Night Shift: Charlaine Harris

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Tillbaka för tredje, och förhoppningsvis sista, gången i den lilla avfolkade hålan Midnight i Texas. Det är något ondskefullt som börjat locka dit människor och djur och får dem att begå självmord i korsningen. De få invånarna tycker väl inledningsvis mest att det är bekymmersamt för att det riskerar att locka dit pressen och hur ska det då gå med deras respektive hemligheter? Så småningom inser de i alla fall att vad det än är som drar så lär det gå illa för fler än självmordsoffren och de börjar leta efter sätt att oskadliggöra hotet.

Tankar: Att jag inte är helt nöjd har väl framgått, ett problem är att jag inte kommer tillräckligt nära någon av det nästan tiotalet personer man får följa. I första boken var jag glad att få återknyta bekantskapen med några karaktärer från Harris tidigare produktion, men nu retar jag mig mest på hur deras personligheter har ändrats från deras originalhistorier.

Återigen är Manfred underutnyttjad som karaktär, jag ser inte riktigt vitsen med att ha med ett medium i boken när hans förmågor knappt finns med. Likaså är änglarna och vartigrarna satta på undantag. För många möjliga godbitar som mest lever svenssonliv helt enkelt. Och jag har fortfarande svårt för att det finns energivampyrer, speciellt när jag har läst Harris tidigare vampyrserie om tretton delar där det inte ens nämns. Och det är samma universum, i Night Shift besöker Lemuel (energivampyr) dallasklanen som spelade stor roll i Living Dead in Dallas (och vilken otroligt mycket bättre bok det är!).

Sedan får jag inte riktigt serien att hänga ihop. Det är en del som händer, men jag tycker att det följs upp dåligt mellan böckerna, med det ondskefulla väsnet i den här boken som största exempel. Jag kan inte påminna mig något i de tidigare böckerna som leder dit. Och det konstiga hotellbygget från förra boken är helt plötsligt bara ett hotell? Upplösningen är dessutom så osannolik i sig självt, med publika jungfruoffer, att det inte blir vidare bra.

Fjärilarnas stad: Ingrid Remvall

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Fjärilarnas stad är en dystopi där man framför allt får följa Vega, 18 år och s.k. myra, d.v.s. arbetare i ytterdistriktet. En kväll beger sig hon och bästisen Maxine in till den förbjudna staden för att festa med de vackra, rika och inflytelserika människorna, s.k. fjärilar, och de ännu vackrare robotorna. Ögonen fastnar på Fenix - och vips så är de djupt förälskade. Nu bara måste hon lösa så att hon kan ta sig tillbaka till staden för att träffa honom igen! Det spelar ingen roll hur förbjudet det är, eller vad konsekvenserna kan bli för henne och hennes familj. I boken finns dessutom med en kidnappning, en motståndsrörelse, slemma politiker och genetiska experiment.

Tankar: Blev inte vidare förtjust i den här. Det fanns spännande ingredienser där, men den kändes väldigt förenklat skriven med bland annat insta-love och vännen som drömmer om en designerkarriär och, naturligtvis, får en. Mysteriet med kidnappningen och det som låg bakom var väl tillkrånglat, hade svårt att följa med i alla turer och det kändes som att det fanns en del hål i logiken där.

Jag hade extremt svårt för den plötsliga och nästan allomfattande kärlekshistorien och inte blev det bättre av att jag inte gillade personerna i den. Fenix kändes mest bara vag, men Vega retade jag mig på. Tyckte hon var så egoistisk, tanklös och naiv i sitt handlande och jag tycker inte det blir trovärdigt - dels med tanke på hur hon beskrivits innan och dels med tanke på hur hon fostrats i det fattiga distriktet och borde tänkt sig mer för när hon bryter mot reglerna - livet där är inte lätt från början. Där kommer Fenix lättare undan på grund av sin priviligerade uppväxt. Hela kärlekshistorien hade också blivit intressantare om skillnaderna i deras uppväxt hade satt mer spår i deras relation och deras förväntningar, nu blev det mest bara askungesaga av den biten.

Världen där det utspelades hade alla förutsättningar för att bli intressant, men i den här korta boken blev det inte mycket plats kvar att utforska den när så mycket var romans. Känns som man hade kunnat göra mer med rösträtten som bara fanns för de rika och hur de olika klassernas utbildning var ämnad till att få alla nöjda (eller åtminstone fogliga). Dessutom fanns de "öde" utmarkerna där det verkade finns folk som gömde sig, men det nämndes väl nästan bara i en bisats.

