Avbrutit: The Innocence of Father Brown

Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus

Så, slutade lyssna på The Innocence of Father Brown av G. K Chesterton efter tre av kortnovellerna i boken då suget att lyssna på resterande nio var obefintligt. Egentligen är det väl inte extremt dåligt, men jag fick inte någon som helst relation till den oansenlige huvudpersonen och tycker nog att den här formen av pusseldeckare där huvudpersonen rabblar upp lösningen för en förundrad publik i slutet är ganska ointressant, särskilt när en hel del av faktan är helt ny för läsaren. Inte blir det bättre av att det ibland är totalt ologiskt *host* The Secret Garden*host*. Så, bättre fly än illa fäkta...

Smakebit: World After

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
kommer på svenska i augusti

Söndag igen och inga planer förutom att läsa, skriva och kanske se en film. Härligt :) Dagens smakbit kommer från World After av Susan Ee, det är andra delen om vad som händer när änglar startat en apokalyps på jorden. I klippet är huvudpersonen Penryn i en leksaksaffär och tänker tillbaka på världen "före":

     My mother has never been normal, but she was better when I was little. I remember running around in play corners like this, singing songs with her or sitting on her lap while she read to me. I run my hands over the soft plush of the panda bears and the smooth plastic of the toy trains, remembering what it was like when bears, trains and moms made me feel safe.

Kan inte låta bli att lägga till en smakbit till där den inte längre så trygga mamman finns med:

     “Is that a phone?” I reach for it. 
     “No!” Mom snatches it away and cradles her body protectively around it. “It’s not for you, Penryn. Not now, not ever.” 
     My mother has a different relationship with inanimate objects than most of us do. Sometimes, a light switch is just a light switch. Until it isn’t. Out of nowhere, after years of using the same switch to turn on the light, she became convinced that she needed to flip it back and forth to save the city of Chicago. After that, it was just another light switch. Until the day when she needed to flip it back and forth to save New York City.
     “What is it?” I ask. 
     “It’s the devil.”

Fler smakbitar finns hos Mari. Ha en skön söndag ni med :)

The Reader on the 6.27: Jean-Paul Didierlaurent

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska

Mannen som läste högt på 06.27-tåget handlar om Guylain som har det själsdödande jobbet att slakta böcker. Hans liv är eländigt i största allmänhet - förutom jobbets innehåll så är arbetskamraterna otrevliga, arbetsmiljön outhärdlig och fritiden i stort sett innehållslös. Sättet han hittat för att skapa något slags lugn i själen är att rädda spridda sidor från slakten och sedan läsa dem högt på tåget till jobbet. Så hittar han en dag ett usb-minne med dagboksanteckningar och i jakten på skribenten börjar hans rutiner allt mer luckras upp.

Tankar: En ganska missmodig läsning där eländet lade sig som en våt filt över mig. Det förändrades gradvis, men jag har svårt att tro på ett lyckligt slut med tanke på hur kräsen författaren till dagboken är. Boken är välskriven, men för uppgiven och långsam för att jag ska tycka om den och dessutom känns den ansträngt "fin" och filosofisk - inte precis ingredienserna till en Helena-bok. I början trodde jag det var en dystopi och att det framtida samhället hade ett förbud på böcker, men när jag förstod att det var nutid retade jag mig mest på att Guylain inte gjorde något för att förändra sin situation. 

The Jane Austen Book Club: Karen Joy Fowler

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus

Blev lite sugen på The Jane Austen Book Club när den nämndes i diskussionerna om Northanger Abbey (Kulturkollos bokcirkelbok), men den var inte riktigt vad jag väntat mig. Sex personer startar en bokcirkel där man ska diskutera Austens böcker och mellan bokdiskussioner och småprat under bokträffarna så presenteras personernas bakgrund och allt annat än ideala nutidssituation, i princip en för varje diskuterad bok. Vissa bakgrunder är mer intressanta än andra, som Prudie som vuxit upp med en storljugande mamma och som inte är vet vilka minnen som är äkta och vilka hennes mamma planterat där, andra faller mer platt. Jag hade önskat att få en större helhet i historien, nu är det sex skilda historier som lite löst hålls ihop av bokcirkeln.

