Vem är du i: Downton Abbey

Vem är jag i - är Lyrans nya roliga idé till veckoutmaning där hon varje vecka kommer ge oss en tv-serie, bok eller liknande att antingen försöka hitta oss själva i, eller (det som jag tycker verkar roligast) den vi skulle vilja vara. Första veckan står Downton Abbey på tur:

Jag skulle vilja vara mer lik Sybil - jag gillade henne. Hon bröt sig loss från alla förväntningar från både familjen och samhället och tog för sig av både kärleken och yrkeslivet. Hon hade vänner från olika klasser och var väldigt lojal mot dem. Gillar dessutom hennes värderingar, exempelvis gällande kvinnors rättigheter.

Daylight Saving: Edward Hogan

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Daylight Saving handlar om tonårige Daniel som känner skuldkänslor för att ha förstört sina föräldrars äktenskap. Pappan dricker alltmer och har utvecklat maniska beteenden och Daniel har blivit avstängd från skolan efter att ha bedömts vara farlig både för sig själv och andra. I ett försök att komma bort från allt tar pappan med sig honom till ett slags sportig friluftspark för en veckas semester.

Där träffar han Lexi, men det är något med henne som inte riktigt stämmer. Hon har skador på kroppen som blir allt värre under veckan och hennes klocka går baklänges. Hon svarar inte heller på några som helst frågor om sig själv.

Tankar: Överraskade positivt, jag gillar porträttet av Daniel med sitt kroppskomplex och hur den dysfunktionella relationen med pappan beskrivs. Lexis historia var också intressant, tänker inte avslöja för mycket här, men hon är inte mänsklig... Mycket läsvärd bok, med en berättelse som känns.

Häxans tid: Àrni Thórinsson

Bild lånad från bokus,
finns också på adibris

Häxans tid handlar om journalisten Einar som förflyttats till tidningens lokalkontor på norra Island efter en del samarbets- och alkoholproblem. Två dödsfall tar det mesta av hans fokus. Ett där en kvinna falllit överbord under en forsränningstur  - hennes åldrande mamma misstänker mord, och ett där en karismatisk student hittats död på soptippen. Einar lägger sin tid på att prata med alla personer han kan komma på om och om igen, och försöker hitta något med tillräckligt substans för att skriva om.

Tankar: Boken beskrivs som en spänningsroman  i baksidestexten, men spännande är något det aldrig blir, mest bara segt. De första 50 sidorna är ett nästan konstant gnäll från Einars sida över allt från värdelösa chefer och medarbetare, mobiltelefoner, bostadsstandard och samhällets allmänna förfall och här är jag tveksam till om jag överhuvudtaget kommer att stå ut resten av boken, men sen vänder det. I slutet av boken är hans syn på livet nästan rosenskimrande, dessvärre utan att jag kan se någon omvälvande livsförändring som kan ha förändrat honom så till den grad så det känns mest bara skumt.

Jag hade svårt att hålla fokus på texten, tyckte att det var segt och lite omständligt skrivet, men framför allt ganska ointressant. Dialogerna känndes ganska stolpiga och inte blev det bättre när de (eller översättaren?) ofta envisades med att kalla varandra "min herre" när de pratade med varandra. Greps inte av personerna heller... Det blir ingen mer Thórinsson för mig.

Smakebit: Stjärndamm

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Har datorproblem, vilket suger, så det här inlägget skrevs igår på biblioteket, får försöka länka den till Maris smakebitssamling via mobilen. Kommer läsa era smakbitar, naturligtvis, men är lite osäker på hur många kommentarer jag har tålamod att skriva på det lilla tangentbordet. Jag vet inte hur det gick till eller varför, men efter att datorn har stått och fladdrat i en timme nu på morgonen så fungerar det plötsligt igen - yay!

Dagens smakbit kommer från en bok jag stått i en lång bibliotekskö för, tredje delen av Lars Wilderängs dystopiska trilogi - Stjärndamm. Jag har inte börjat på den ännu så smakbiten kommer från första sidan:

Ljudet av hur han slagit igen och igen med yxan mot den första, redan blodige och sargade bybon från Svenshögen, och duckat för dennes utsträckta armar. Han kunde känna hur slagen från yxan fortplantat sig upp längs hans arm och se hur han vid femte slaget knäckt upp skallen på mannen. Hur rött blod blandat med grå streck exploderat ut och mannen, eller det som en gång varit en man, fallit till marken. Filip hade halvsprungit undan skrikande och viftande för att leda bort den skräckinjagande folkmassan från gården, samtidigt som han ropat larmsignalen för omedelbar evakuering till sin familj.

Hoppas att ni får en trevlig söndag allihop!

Badhytten: Olséni & Hansen

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Badhytten utspelas i Falsterbo just innan sommarturistsäsongen ska dra igång. En kvartett pensionärer har smugit in på golfbanan en tidig lördagsmorgon för att hinna tjuvspela innan banan öppnar. När ett par av dem går till bunkern där deras bollar hamnat ligger en livlös man däri. De får panik och försöker arrangera det hela så att det ser ut som självmord.