Det som var positivt var de högteknologiska robotorna med artificiell intelligens och hur de beroende på personlighet såg sig som bättre än människor/hade velat uppleva samma känslor som dem. Dessvärre fick de inte mycket plats. Jag hade väl egentligen också lite svårt att förstå hur just de kunnat bli jetsetets krona, är det ens en möjlig utveckling att det är det artificiella livet man ser upp till?

The Legend of Tarzan

Bild lånad från cdon

Var och såg The Legend of Tarzan och blev positivt överraskad. Gillade hur den startade tio år efter Me Tarzan, you Jane och hur man ändå fick backgrunden i små återblickar, och gillade hur den brittiske lorden (Tarzan) mot sin vilja övertalades att återvända till ett Kongo allt mer ockuperat av kung Leopold och allt mer förslavat. Googlade Leopold när jag kom hem från bion - och ja, det fanns tyvärr verklighetsbakgrund till samhället i filmen.

Alexander Skarsgård har länge varit en av mina favoriter och det blev ju inte mindre nu... Jag faller redan innan klädesplaggen börjar försvinna ett efter ett... Det är något med honom som långhårig posh britt som är oemotståndligt. (Sorry, men det är min filmupplevelse som beskrivs...) Förutom Skarsgård så finns Samuel L Jackson med som lite comic relief och några lättköpta garv, och han är väl bra, men inte nödvändig, jag hade hellre sett en svartare film. Margot Robbie som Jane har karisma, men känns lite underutnyttjad liksom Christoph Waltz som filmens bad guy Rom. Undrar om jag inte helt enkelt hade velat ha en längre film - mer allt liksom.

Bilderna av Afrika är vidunderliga, att många av dem är fake spelar ingen roll, och inte blir det sämre när man har två afrikaresor planerade. Man ser floden med alla flodhästar och tänker att Snart är jag där! Sedan lejonflocken - Det där ska jag se! Och så fortsätter det. Dessvärre lär jag väl inte få se Tarzan, men, men...

Det jag har lite svårare för är den gamla återuppväckta fejden med Mbonga, hade hellre sett ett mer fullskaligt motstånd mot slaveriet, det hade varit en mer spännande vinkel på tarzanhistorien kan jag tycka. Och inte hjälper det att stridsscenen med Mbonga blir mycket over the top när Tarzans gamla gorilleklan ska hjälpa till. De dataanimerade gorillorna är förresten en annan sak jag har svårt för, tycker det finns en hel del brister i deras utseende och beteende.

Så mestadels av tiden sitter jag och är fullkomligt lycklig (och ibland lite lätt besvärad när gorillorna inte uppför sig som de ska) och njuter av en klassisk matinefilmsupplevelse och av Skarsgård och av Skarsgård bland träden (ja, det är två olika bra saker). Men så kommer slutet. Och slutet är ganska bedrövligt. Mer om det i *spoilern, markera för att läsa*. The bad guy Rom har Jane och tillräckligt med diamanter för att betala tusentals väntande legosoldater som ska krossa Kongos invånare en gång för alla och för att hindra honom att ta sig till skeppet får Tarzan snilleblixten att skicka ner en skenande gnuhjord till stan. Fine! Och hade han gjort det med hjälp av en gräsbrand eller med hjälp av sina gamla kompisar så hade jag köpt det. Men! Att använda en lejonflock som vallhundar, understödda av gorillorna (med rejält mänskligt uttryck i den här delen) blir bara jättefånigt. Det blir ett ganska surt avslut för mig och tar, tyvärr, bort en del (men långt ifrån hela) av lyckoupplevelsen. Synd när det började så bra.

Smakebit: A Clash of Kings

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris 
och översatt till svenska

Söndag igen och dags att blogga, för tydligen får jag inte tummen ur övriga dagar... Trots färdigskrivna inlägg. Jisses. Men september ska bli en bra månad *håller tummar och tår*.

Idag kommer smakbiten från George R.R. Martins A Clash of Kings, andra delen i A Song of Ice and Fire (Game of Thrones). Jag läste den för flera år sen, men fick lite abstinens när senaste säsongen tog slut och gav mig på dem som ljudböcker. Lite glad att jag redan kan historien, tror att det kanske hade varit svårt att hålla reda på alla namn och platser annars, men så är jag ju bättre på att läsa än att lyssna också...