Ibland lyckas jag dra paralleller mellan personerna och Austens böcker, men andra gånger hänger det mer fritt (eller så var det för länge sen jag läste Austen). Bokdiskussionerna tyckte jag blev allt kortare och ointressantare ju fler böcker de diskuterade, vilket var synd, för det fanns en del intressanta synpunkter där. Sammanfattningsvis så blev jag ganska oimponerad av den här löst sammanfogade feel-goodromanen med chic-litavslutning trots en del intressanta bitar. Har lite svårt att koppla ihop boken med den suveräna och mycket mer substantiella We Were All Completely Beside Ourselves av samma författare.

Psychopomp: Angela Roquet

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Psychopomp är fjärde delen om liemannen Lana. Hon bor i efterlivets största stad, Limbo, och är gruppchef för de liemän som skördar offer på katastrofplatser. Rebellerna (mestadels i form av demoner) från förra boken är fortfarande ett orosmoment och Lana och hennes rumskompis (och Dödens högra hand) beordras att sätta stopp för dem. Det är lättare sagt än gjort...

Tankar: Trevlig bok! Det är roligt, aktionfyllt och med karaktärer som är lätta att tycka om. Allt i en fängslande vision om livet efter döden. Jag gillar hur efterlivet är uppbyggt med de olika gudarna och deras respektive himlar. Att böckerna i princip inte alls handlar om människorna som skördas tycker jag också om. De nämns ju ofta i samband med jobbet eller som arbetare på fabriken, men det är helt andra och mycket mer spännande väsen som man följer.

Personerna i känns förvånansvärt trovärdiga med tanke på hur de spenderar sina dagar. Gillar också relationerna, både vänskapsbanden och kärleksparen. Jag är ganska svag för Bub, the Lord of the Flies, men har inget emot att förhållandet inte alltid löper som på räls :)

Jag tycker att det är skönt att Roquet släppt utpressningen nästan helt i den här boken. Den har ju varit väldigt prominent i de tidigare böckerna, och visst var det nödvändigt för att få Lana att göra de saker som byggt upp händelseutvecklingen, men det är trevligt att få in nya komponenter i handlingen.

Lilith i kedjor: Åsa Schwarz

Bild lånad från bokus

Lilith i kedjor är en bok med många trådar. En av dem är från 1862 där en ung gravid Anna får ett olycksbud. I nutid hittar bokens jag Annas dagbok och blir som besatt av den. I en annan tråd så hjälper en hacker (i form av en karikatyr som uppfyller alla ens fördomar och några till) sin drömtjej Lilith att svindla ett företag vars ekonom sedan hittas mördad. Vi får också följa polisutredningen, säkerhetskonsulten Martina och en man med dunkelt förflutet.

Tankar: Det verkar kanske som en massa att hålla reda på, men förutom att det ibland tog en mening eller två innan jag kom underfund med vem jag läste om när boken bytte perspektiv så var det inga problem. Karaktärerna är ganska schablonartade, men den enda jag hade några större problem med var Martina och flödet av statussymboler, men så har jag också ganska svårt för den typen av status.

Det är en snabbläst bok och jag gillar hur historien om Lilith utreds, med tidiga bibelhistorier som präster försökt "tvätta rent", hur håriga kvinnoben tidigt setts som tecken på demoner och varför hennes och Adams förhållande surnade. En intressant mytisk person och ett ganska oväntat slut på boken vilket var trevligt.

Första delen i en ganska "lös" trilogi, jag har läst nästa del också och förutom huvudpersonen så känns den helt fristående. Tyvärr är det väl osäkert om serien kommer att få ett slut, det är några år sedan del två, Stigma, blev färdig.

Poison: Sarah Pinborough

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus

Poison är en retelling av Snövit där vi får se en hel del av historien ur styvmodern Liliths perspektiv. Det är inte ett alldeles lyckligt äktenskap hon hamnat i och hon missunnar Snövit hennes lyckliga och kravfria uppväxt som ligger så långt ifrån hennes egen. Så blir det krig, kungen reser iväg och vid rodret finns nu Lilith. Hon är fast besluten att försäkra sig om undersåtarnas lojalitet (det går att få den på många sätt) och att få fason på den alltför fria och vilda Snövit - det är hög tid att hon lär sig att uppföra sig så som prinsessor bör. Efter ett par mindre lyckade ingripande, missförstånd och misstag sprids ryktena om att drottningen försöker ta livet av den älskade prinsessan...