Tankar och spoilers nedan: Boken beskrivs som en kriminalkomedi, men jag undrar om inte kriminalbuskis hade varit ett bättre begrepp. Vissa av karaktärerna är så hopplöst överdrivna att jag retar mig på hur lättmanipulerad jag är när jag drar på munnen (precis som jag känner mig lättmanipulerad när jag tittar på amerikansk reality-tv och blir tårögd av historierna). Så jag har ganska kul under läsningen samtidigt som jag stör mig som sjutton.

Vi har pensionären Egon som inte bara är ansvarig för det iscensatta självmordet ovan, utan också jagar älg mitt i natten trots att det är för mörkt att se något och som missunnar sin bäste kompis en tjej. Mårten är polisen som sitter och funderar på hur coolt det skulle vara att arbeta i New York och därför inte lyssnar på vad som sägs i förhören han håller. Han struntar också i förmaningar om att inte röra något på brottsplatser och kan mutas med besök på Bauhaus. Lägstapunkten är dock när han ska framföra dödsbudet till änkan, men blir rädd för att göra henne ledsen och låtsas vara elektriker istället. Det här är inte som man kan tro en ny, ung polis utan en 47-åring med två barn, jag har svårt att tänka mig att barnen kan vara barnsligare än pappan. Fredrik är den utbrände åklagaren som för att skydda sin farbror döljer två ganska allvarliga brott. Det känns helt enkelt inte vidare trovärdigt. Inte blir det bättre när pensionärer som grupp beskrivs som rara, men väldigt bortkomna människor.

Dessutom finns det några tillfällen när läsningen hakar upp sig rejält, som när nyinflyttade Lisa ska introduceras i  tjejgänget. Där känns det som att de som redan är kompisar förklarar varandras bakgrund, inte för Lisa, men för varandra och jag vet inte hur många minuter jag satt och försökte få någon logik i det samtalet. Fanns ett par ställen till där jag fick läsa om och försöka få ordning på tidsförlopp eller vem som sade vad och det är förvånande hur mycket det stör flytet.

To Fetch a Thief: Spencer Quinn

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

To Fetch a Thief är tredje boken om privatdetektiven Bernie och hans hund Chet. Få böcker som får mig så här glad! Jag gillar de mänskliga karaktärerna och deras egenheter, men absolut bäst är Chet. Han är berättaren i de här ljuvliga böckerna, det är hans inre monolog man får följa och det känns som en träffsäker hundskildring:

     The next thing I knew we were in the Porsche, Bernie at the wheel, me riding shotgun. The sun was low in the sky, big and orange, and we were headed right into it. Bernie tok his shades from behind the visor and put them on
     "Chet! You do that every time."
     Do what? The barking? That was me?
     "They're just sunglasses, for God's sake."
     Sure, just sunglasses, but I didn't like them, couldn't help it. 

Fallet de får i den här boken är att leta efter en elefant som försvunnit från en cirkus. Det visar sig vara mycket svårare än man någonsin hade kunnat tro. Deckargåtan är komplett med komplikationer och nära döden-situationer.

The Immortal Life of Henrietta Lacks: Rebecca Skloot

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och översatt till svenska

The Immortal Life of Henrietta Lacks är en tvådelad biografi - dels om Henrietta Lacks och hennes familj och dels om HeLa - cellerna man skördade från hennes livmoder strax före hon dog och som fortfarande lever kvar, spridda över laboratorier över hela världen.

Berättelsen om livet för Henrietta och hennes familj grep tag. Den börjar redan med hennes föräldrar, mamman dog tidigt och Henrietta fick växa upp med sin farfar och andra släktingar på en tobaksplantage. Henrietta fick livsmoderscancer i 30-årsåldern och behandlades på en avdelning för färgade, en fasansfull behandling som involverade radioaktiva plattor som placerades så nära tumören som man kunde komma. Hon lämnade efter sig fem barn som växte upp med en extremt elak styvmoder. Vi får läsa om barn och barnbarns liv och hela tiden är segregationen i Usa närvarande.

Parallellt med berättelsen om familjen finns historien om HeLa som var den första cellkulturen man lyckades massproducera. Man får läsa om hur de använts i forskning och med vars hjälp man tagit fram vacciner mot många olika sjukdomar. Man får också läsa om hur de är så väldigt produktiva att de smitat ner ett antal andra cellinjer. Dessutom berättas det om hur forsknings- och rättsväsendet på området har utvecklats sen tidigt 50-tal och olika brytpunkter. Det fanns en period när till exempelvis försökskaniner inte behövde ge tillstånd...

Mycket intressant bok. Bäst tyckte jag om bitarna om familjen. Retade mig lite på författaren ibland, hon var väldigt närvarande i boken med hur hon körde omkring och letade efter rätt hus, eller pratade i telefon med Henriettas ganska hysteriska dotter till sent på nätterna.

