Ten Big Ones: Janet Evanovich

Bild lånad från adlibris

Bild lånad från bokus

Ten Big Ones av Janet Evanovich är den tionde i serien om bounty huntern Stephanie Plum och i den här boken blir jag väldigt trött på henne. Jag tycker om boken, men jag blir frustrerad på alla hennes dåliga beslut, varav det värsta den här gången var att hon flyttade in i Rangers lägenhet när han var bortrest. Här pratar vi om en kille som alltid ställer upp för henne och som är extremt privat till sin läggning (han har inte ens berättat för henne var han bor, att hon hittar dit är ren tur) och hon bara flyttar in (med visst dåligt samvete). Varför inte ringa upp honom och fråga om lov?

Nåja, anledningen till inflyttningen är dels att ett lokalt gäng anlitat en hit man för att "ta hand om" henne och hon är rädd att för att leda dem till pojkvännens hus och utsätta honom för fara. Dels att pojkvännen (polis) vill att hon stannar hemma ett tag för att inte komma i fara, men säger det på ett sådant sätt att hon vill göra tvärtemot (ytterligare ett mindre smart beslut, även om jag förstår känslan).

Jag gillar ju min favorit Ranger, sexig som få, men det är väldigt många konversationer där han inte säger mycket mer än "babe", som när Stephanie blivit vittne till ett väpnat rån: Polis kommer till platsen och börjar spärra av, Ranger släntrar fram, ser henne i ögonen och säger "Babe". Sen lämnar han. I den här boken får man äntligen åtminstone en delförklaring till varför han lägger så mycket tid och pengar (ställer upp med bilar, vapen och annat) på henne. Fick mig att skratta högt :) Texten överlag är rolig, som:
I did one of those stupid fanning motions that women used to do in movies back in the forties to signify heat. I had no idea why I did it. It did nothing to cool me off.
Och visst känner man suget att göra det själv bara för att testa? Och sen sitter man där och viftar med handen framför ansiktet och känner sig lite lätt... udda...