Tankar: En härlig retelling som i mycket följer den klassiska sagan, men som också innehåller några helt oväntade twister. Intressant att få se både styvmoderns och prinsens tankar och reaktioner på en ung kvinna som inte gör som förväntas, Snövit beskrivs snarare som ett naturbarn än en klassisk prinsessa. Hur prinsen förälskade sig i bilden och berättelsen av prinsessan var en favoritdel. Det är svårt att få det rätt i fantasin, särskilt när de som berättar om henne snarare bygger berättelsen på sagoprinsessor än delar med sig av personen de känner.

Språket känns klassiskt sagoaktigt vilket gör att de ganska grafiska sexscenerna sticker ut desto mer. Där har jag lättare att läsa dem i samband styvmodern, tycker de passar bra in på hennes karaktär. När det handlar om Snövit är det svårare, men jag gillar följdverkningarna de får :)

Snövitberättelsen existerar inte i ett vakuum. Aladdin är drottningens medhjälpare, ett par glasskor står i ett rum och en mormor visar sig ha ett pepparkakshus där små människoben ligger i trädgården och jag bara faller. Älskar sådana här små blinkningar. Det här är den första av tre i serien Tales from the Kingdoms och jag kan knappt bärga mig tills jag får läsa nästa.

Tematrio: Böcker jag inte läst ut

Böcker jag inte läst ut är ämnet för Lyrans tematrio den här veckan. Jag börjar långsamt, långsamt bli bättre på att lägga ner böcker som inte fängslar tillräckligt även om jag kan förbättra det mer... Här är i alla fall veckans tre titlar:

1. Snow Crash av Neal Stephenson - Om pizzautdelaren/programmeraren Hiro och en mystisk drog/datavirus som börjar spridas. Lyssnade ungefär 15 kapitel innan jag gav upp och då höll världsbygget fortfarande på att introduceras i detalj och med vad som kändes som ganska onödiga utvikningar (som hur en kärnreaktordriven vakthundsråttgepard känner när den blir överhettad).
2. The Innocence of Father Brown av G.K Chesterton - Oansenliga Father Brown lyckas med sin enastående observations- och slutledningsförmåga lösa de mest otroliga fall. Tyvärr tyckte jag att han förutom att vara oansenlig också var ointressant (påminde lite om Agatha Christie som jag också har svårt för). Lyssnade på tre korthistorier av de 12 som boken bestod av och har fortfarande ingen som helst relation till huvudpersonen. 
3. Min pappa Ann-Christine av Ester Roxberg. Började på den här fast jag egentligen inte var sugen för den typen av bok och slutade lyssna efter bara några minuter. Har dock inte gett upp den, väntar bara på lusten.

Så, alla mina tre exempel är ljudböcker. Jag tror inte att det är en slump... Dels kräver ljudböcker att både innehållet och uppläsaren måste passa mig och dels blir det svårare att skumma lite då och då vilket, handen på hjärtat, händer att jag gör om jag tycker att boken rör sig för långsamt fram eller vad jag nu kan störa mig på. Trots missarna ovan så träffar även ljudböckerna oftast rätt vilket är bra :)

Smakebit: Whispers Under Ground

Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus

Söndag och smakbitsdags på bloggen Flukten fra virkeligheten. Min smakbit kommer från början på Whispers Under Ground av Ben Aaronovitch vilket är den tredje delen om den paranormala polisutredaren Peter Grant. En serie som för tillfället kan köpas för 23 kronor/e-bok på bokus, ruggigt billigt! I utdraget vill en trettonåring att han ska följa med och titta på ett spöke som hon hittat.