Läsmånad: augusti-2016

Det är extremt ovanligt, men för en gångs skull är majoriteten av de lästa böckerna skrivna av en man. Nästan alla av samma man: Winston Graham. Fick ett ryck och läste sista halvan av hans Poldark-saga under månaden. Har periodvis varit mer närvarande i 1800-talets Cornwall än här hemma :) Nästan lika ovanligt är att de amerikanska böckerna inte är i majoritet. Kan tacka Winston Graham och Kelley Armstrong för det. Något färre böcker än vanligt, men med ett helt gäng tegelstenar blev genomsnittet/bok 499.6 sidor. Och bara tre länder representerade totalt - inte en helt vanlig månad med andra ord :)

Månadsfavoriter blev dock två andra: Dels A Game of Thrones som jag har läst innan men nu lyssande på som ljudbok. Berättelsen var fortfarande lika bra, men jag var inte helt överens med den brittiske uppläsaren. Dels The Gathering, en paranormal ungdomsbok som utspelar sig i en liten (ca 200 invånare) kanadensisk stad långt in i skogen. Gav den ursprungligen 4+, men sänkte den till 4. Det var ljuvlig läsning, men den har bleknat ganska fort.

Besvikelsen blev en Harry Potter-bok *gasp* Den var inte dålig, men jag hade önskat mig mer - kanske ungefär samma berättelse, men i bokform? United as One läste jag inte ut, nöjde mig med lite i början och slutet, men kan ändå inte säga att det var en besvikelse. Av det jag läste så var den väldigt lik de tidigare böckerna i serien, jag var bara inte sugen på att lägga tid på den.

Har varit på bio tre gånger (!), måste se till att fortsätta så. Favoriten är The Legend of Tarzan, av många olika anledningar :) En del tv också. Kommer att sakna både Indian Summers och Vår stora kärlek.

Statistik:
Lästa sidor: 6995                                       Lästa böcker: 14 (1 ljud, 1 pjäs)
Böcker på svenska: 0, engelska: 14          Böcker av kvinnor: 6, män: 7, kombo: 1
Nya författare för mig: 1                             Antal länder: 3
Del av serie: 13 (2 påbörjade, 4 avslutade/up to date och 1 uppgiven)
7 böcker av brittiska författare
5 böcker av en kanadensisk författare
2 böcker av amerikanska författare

Utmaningar:  
The Reading Challenge: 0 (43/50)
Läs böcker från fyra nya länder: - (6/4)
Skriv om böckerna inom en vecka efter att du har läst dem: Nja, en del av dem, men långt ifrån alla...

Böcker:
154.     Bella Poldark - Winston Graham  3+/5
153.     The Twisted Sword - Winston Graham  3/5
152.     The Loving Cup - Winston Graham  3+/5
151.     The Miller's Dance - Winston Graham  4-/5
150.     The Stranger from the Sea - Winston Graham  4/5
149.     Harry Potter and the Cursed Child - J.K. Rowling, J. Tiffany & J. Thorne  3-/5   -månadsbesvikelse-
148.     The Angry Tide - Winston Graham  4/5
147.     The Coldest Girl in Coldtown - Holly Black  3/5
146.     A Game of Thrones - George R.R. Martin  (ljudbok)  4+/5  *månadsfavorit*
145.     The Rising - Kelley Armstrong  4/5
A.        United as One - Pittacus Lore (avbröt läsningen)
144.     Darkest Powers Bonus Pack 1 - Kelley Armstrong  (novellsamling) 3/5
143.     The Calling - Kelley Armstrong  4/5
142.     The Gathering - Kelley Armstrong  4/5  *månadsfavorit*
141.     The Reckoning - Kelley Armstrong  4/5

Film: 
Tarzan, bio. Gillade den överlag även om slutet hade kunnat göras bättre. Och Skarsgård? Fantastisk!
Diary of a Teenage Girl, dvd. Nja, grep inte riktigt tag i mig, Skarsgård till trots.
Kollektivet, bio. Blev inte riktigt engagerad i karaktärerna, så nja.
Love and Friendship, bio. Rolig austenbagatell, bäst var karaktären sir James :)

Tv: 
Dexter, säsong 5-8, Hbo. Hade läst innan att många var besvikna på slutet *spoiler* Dexter som skoggshuggare, och jag trodde det skulle betyda att han med nöd och näppe undgått fängelse, men istället var det han som förstörde sin chans att bli lycklig, och jag kan bara hålla med - sorgligt slut, hade velat se något mer hoppfullt.
Indian Summer, svt. Om motsättningarna i Indien och kämpande för frigörelse och om de engelsmän som är herremän på plats, kryddat med lite socitetsliv och romanser. Gillart!
The Last Kingdom, svt. Okej drama med vikingar, men inte klockren. Blir ganska irriterad på Uhtred som inte ens gör försök att spela spelet vid hovet.
Vår stora kärlek, svt. Brittiskt familjedrama om kärlek i olika konstellationer. Mycket trevlig! Derek Jacobin hade en av huvudrollerna och jag kan inte låta bli att förundras lite över hur bra de lyckades sminka honom till gammal man i Jag, Claudius - här kan man se att de inte var så långt ifrån :)
Casual, Hbo. Trevlig, men inte oförglömlig.
Barnmorskan i East End, svt. Måste säga att jag tycker den här säsongen är den bästa hittills. Tycker mer om fallen och att se hur folk levde än att följa de fasta karaktärernas liv.