     Sansa closed the shutters and turned sharply away from the window. “You look very lovely today, my lady,” Ser Arys said.
     “Thank you, ser.” Knowing that Joffrey would require her to attend the tourney in his honor, Sansa had taken special care with her face and clothes. She wore a gown of pale purple silk and a moonstone hair net that had been a gift from Joffrey. The gown had long sleeves to hide the bruises on her arms. Those were Joffrey’s gifts as well. When they told him that Robb had been proclaimed King in the North, his rage had been a fearsome thing, and he had sent Ser Boros to beat her.
(Robb är bror till Sansa.)

Fler smakbitar finns hos Mari. Ha en trevlig dag :)

Curiosity Thrilled the Cat & Sleight of Paw

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Curiosity Thrilled the Cat och Sleight of Paw är de två första delarna i Sofie Kellys Magical Cats Mystery. Huvudpersonen Kathleen är ny huvudbibliotekarie i den lilla staden Mayville Heights och när hon inte arbetar umgås hon med väninnor och sina två katter, bakar och deltar i den lilla stadens festligheter. Och så råkar hon bli inblandad i ett par mordutredningar.

I första boken är det en man som hittas död på biblioteket och Kath blir huvudmisstänkt - kan det vara ett dolt kärleksmöte som gått fel? I Sleight of Paw hittas en äldre kvinna död i gränden bakom ett kafé. Emellan sina vardagsrutiner börjar Kath fundera på morden, pratar med folk som känt offren och råkar slutligen riktigt illa ut när hon kommer sanningen på spåret. Till hjälp har hon, förutom väninnor och andra bekanta, också sina två katter som inte bara lyssnar intresserat på henne när hon berättar om sina teorier, men som också hjälper till att ordna fram ledtrådar med hjälp av sina magiska talanger, den ena katten kan bli osynlig, den andre röra sig genom låsta dörrar.

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus

Det är småcharmiga böcker i mestadels riktigt långsamt tempo där mycket beskrivs alltför väl. Persongalleriet har jag lite svårt att göra karaktärer av - många nämns men utan att utmärka sig. Mysiga kattdeckare låter ju som något som skulle passa mig som hand i handske, men jag har problem inte bara med det låga tempot, utan också med att katternas deltagande är väldigt litet. Kan inte låta bli att jämföra med underbara hunddeckarserien Chet & Bernie där allt ses ur hundens synvinkel vilket gör böckerna så mycket roligare att läsa. Tror Magical Cats Mystery hade vunnit mycket på att låta katterna sköta berättandet. Å andra sidan har jag läst två...

Smakebit: The Loving Cup

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Äntligen är Smakebit på söndag tillbaka igen. Jag hoppas att det kan få mig att komma ur den här bloggdvalan jag hamnat i, har inte haft någon lust alls. Läsningen går framåt i alla fall, läser just nu The Loving Cup av Winston Gramham, den tionde boken i serien om familjen Poldark och deras liv i Cornwall tidigt 1800-tal.

I utdraget är Geoffrey Charles tillbaka i Cornwall efter att i många år ha stridit i kriget mot Napoleon. Han är på besök hos sin avskydde styvfar för att ta sitt arv, Poldarkfamiljens gamla herresäte, i besiktning:

     George said evenly: 'I have no keys. They are with the Harrys. All you have to do is go over and call at the lodge. They will give them to you at once. You will find the place neglected. The Harrys were always rogues.' 
     ‘I wonder you kept them on.' 
     George shrugged.
     'After your mother died I could find little interest in the place.'
     And little interest in preserving it for Francis's son, thought Geoffrey Charles.

Ha en trevlig söndag!

What Alice Forgot: Liane Moriarty

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

What Alice Forgot handlar om Alice som tuppar av på gymmet och när hon vaknar på sjukhuset har hon tappat minnet av de sista tio åren. I sitt huvud är hon 29 år, lyckligt gift och väntar sitt första barn, men hon är ganska ensam om den bilden, det är mycket som hunnit hända nu när hon snart ska fylla 40. Hon har svårt att få ihop bilden alla andra har, av den hypereffektiva mamman, med den hon tror att hon är och hon gör sitt bästa för att forma om framtiden.

Tankar: Gillar som alltid Moriartys blandning av allvar och humor, liksom idén bakom boken - hur skulle det vara om man förlorade minnet från flera år? Jag tycker om Alice och hennes syster och det är intressant att läsa om hur Alice kämpar för att pussla ihop det som hänt dem det senaste decenniet, deras liv har utvecklats åt helt olika håll och ganska långt från deras yngre jag. Enda egentliga invändningen jag har är det allra sista, *spoiler*: (jag gillade rektorn).