     She gave me the patented stare of the belligerent thirteen-year-old but I wasn’t her mother or a teacher. I didn’t want her to do something, I wanted to go home and watch the football.
     ‘Suit yourself,’ I said and turned away.
     ‘Wait up,’ she said. ‘I’m coming.’
     I turned back in time for the door to be slammed in my face.
     ‘She didn’t invite us in,’ said Lesley. Not being invited in is one of the boxes on the ‘suspicious behaviour’ bingo form that every copper carries around in their head along with ‘stupidly overpowerful dog’ and being too fast to supply an alibi. Fill all the boxes and you too could win an all-expenses-paid visit to your local police station.

Ha en trevlig söndag!

*The Girl with All the Gifts: M.R. Carey*

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

The Girl with All the Gifts är så här långt årets bästa bok! Den utspelar sig i ett England dryga decenniet efter att en katastrof
i form av en ödeläggande epidemi drabbat landet. De flesta av den överlevande delen av befolkningen bor i staden Beacon, men på en f.d. militäranläggning finns en liten grupp forskare under militärbeskydd som experimenterar på speciella barn. Vi får följa Melanie, en tioåring med livlig fantasi påverkad av sagor och myter, som växer upp i en cell där. Rutinerna är strikta och Melanie förstår inte meningen med dem, men funderar mycket. Så blir anläggningen attackerad, men Melanie, hennes älskade lärare, chefsforskaren och två militärer lyckas ta sig därifrån och påbörjar resan mot Beacon genom ett ogästvänligt landskap.

Tankar: Fantastisk bok! Hade extremt svårt att slita mig från den och den har lämnat bestående intryck. Mycket välskriven och med en väldigt genomtänkt världsbyggnad där sjukdomen får både en logisk förklaring och en fullt möjlig utveckling. Som jag gillar när vetenskapen berättelser bygger på känns trovärdig. Gillar också miljöbeskrivningarna som ger en tydlig bild av hur saker ser ut och känns.

Berättarperspektivet växlar mellan de omaka personligheterna och det är lika spännande oavsett vems perspektiv man läser från. Jag får stor förståelse för vad som ligger bakom deras handlingar och deras många kantigheter. Det är sällan vackert, men det är mycket mänskligt. Och trots att boken lutar sig tungt på sina karaktärer och deras utveckling så är det dessutom väldigt händelserikt och ibland med lätt morbid humor, kan inte bli bättre. Slutet är helt underbart, poetisk rättvisa är det minsta man kan säga, och för mig var det dessutom helt oväntat.

*månadsfavorit*

Angelfall: Susan Ee

Bild lånad från adlibris,
finns även på bokus
och översatt till svenska

Angelfall startar i ett bostadsområde i Californien sex veckor efter att änglarna först visade sig på jorden igen. Dessvärre är det inga skyddsänglar vi läser om, de här är kalla, nedlåtande och krigiska och lämnar raserade städer och döda kroppar efter sig. Under nattetid håller man sig inna av rädsla för de bevingade soldaterna och dagtid har olika gäng börjat fightas om kontrollen i bostadsområdet så sjuttonåriga Penryn bestämmer att det bästa hon och hennes lilla familj (en rullstolsbunden lillasyster och en schizofren mamma) kan göra är att ta sig till skogarna där det förhoppningsvis är tryggare. På väg dit råkar de ramla in i en intern uppgörelse mellan en handfull änglar. När änglarna beger sig av tar de hennes lillasyster med sig, så Penryn tar den skadade ängeln de lämnat kvar för att pressa honom på information om hur systern kan räddas. Det blir en allians utan tillit och vägen till änglarnas bas är full av livshotande situationer.

Tankar: Gillar!
En intressant tolkning av änglar, där jag gillar inblickarna man får i deras inre politik med motsättningar och röstfiske. Deras väldigt nedlåtande syn på människosläktet är inte smickrande, men det löper i linje med hur de framställs. Gillar också att det inte är självklart för dem att tro på gud och *spoiler* att de egentligen inte vet varför de är på jorden och vad de ska göra där. Jag gillar också de halvkvävda syftningarna på att det finns en gemensam historia bland änglar och människor.