Night Shift: Charlaine Harris

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Tillbaka för tredje, och förhoppningsvis sista, gången i den lilla avfolkade hålan Midnight i Texas. Det är något ondskefullt som börjat locka dit människor och djur och får dem att begå självmord i korsningen. De få invånarna tycker väl inledningsvis mest att det är bekymmersamt för att det riskerar att locka dit pressen och hur ska det då gå med deras respektive hemligheter? Så småningom inser de i alla fall att vad det än är som drar så lär det gå illa för fler än självmordsoffren och de börjar leta efter sätt att oskadliggöra hotet.

Tankar: Att jag inte är helt nöjd har väl framgått, ett problem är att jag inte kommer tillräckligt nära någon av det nästan tiotalet personer man får följa. I första boken var jag glad att få återknyta bekantskapen med några karaktärer från Harris tidigare produktion, men nu retar jag mig mest på hur deras personligheter har ändrats från deras originalhistorier.

Återigen är Manfred underutnyttjad som karaktär, jag ser inte riktigt vitsen med att ha med ett medium i boken när hans förmågor knappt finns med. Likaså är änglarna och vartigrarna satta på undantag. För många möjliga godbitar som mest lever svenssonliv helt enkelt. Och jag har fortfarande svårt för att det finns energivampyrer, speciellt när jag har läst Harris tidigare vampyrserie om tretton delar där det inte ens nämns. Och det är samma universum, i Night Shift besöker Lemuel (energivampyr) dallasklanen som spelade stor roll i Living Dead in Dallas (och vilken otroligt mycket bättre bok det är!).

Sedan får jag inte riktigt serien att hänga ihop. Det är en del som händer, men jag tycker att det följs upp dåligt mellan böckerna, med det ondskefulla väsnet i den här boken som största exempel. Jag kan inte påminna mig något i de tidigare böckerna som leder dit. Och det konstiga hotellbygget från förra boken är helt plötsligt bara ett hotell? Upplösningen är dessutom så osannolik i sig självt, med publika jungfruoffer, att det inte blir vidare bra.

Fjärilarnas stad: Ingrid Remvall

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Fjärilarnas stad är en dystopi där man framför allt får följa Vega, 18 år och s.k. myra, d.v.s. arbetare i ytterdistriktet. En kväll beger sig hon och bästisen Maxine in till den förbjudna staden för att festa med de vackra, rika och inflytelserika människorna, s.k. fjärilar, och de ännu vackrare robotorna. Ögonen fastnar på Fenix - och vips så är de djupt förälskade. Nu bara måste hon lösa så att hon kan ta sig tillbaka till staden för att träffa honom igen! Det spelar ingen roll hur förbjudet det är, eller vad konsekvenserna kan bli för henne och hennes familj. I boken finns dessutom med en kidnappning, en motståndsrörelse, slemma politiker och genetiska experiment.

Tankar: Blev inte vidare förtjust i den här. Det fanns spännande ingredienser där, men den kändes väldigt förenklat skriven med bland annat insta-love och vännen som drömmer om en designerkarriär och, naturligtvis, får en. Mysteriet med kidnappningen och det som låg bakom var väl tillkrånglat, hade svårt att följa med i alla turer och det kändes som att det fanns en del hål i logiken där.

Jag hade extremt svårt för den plötsliga och nästan allomfattande kärlekshistorien och inte blev det bättre av att jag inte gillade personerna i den. Fenix kändes mest bara vag, men Vega retade jag mig på. Tyckte hon var så egoistisk, tanklös och naiv i sitt handlande och jag tycker inte det blir trovärdigt - dels med tanke på hur hon beskrivits innan och dels med tanke på hur hon fostrats i det fattiga distriktet och borde tänkt sig mer för när hon bryter mot reglerna - livet där är inte lätt från början. Där kommer Fenix lättare undan på grund av sin priviligerade uppväxt. Hela kärlekshistorien hade också blivit intressantare om skillnaderna i deras uppväxt hade satt mer spår i deras relation och deras förväntningar, nu blev det mest bara askungesaga av den biten.

