte riktigt. När så hunden som genom böckerna ofta omskrivits som ganska korkad plötsligt får en berättarröst under ett par sidor och börjar filosofera om kärlekens natur är det svårt att inte lägga ner boken...

Fallet visar sig vara otroligt långsökt med kopplingar ett par decennier bak i tiden, ledtrådarna är vaga detaljer i tavlor och jag blir mest bara trött. Jag kämpar mig trots allt  igenom, mycket på grund av att jag redan läst nio av de böcker som publicerats och vill se serien till slut.

*Spoiler markera för att läsa* Kan inte låta bli att reagera på att om grannen inte bett om hjälp (eller om Gamache nekat vilket han egentligen verkade vilja) så hade maken med all sannolikhet fortfarande varit vid liv. Undrar om det gått upp för personerna själva?