Penryn är en ovanligt kapabel tjej, men det byggs upp så väl i form av hennes problematiska familjedynamik och uppväxt att det känns helt trovärdigt. Mamman med sin samtal med varelser ingen annan kan se är en ovanlig, men strålande karaktär. Jag faller inte riktigt för Raffe (ängeln Penryn plockar upp), men ordväxlingarna dem emellan är i riktigt bra, får mig ofta att le mitt ibland allt elände. Beskrivningarna är suveräna, jag kan se miljöerna framför mig - både skogen, de förstörda städerna och, dessvärre, kan jag också se experimenten som görs...

Love Life: Rob Lowe

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus

Love Life är Rob Lowes andra memoarbok och innehåller många aspekter av hans liv - roller han haft, skådespelare han mött och familjlivet. Den har sina bra ögonblick, t.ex. klassresan som han gjorde med en av sönerna, när han spelade mot Maggie Smith som tydligen kan stjäla vilken scen som helst och hur man kan se om en skådespelare är bra eller inte. Han skriver fortfarande bra, det är roligt och lite vassare kommentarer än i föregångaren, men den känns också som ett lite planlöst hopplock - den röda tråden från hans Stories I Only Tell My Friends saknas.

Istället för en röd tråd görs en del försök att koppla livet i stort till skådespelande, t.ex. jämförs casting för en roll med vännerna i ens liv och det känns lite lätt sökt. I slutet drar Lowe på stort och gör sitt bästa för att förmedla sin samlade livsvisdom och kärleken till sin fru samtidigt som han drar ner på sitt humoristiska skrivsätt. Eftersom överdådigt och känslosamt inte är min specialitet känns det som att läsa "inspirerande och tänkvärda" posters på facebook. Så trots bra avsnitt så är jag är inte vidare imponerad, synd då hans första bok var så himla bra.

Breaking Bad

Bild lånad från cdon

Så jag har äntligen sett Breaking Bad, alla fem säsongerna. Handlingen i korthet är att kemiläraren Walter White får reda på att han har cancer, svår sådan. Behandlingen visar sig vara otroligt dyr och av rädsla för att lämna sin familj skuldsatt och på bar backe så beslutar han sig för att börja koka meth. Eftersom han kan sin kemi så blir det en väldigt ren produkt, men det är inte så lätt att knö sig in på den kriminella marknaden med dess speciella regler som man kunde önska så tar han hjälp av en smålangare och f.d. elev, Jesse Pinkman.

Det är händer mycket. Det är inte så lätt att vara kriminell, ibland är det rent livsfarligt. Inte underlättas det när man dessutom skall dölja det för sin fru och för sin svåger som arbetar för den lokala drogpolisen. Ännu värre blir det av att Walter allt oftare tror att han vet bäst, man får ont i magen ganska ofta.

Suveräna skådisar, bra manus, men... jag tycker inte vidare mycket om den. Dels tror jag att det har att göra med att jag hade skyhöga förväntningar på den  - lovorden jag hört... Sparade den tills jag hade en vecka ledigt så att jag skulle kunna se så mycket jag bara mäktade med, men i slutändan tog det ganska många veckor, var nära att lägga ner den helt säsong fyra. Sedan repade den sig lite i slutet av säsong fem, men nja. Jag hade jätteproblem med karaktärerna - jag tyckte egentligen inte om en enda en. Inte frun och hennes ljugande syster, inte svågern drogpolis, inte den fifflande advokaten eller de större skurkarna som var med, sällan Jesse (även om han hade sina ögonblick) och framför allt inte Walter. En sån fruktansvärd dryg och självisk översittare och extrem besserwisser som bara blev allt värre ju längre in i tv-serien man kom. Jag behöver uppenbarligen någon jag kan relatera till när jag tittar på tv.