Världen där det utspelades hade alla förutsättningar för att bli intressant, men i den här korta boken blev det inte mycket plats kvar att utforska den när så mycket var romans. Känns som man hade kunnat göra mer med rösträtten som bara fanns för de rika och hur de olika klassernas utbildning var ämnad till att få alla nöjda (eller åtminstone fogliga). Dessutom fanns de "öde" utmarkerna där det verkade finns folk som gömde sig, men det nämndes väl nästan bara i en bisats.

Det som var positivt var de högteknologiska robotorna med artificiell intelligens och hur de beroende på personlighet såg sig som bättre än människor/hade velat uppleva samma känslor som dem. Dessvärre fick de inte mycket plats. Jag hade väl egentligen också lite svårt att förstå hur just de kunnat bli jetsetets krona, är det ens en möjlig utveckling att det är det artificiella livet man ser upp till?

The Legend of Tarzan

Bild lånad från cdon

Var och såg The Legend of Tarzan och blev positivt överraskad. Gillade hur den startade tio år efter Me Tarzan, you Jane och hur man ändå fick backgrunden i små återblickar, och gillade hur den brittiske lorden (Tarzan) mot sin vilja övertalades att återvända till ett Kongo allt mer ockuperat av kung Leopold och allt mer förslavat. Googlade Leopold när jag kom hem från bion - och ja, det fanns tyvärr verklighetsbakgrund till samhället i filmen.

Alexander Skarsgård har länge varit en av mina favoriter och det blev ju inte mindre nu... Jag faller redan innan klädesplaggen börjar försvinna ett efter ett... Det är något med honom som långhårig posh britt som är oemotståndligt. (Sorry, men det är min filmupplevelse som beskrivs...) Förutom Skarsgård så finns Samuel L Jackson med som lite comic relief och några lättköpta garv, och han är väl bra, men inte nödvändig, jag hade hellre sett en svartare film. Margot Robbie som Jane har karisma, men känns lite underutnyttjad liksom Christoph Waltz som filmens bad guy Rom. Undrar om jag inte helt enkelt hade velat ha en längre film - mer allt liksom.

Bilderna av Afrika är vidunderliga, att många av dem är fake spelar ingen roll, och inte blir det sämre när man har två afrikaresor planerade. Man ser floden med alla flodhästar och tänker att Snart är jag där! Sedan lejonflocken - Det där ska jag se! Och så fortsätter det. Dessvärre lär jag väl inte få se Tarzan, men, men...

Det jag har lite svårare för är den gamla återuppväckta fejden med Mbonga, hade hellre sett ett mer fullskaligt motstånd mot slaveriet, det hade varit en mer spännande vinkel på tarzanhistorien kan jag tycka. Och inte hjälper det att stridsscenen med Mbonga blir mycket over the top när Tarzans gamla gorilleklan ska hjälpa till. De dataanimerade gorillorna är förresten en annan sak jag har svårt för, tycker det finns en hel del brister i deras utseende och beteende.

Så mestadels av tiden sitter jag och är fullkomligt lycklig (och ibland lite lätt besvärad när gorillorna inte uppför sig som de ska) och njuter av en klassisk matinefilmsupplevelse och av Skarsgård och av Skarsgård bland träden (ja, det är två olika bra saker). Men så kommer slutet. Och slutet är ganska bedrövligt. Mer om det i *spoilern, markera för att läsa*. The bad guy Rom har Jane och tillräckligt med diamanter för att betala tusentals väntande legosoldater som ska krossa Kongos invånare en gång för alla och för att hindra honom att ta sig till skeppet får Tarzan snilleblixten att skicka ner en skenande gnuhjord till stan. Fine! Och hade han gjort det med hjälp av en gräsbrand eller med hjälp av sina gamla kompisar så hade jag köpt det. Men! Att använda en lejonflock som vallhundar, understödda av gorillorna (med rejält mänskligt uttryck i den här delen) blir bara jättefånigt. Det blir ett ganska surt avslut för mig och tar, tyvärr, bort en del (men långt ifrån hela) av lyckoupplevelsen. Synd när det började så bra.

Smakebit: A Clash of Kings

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris 
och översatt till svenska

Söndag igen och dags att blogga, för tydligen får jag inte tummen ur övriga dagar... Trots färdigskrivna inlägg. Jisses. Men september ska bli en bra månad *håller tummar och tår*.

Idag kommer smakbiten från George R.R. Martins A Clash of Kings, andra delen i A Song of Ice and Fire (Game of Thrones). Jag läste den för flera år sen, men fick lite abstinens när senaste säsongen tog slut och gav mig på dem som ljudböcker. Lite glad att jag redan kan historien, tror att det kanske hade varit svårt att hålla reda på alla namn och platser annars, men så är jag ju bättre på att läsa än att lyssna också...