Smakebit: Mistborn - The Final Empire

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus
och översatt till svenska

Började lyssna på Brandon Sandersons fantasyserie Mistborn idag. Den första boken heter The Final Empire. Det handlar om ett askfyllt land där majoritetsbefolkningen (skaa) är slavar, men det finns planer på en revolution. Utdragen är från början av boken och visar hur slavarna behandlas:

     “You have more . . . direct control over your skaa here. How many would you say you lose a month?”
     “Oh, a half dozen or so,” Tresting said. “Some to beatings, some to exhaustion.”
     “Runaways?”
     “Never!” Tresting said. “When I first inherited this land from my father, I had a few runaways—but I executed their families. The rest quickly lost heart. I’ve never understood men who have trouble with their skaa—I find the creatures easy to control, if you show a properly firm hand.” 
     The obligator nodded, standing quietly in his gray robes. He seemed pleased—which was a good thing. 

och lite senare när en fjortonåring förs mot herrgården:
     Kelsier turned. “Does Lord Tresting ever return the girls after he’s finished with them?”
     Old Mennis shook his head. “Lord Tresting is a law-abiding nobleman—he has the girls killed after a few weeks. He doesn’t want to catch the eye of the Inquisitors.”
     That was the Lord Ruler’s command. He couldn’t afford to have half-breed children running around—children who might possess powers that skaa weren’t even supposed to know existed. . . .
     The screams waned, but Kelsier’s anger only built. The yells reminded him of other screams. A woman’s screams from the past. He stood abruptly, stool toppling to the ground behind him.

Fler smakbitar finns på Maris blogg. Ha en trevlig söndag!

Ruin and Rising: Leigh Bardugo

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus
och översatt till svenska

Ruin and Rising är den sista delen i Grisha-trilogin och startar med att en Alina utan krafter är fånge tillsammans med hennes kära Mal i en kult om dyrkar henne som helgon. Hon lider av att vara så maktlös och drömmer om att få den tredje magiförstärkaren, ett urgammalt väsen som nämns i myter, för att på så sätt bli oövervinnerlig och en gång för alla få bort skuggmästaren från tronen. Om det nu är det hon vill, för hon känner sig också lockad av honom. Vägen mot den sista förstärkaren tar omvägen förbi prins Nikolai och hans rebelläger. Han är den tredje friaren i boken för han vill gärna ha landets mäktigaste kvinna på tronen bredvid sig, tänk på vilket intryck det skulle göra!

Jag tyckte inte om den här boken, synd när serien började så bra. Alina är den jag har mest problem med, kanske för att det enda hon faktiskt kämpar för är makten över sin magi. De olika friarna lägger fram sina argument över varför hon måste välja dem och hon sörjer och suckar, men fogar sig. Jag kan ju tycka att man som den viktigaste personen i hela riket skulle kunna förhandla om man vill något annat. Inte för att jag egentligen tycker om hennes gamla barndomskärlek, men det verkar ju hon göra. Mal är lika uppgiven han. Han har dessutom problem med att hon har makt och att hon vill ha ännu mer av den så det är mycket motvilligt han hjälper henne. Det här gör läsningen ganska dyster. De två goda (men också lite menlösa) huvudpersonerna tillbringar alltför mycket tid med att håglöst gå runt och deppa och jag tröttnar på dem bägge två.

Bikaraktärerna är bättre. Jag gillar Nikolai, han får det att hända saker och låter sig inte nedslås i några långa perioder, jag gillar tvillingarna med deras mad skills och skuggmästarens mamma som fostrat ett sådant ondskefullt barn och lider av det. Skuggmästaren gillar jag inte, men han är en bra skurk. Kan dock inte förstå dem som tycker att han och Alina skulle vara ett bra par, för mig låter det som att gå in i ett förhållande med en känd misshandlare.

Läsmånad: mars-2016

Har haft en trög månad med läsandet, skrivandet och bloggandet. Suck. Slutade med att jag gav mig själv ledigt från bloggen i slutet på månaden och det var nog klokt. Ungefär samtidigt hittade jag dessutom en ny serie, Tales from the Kingdoms, som jag slukade. Det är bearbetningar av klassiska folksagor och sagorna hänger dessutom ihop lite löst. Sista delen Beauty blev en av månadsfavoriterna, tillsammans med vampyrjägarromanen Recombinant (gillar kvinnoporträtten) och Angelfall med dess nya mytologi och starka intryck. Ingen av dem fick fullt betyg, men nära på. Besvikelserna Love Life, The Reader on the 6.27 och The Innocence of Father Brown var heller inte några bottenbetyg, mest bara "meh" (var för övrigt alldeles för stor del av meh-böcker den här månaden). Father Brown visade sig vara en samling korthistorier så jag passade på att lägga ner den efter de tre första.

Statistik:
Lästa sidor: 3988                                         Lästa böcker: 15 (1 ljud, 1 non-fic)
Böcker på svenska: 3, engelska: 12            Böcker skrivna av kvinnor: 10, män: 4, kombo: 1
Nya författare för mig: 6                               Antal länder: 5
Del av serie: 10 (4 påbörjad och 3 avslutade/up to date)
6 böcker av brittiska författare

5 böcker av amerikanska författare

2 böcker av svenska författare
1 bok av en fransk författare
1 bok av en sydkoreansk författare

Utmaningar:  
The Reading Challenge: 7 (30/50)
Läs böcker från fyra nya länder: 1 (2/4), Sydkorea
Skriv om böckerna inom en vecka efter att du har läst dem: Ungefär hälften, ska väl bli bättre i april

Böcker:
48.      Beauty - Sarah Pinborough 4+/5  *månadsfavorit*
47.      Charm - Sarah Pinborough  4/5
46.      Poison - Sarah Pinborugh  4/5
A.       Th Innocence of Father Brown-G.K.Chesterton (avbröt ef. 3/12noveller) månadsbesvikelse
45.      The Jane Austen Book Club - Karen Joy Fowler  3-/5
44.      Psychopomp - Angela Roquet  4/5
43.      Stigma - Åsa Schwarz  4-/5
42.      Hönan som drömde om att flyga - Sun-Mi Hwang  3/5
41.      A Taste for Death - Peter O'Donnell  4/5
40.     The Reader on the 6.27 - Jean-Paul Didierlaurent  3-/5   -månadsbesvikelse-
39.     Recombinant - Denise Grover Swank och Shannon Mayer  4+/5  *månadsfavorit*
38.     Love Life - Rob Lowe  3-/5 (audio, non-fic)  -månadsbesvikelse- 
37.     Anarchy and Old Dogs - Colin Cotterill  3/5
36.     Northanger Abbey - Jane Austen  4/5
35.     Angelfall - Susan Ee  4+/5  *månadsfavorit*
34.     Lilith i kedjor - Åsa Schwarz  4-/5

Film: 
The Martian, dvd. Okej film, men inte alls lika bra som boken tycker jag. Och hur de resonerade när de gav Matt Damon en Golden Globe förstår jag inte. Bästa huvudroll - visst, men Bästa huvudroll i komedi?
Dallas Buyers Club, svt. Såg den när den kom ut, men passade på att se om den. Står fast vid mitt första intryck, bra skådisinsatser och bra start, men den tappar mycket när Jared Leto försvinner ur bild.
The Fantastic Mr. Fox, dvd. Trevlig.
Robocop, tv4. Blev ganska underväldigad.
Pride and Prejudice, dvd. Var med i kulturkollos facebokcirkel om Northanger Abbey och blev sugen på att se om min favoritausten för miljonte gången. Var ett bra beslut :)
The Jane Austen Book Club, dvd. Läste boken en vecka innan, och föredrar filmen (tycker dock att båda var långt ifrån riktigt bra) även om jag retade mig en hel del på Prudie och att de gjort om hennes man.
Spellbound, kunskapskanalen. Dokumentär om några deltagare i en stavningstävling. Såg den för många år sen på en filmfestival, tycker det är ett intressant fenomen, men det är nästan overkligt hur mycket tid en del av barnen lägger ner på att plugga ord.

Tv: 
Breaking Bad, säsong 5, dvd. Slutet på femte säsongen var riktigt bra, synd att jag tröttnade innan dess bara.
Bitten, hbo. Kul att tredje säsongen börjat, men har svårt att förlåta att de i princip bytt personlighet på Jeremy och Clayton. Och varifrån kommer alla dessa ryska varulvar? Önskar att de följde böckerna istället.