     Sansa closed the shutters and turned sharply away from the window. “You look very lovely today, my lady,” Ser Arys said.
     “Thank you, ser.” Knowing that Joffrey would require her to attend the tourney in his honor, Sansa had taken special care with her face and clothes. She wore a gown of pale purple silk and a moonstone hair net that had been a gift from Joffrey. The gown had long sleeves to hide the bruises on her arms. Those were Joffrey’s gifts as well. When they told him that Robb had been proclaimed King in the North, his rage had been a fearsome thing, and he had sent Ser Boros to beat her.
(Robb är bror till Sansa.)

Fler smakbitar finns hos Mari. Ha en trevlig dag :)

Curiosity Thrilled the Cat & Sleight of Paw

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Curiosity Thrilled the Cat och Sleight of Paw är de två första delarna i Sofie Kellys Magical Cats Mystery. Huvudpersonen Kathleen är ny huvudbibliotekarie i den lilla staden Mayville Heights och när hon inte arbetar umgås hon med väninnor och sina två katter, bakar och deltar i den lilla stadens festligheter. Och så råkar hon bli inblandad i ett par mordutredningar.

I första boken är det en man som hittas död på biblioteket och Kath blir huvudmisstänkt - kan det vara ett dolt kärleksmöte som gått fel? I Sleight of Paw hittas en äldre kvinna död i gränden bakom ett kafé. Emellan sina vardagsrutiner börjar Kath fundera på morden, pratar med folk som känt offren och råkar slutligen riktigt illa ut när hon kommer sanningen på spåret. Till hjälp har hon, förutom väninnor och andra bekanta, också sina två katter som inte bara lyssnar intresserat på henne när hon berättar om sina teorier, men som också hjälper till att ordna fram ledtrådar med hjälp av sina magiska talanger, den ena katten kan bli osynlig, den andre röra sig genom låsta dörrar.

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus

Det är småcharmiga böcker i mestadels riktigt långsamt tempo där mycket beskrivs alltför väl. Persongalleriet har jag lite svårt att göra karaktärer av - många nämns men utan att utmärka sig. Mysiga kattdeckare låter ju som något som skulle passa mig som hand i handske, men jag har problem inte bara med det låga tempot, utan också med att katternas deltagande är väldigt litet. Kan inte låta bli att jämföra med underbara hunddeckarserien Chet & Bernie där allt ses ur hundens synvinkel vilket gör böckerna så mycket roligare att läsa. Tror Magical Cats Mystery hade vunnit mycket på att låta katterna sköta berättandet. Å andra sidan har jag läst två...

Smakebit: The Loving Cup

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Äntligen är Smakebit på söndag tillbaka igen. Jag hoppas att det kan få mig att komma ur den här bloggdvalan jag hamnat i, har inte haft någon lust alls. Läsningen går framåt i alla fall, läser just nu The Loving Cup av Winston Gramham, den tionde boken i serien om familjen Poldark och deras liv i Cornwall tidigt 1800-tal.

I utdraget är Geoffrey Charles tillbaka i Cornwall efter att i många år ha stridit i kriget mot Napoleon. Han är på besök hos sin avskydde styvfar för att ta sitt arv, Poldarkfamiljens gamla herresäte, i besiktning:

     George said evenly: 'I have no keys. They are with the Harrys. All you have to do is go over and call at the lodge. They will give them to you at once. You will find the place neglected. The Harrys were always rogues.' 
     ‘I wonder you kept them on.' 
     George shrugged.
     'After your mother died I could find little interest in the place.'
     And little interest in preserving it for Francis's son, thought Geoffrey Charles.

Ha en trevlig söndag!

What Alice Forgot: Liane Moriarty

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

What Alice Forgot handlar om Alice som tuppar av på gymmet och när hon vaknar på sjukhuset har hon tappat minnet av de sista tio åren. I sitt huvud är hon 29 år, lyckligt gift och väntar sitt första barn, men hon är ganska ensam om den bilden, det är mycket som hunnit hända nu när hon snart ska fylla 40. Hon har svårt att få ihop bilden alla andra har, av den hypereffektiva mamman, med den hon tror att hon är och hon gör sitt bästa för att forma om framtiden.

Tankar: Gillar som alltid Moriartys blandning av allvar och humor, liksom idén bakom boken - hur skulle det vara om man förlorade minnet från flera år? Jag tycker om Alice och hennes syster och det är intressant att läsa om hur Alice kämpar för att pussla ihop det som hänt dem det senaste decenniet, deras liv har utvecklats åt helt olika håll och ganska långt från deras yngre jag. Enda egentliga invändningen jag har är det allra sista, *spoiler*: (jag gillade rektorn).

Career of Evil: Robert Galbraith

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och snart på svenska

Career of Evil är den tredje delen om privatdetektiven Cormoran Strike och den jag tycker bäst om hittills. Det är händer mer (mycket mer!) på det privata planet och utredningen av fallet är inte så segt som i de tidigare delarna. Lite mindre prat och lite mer aktion.

Ett paket med ett avkapat ben skickas till hans assistent Robin och han har några personer i sitt förflutna som han misstänker vilket leder till att man äntligen får mer av hans backstory. Även Robins historia presenteras mer, nu när giftermålet med med Matthew närmar sig. Tyvärr blir han allt svinigare ju bättre hon trivs på jobbet...

Att det finns flera misstänkta förövare gör att man lätt leds in på villospår som läsare, men det är alltid kul att gissa :)

Fantastiska fakta om djur: Maja Säfström

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus

Fantastiska fakta om djur är en totalt charmig liten bok med fantastiska illustrationer. På varje sida finns ett eller några fakta om en djurart, nästa uppslag kommer en ny sort.

Faktan är för det mesta kul kuriosa, vill man veta mycket om ett speciellt djur får man hitta en annan bok (eller googla). Men visst är det så att det är roligare att veta att kolibrins fötter är så små att de inte kan gå på dem än hur många ungar de får i en kull eller vad de äter.

Stargirl: Jerry Spinelli

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Stargirls 

*handling och spoilers, sorry*
Berättare är tonårige Leo, men huvudpersonen är Stargirl, den tjej som börjar på skolan och som inte liknar någon annan Leo träffat och han iakttar henne först i smyg. Hon pyntar sin plats med dukar och blommor, hon sjunger i bamba för dem som fyller år, hon uppmuntrar alla som gör något bra och hon har kläder som ingen annan skulle vilja bli sedd död i. Leo ser hur skolan förändras och blir gladare av hennes inflytande, tills det plötsligt vänder och kollektivet börjar avsky henne. Han försöker få henne att uppföra sig normalt, men när det inte hjälper lämnar han henne.

Tankar: Tragisk historia om en tjej som vägrar vara likriktad och en kille som inte vågar stå upp för det som spelar roll. Jag blev besviken på Leo, som visserligen är som man är mest, men hade väntat mig något mer efter raden "I'll never be your Leo" i sången Holding On, som ska syfta på den här boken. Tyckte inte han var så mycket att hålla i handen när åskan gick...

Läsmånad : juli-2016

Har hunnit läsa en hel del, trots en mycket trevlig islandsresa. För ovanlighetens skull började jag månaden med en himla massa noveller i ett försök att rensa lite på läsplatten med mycket varierat resultat. De flesta novellerna kom från Armstrongs Otherworld-universum och trots en del riktigt intetsägande sidor så fanns det en del guldkorn och tillsammans ger de större insyn i grundserien.

Bästa bok var Dessens Dreamland, en ungdomsbok om ett förhållande som går helt fel och The Black Moon, den femte boken i Poldarkserien. Läste tre av Poldark-sagan på rad tills jag slutligen var mer i 1700-talets Cornwall än dagens Sverige. Tycker om det stadiet, men kan ibland känna mig lite lätt knäpp.

Den bok jag tyckte sämst om var Badhytten. Jag skrattade en del under läsningen, men retade mig enormt på karaktärerna, otydliga ställen i texten och att garven kändes så billiga, lite som om Stefan och Krister skrivit en bok. Besviken blev jag på Den som gräver en grav. Tyckte första delen i serien var riktigt bra och sen kom den här? Böcker som inte var dåliga, men som inte heller levde upp till de höga förväntningar jag hade på dem är Ferrantes My Brilliant Friend och Thúys Vi.

Bloggandet höll bara halva månaden, sen blev det visst skrivsemester, åtminstone på bloggen. Nu har jag så många böcker orecenserade att jag ska försöka med ett par inlägg om dagen ett tag och slå ihop andra till ett inlägg. Får se hur länge den föresatsen står sig :)

Statistik:
Lästa sidor: 7798                                  Lästa böcker: 23 (1 ljud), noveller: 12
Böcker på svenska: 6, engelska: 17     Böcker av kvinnor: 16, män: 5, kombo: 2
Nya författare för mig: 8                        Antal länder: 9
Del av serie: 16 (6 påbörjade, 1 avslutade/up to date och 2 uppgivna)
7 böcker av en kanadensisk författare
4 böcker av amerikanska författare
4 böcker av brittiska författare
3 böcker av isländska författare

1 bok av en australisk författare

1 bok av en ghanansk författare
1 bok av en italiensk författare

1 bok av en svensk författare

1 bok av en vietnamesisk författare

Utmaningar:  
The Reading Challenge: 1 (43/50), det går långsamt nu...
Läs böcker från fyra nya länder: 1 (6/4): Ghana
Skriv om böckerna inom en vecka efter att du har läst dem: Nästan :)