Hönan som drömde om att flyga: Sun-Mi Hwang

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Hönan som drömde om att flyga handlar om den utslitna och deprimerade burhönan Knopp vars högsta önskan är att få värpa ett av sina ägg, att få bli mamma. Ju fler ägg som tas ifrån henne desto ledsnare blir hon, tills det en dag inte finns några ägg kvar i henne. Hon gallras ut, lyckas mot alla odds undfly "dödens grop", men mottagandet bland gårdsdjuren är allt annat än varmt och hon körs ut i vildmarken där en hungrig vessla är på jakt. Till slut hittar hon ett övergivet ägg och hennes önskan att bli mamma uppfylls äntligen. Vem bryr sig då om att ungen ser lite annorlunda ut?

Tankar: Andra boken jag läser i Lyrans jorden runt-resa, den representerar stoppet Sydkorea och det som framför allt fick mig att fastna för den var det absolut ljuvliga omslaget. Det är en välskriven fabel, men det är också i mycket en väldigt tröstlös bok där allt inte löser sig bara för att en önskan slår in. Stackars Knopp får nämligen inte ett lätt och lyckligt liv heller som mamma. En historia om frihetslängtan, en vilja att höra till och moderskap som trots små djurs tragiska liv inte riktigt förmår att gripa tag i mig vilket får mig att känna mig ganska kallhjärtad när jag skriver det.

Bloggsemester

Upptäckte just att det var en vecka sen jag postade senaste inlägget, trots att jag har en hög så gott som färdigskivna recensioner på lösblad. Jag har helt enkelt inte varit sugen på att skriva (och knappt på att läsa heller) så jag ger mig själv resten av mars att vara inläggsfri med gott samvete och hoppas att lusten kommer tillbaka.

Önskar er en glad påsk och en skön ledighet!

Smakebit: Stigma

Bild lånad från bokus

Har precis börjat på boken som dagens smakebit kommer ifrån, Stigma av Åsa Schwartz. En grupp semestrande vandrare har just upptäckt en man som varit begravd i isen i några hundra år:

     Så är hon framme hos honom. Hans läppar formar en sista bön. Inom Jessica ekar ord som bara hon kan höra. Hon slänger sig ned och tar hans hand för att tillfredsställa hans sista önskan. En krypande känsla övergår till en stöt som fortplantar sig från Jessicas hand, upp längs hennes arm och slutar i ryggraden. Hon sitter som förstenad i någon sekund. Sedan släpper greppet och mannens arm ramlar slapp ner på isen. Hon ser oförstående på sin handflata. En svagt rosa svullnad går längs livslinjen och suddar ur dess konturer.

Fler smakbitar hittar man hos Mari. Ha en fin söndag!

The Masked Truth: Kelley Armstrong

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

The Masked Truth handlar om Riley som lider av posttraumatisk stress och självförakt efter att ett par hon satt barnvakt för sköts medan hon gömde sig under sängen. I ett försök att få bukt med känslorna ska hon delta i en terapihelg tillsammans med andra tonåringar med problem. Ungdomarna man får träffa gillade jag, det tog inte lång tid innan jag brydde mig om de flesta av dem och bäst av dem alla var Max. Max med sin hemlighet som håller på att förstöra hans liv. Det dröjer dock inte länge förrän tre beväpnade och maskerade män bryter sig in och tar hela gruppen som gisslan.

Tankar: Det här är en bok där det händer mycket. Det är en hel del livshotande situationer och det var spännande och svårt att slita sig från boken, även om det ibland blev lite mycket av att smyga omkring i ett nästan öde hus. Här finns förresten ett av de mer svårköpta inslagen - varför ordnar man en terapihelg i ett kontorskomplex som är under ombyggnad? Eller jag vet varför, men hur kommer det sig att inga föräldrar som lämnar sina barn där reagerar? I bakgrunden finns en invecklad komplott som jag tyckte var bokens svagaste del, det blev lite löjligt komplicerat och uträknat, jag tror att jag hade tyckt ännu mer om boken om den rundats av efter första hälften.

Det handlar också om psykisk sjukdom och det var intressant, speciellt Max som är så rädd för sin diagnos och inte längre litar på sig själv, där blev jag som mest berörd. Naturligtvis (?) är kärlek också en ingrediens, jag gillar paret som formas, men tycker inte det är nödvändigt att så gott som all ya måste ha en romantisk tråd.