Böcker:
140.     The Awakening - Kelley Armstrong  4-/5
139.     The Summoning - Kelley Armstrong  4/5
138.     My Brilliant Friend - Elena Ferrante  3-/5
137.     The Last Boy and Girl in the World - Siobahn Vivian  3-/5
136.     Three Wishes - Liane Moriarty  4-/5
135.     The Four Swans - Winston Graham  3/5
134.     The Black Moon - Winston Graham  4+/5  *månadsfavorit*
133.     Warleggan - Winston Graham  4/5
132.     Guilty Pleasures - Laurell K. Hamilton  3-/5
131.     Windhaven - George R.R Martin & Lisa Tuttle  (ljudbok)  3/5
130.     Vi - Kim Thúy  3/5
129.     Den som gräver en grav - Yrsa Sigurdardóttir  2/5   -månadsbesvikelse-
128.     Det tredje tecknet - Yrsa Sigurdardóttir  4/5
127.     Häxans tid - Árni Thórarinsson  2/5
126.     Dreamland - Sarah Dessen  4/5  *månadsfavorit*
N.        V-Plates - Kelley Armstrong  (novell) 3-/5
125.     Forsaken - Kelley Armstrong  4-/5
124.     Chaotic - Kelley Armstrong  (kortroman)  4/5
N.        Off-Duty Angel - Kelley Armstrong  (novell)  3/5
N.        Demonology - Kelley Armstrong (novell)  4/5
123.     Counterfeit Magic - Kelley Armstrong  (kortroman)  3/5
122.     Angelic - Kelley Armstrong (kortroman)  3+/5
N.        Territorial - Kelley Armstrong  (novell)  2/5
N.        The Case of the Half-Demon Spy - Kelley Armstrong  (novell)  3/5
N.        Checkmate - Kelley Armstrong  (novell) 3/5
N.        Recruit - Kelley Armstrong  (novell)  2/5
N.        Framed - Kelley Armstrong  (novell)  4-/5
N.        Escape - Kelley Armstrong  (novell)  4/5
N.        Bargain - Kelley Armstrong  (novell)  2/5
N.        Adventurer - Kelley Armstrong  (novell)  2/5
121.     Driven - Kelley Armstrong  4/5
N.        A Cat Was Involved - Spencer Quinn (novell)  3/5
120.     Daylight Saving - Edward Hogan  4-/5
119.     Badhytten - Christina Olséni & Micke Hansen  2/5   -månadsbesvikelse-
118.     Förändringar: en kärlekshistoria - Ama Ato Aidoo  3/5

Film: 
Paper Town, dvd. Fångades inte av karaktärerna alls, men så är det här också den av John Greens böcker som jag tycker minst om. Känns lite som att den saknar riktning.
Hajen, svt. Hade hunnit glömma av det mesta märkte jag när jag nu såg den igen. Gillar den, även om jag har svårt för storfiskaren - vad är det för fel på karln? Skyll dig själv ville jag säga när hajen tog honom :)

Tv: 
Casual, säsong 2, Hbo. Fortfarande bra, men första säsongen vann nog en hel del på att jag maratontittade, hann komma ifrån karaktärerna en del när jag var tvungen att vänta en vecka på varje avsnitt. Gillar dottern bättre här, bästa karaktären den här säsongen, tyckte sämre om brodern, han blev för manisk.
Dexter, säsong 2-4, Hbo. Det som slår mig mest med de första säsongerna är hur vår skadade seriemördare försöker hitta någon som är som han/som accepterar honom som han är: icetruck-mördaren, sponsorn Lila, Miguel och Trinity-mördaren. Han blir lika besviken varje gång...
The Family, kanal 5. Missade sista två avsnitten, så surt! Men tyckte mycket om det jag såg, hur många hemligheter som låg under ytan.
Indian Summer, svt. Om motsättningarna i Indien och kämpande för frigörelse och om de engelsmän som är herremän på plats. Gillart!

Jeremy Poldark: Winston Graham

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Jeremy Poldark är den tredje boken i släktsagan om familjen Poldark, en numera ganska fattig (närapå utblottad) gammal gruvägarfamilj i slutet av 1700-talets Cornwall. Det är en blek och regnig trakt, och redan då fanns tecken på miljöförstöring i närheten av gruvorna.

Ross ska ställas inför rätta, anklagad för upplopp, plundring och mord begånget i slutet på förra boken. Utgången är långt ifrån given, han är inte en man som tycker om att ödmjuka sig inför "herremän", speciellt inte när han tycker att han hans handlingar är rätt.

Tankar: Gillar! Jag tycker om att läsa om medlemmarna i familjen Poldark och hur relationerna dem emellan fungerar, men det är nog egentligen bara två av dem som jag verkligen tycker om - Demelza och Verity. Inte så himla lätt att vara kvinna på den tiden. Ross har sjunkit en del för mig sen början av serien, han är så jädra stolt och envis, nästan oförlåtande.

Det är också intressant att läsa om hur den franska revolutionen påverkar synsätt både hos engelska arbetare och dess styrande. Beklagligt nog för Ross så är de franska nyheterna något som hans jury också är medvetna om, inte så bra att vara misstänkt för uppvigling när franska herremän galjotineras på löpande band... Och här kommer ett litet citat om hur det gick till i domstolarna på den tiden:
"it being the custom in serious cases to allow two speeches for the prosecution and none for the defence."