Career of Evil: Robert Galbraith

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris
och snart på svenska

Career of Evil är den tredje delen om privatdetektiven Cormoran Strike och den jag tycker bäst om hittills. Det är händer mer (mycket mer!) på det privata planet och utredningen av fallet är inte så segt som i de tidigare delarna. Lite mindre prat och lite mer aktion.

Ett paket med ett avkapat ben skickas till hans assistent Robin och han har några personer i sitt förflutna som han misstänker vilket leder till att man äntligen får mer av hans backstory. Även Robins historia presenteras mer, nu när giftermålet med med Matthew närmar sig. Tyvärr blir han allt svinigare ju bättre hon trivs på jobbet...

Att det finns flera misstänkta förövare gör att man lätt leds in på villospår som läsare, men det är alltid kul att gissa :)

Fantastiska fakta om djur: Maja Säfström

Bild lånad från adlibris,
finns också på bokus

Fantastiska fakta om djur är en totalt charmig liten bok med fantastiska illustrationer. På varje sida finns ett eller några fakta om en djurart, nästa uppslag kommer en ny sort.

Faktan är för det mesta kul kuriosa, vill man veta mycket om ett speciellt djur får man hitta en annan bok (eller googla). Men visst är det så att det är roligare att veta att kolibrins fötter är så små att de inte kan gå på dem än hur många ungar de får i en kull eller vad de äter.

Stargirl: Jerry Spinelli

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Stargirls 

*handling och spoilers, sorry*
Berättare är tonårige Leo, men huvudpersonen är Stargirl, den tjej som börjar på skolan och som inte liknar någon annan Leo träffat och han iakttar henne först i smyg. Hon pyntar sin plats med dukar och blommor, hon sjunger i bamba för dem som fyller år, hon uppmuntrar alla som gör något bra och hon har kläder som ingen annan skulle vilja bli sedd död i. Leo ser hur skolan förändras och blir gladare av hennes inflytande, tills det plötsligt vänder och kollektivet börjar avsky henne. Han försöker få henne att uppföra sig normalt, men när det inte hjälper lämnar han henne.

Tankar: Tragisk historia om en tjej som vägrar vara likriktad och en kille som inte vågar stå upp för det som spelar roll. Jag blev besviken på Leo, som visserligen är som man är mest, men hade väntat mig något mer efter raden "I'll never be your Leo" i sången Holding On, som ska syfta på den här boken. Tyckte inte han var så mycket att hålla i handen när åskan gick...

Läsmånad : juli-2016

Har hunnit läsa en hel del, trots en mycket trevlig islandsresa. För ovanlighetens skull började jag månaden med en himla massa noveller i ett försök att rensa lite på läsplatten med mycket varierat resultat. De flesta novellerna kom från Armstrongs Otherworld-universum och trots en del riktigt intetsägande sidor så fanns det en del guldkorn och tillsammans ger de större insyn i grundserien.

Bästa bok var Dessens Dreamland, en ungdomsbok om ett förhållande som går helt fel och The Black Moon, den femte boken i Poldarkserien. Läste tre av Poldark-sagan på rad tills jag slutligen var mer i 1700-talets Cornwall än dagens Sverige. Tycker om det stadiet, men kan ibland känna mig lite lätt knäpp.

Den bok jag tyckte sämst om var Badhytten. Jag skrattade en del under läsningen, men retade mig enormt på karaktärerna, otydliga ställen i texten och att garven kändes så billiga, lite som om Stefan och Krister skrivit en bok. Besviken blev jag på Den som gräver en grav. Tyckte första delen i serien var riktigt bra och sen kom den här? Böcker som inte var dåliga, men som inte heller levde upp till de höga förväntningar jag hade på dem är Ferrantes My Brilliant Friend och Thúys Vi.

Bloggandet höll bara halva månaden, sen blev det visst skrivsemester, åtminstone på bloggen. Nu har jag så många böcker orecenserade att jag ska försöka med ett par inlägg om dagen ett tag och slå ihop andra till ett inlägg. Får se hur länge den föresatsen står sig :)

Statistik:
Lästa sidor: 7798                                  Lästa böcker: 23 (1 ljud), noveller: 12
Böcker på svenska: 6, engelska: 17     Böcker av kvinnor: 16, män: 5, kombo: 2
Nya författare för mig: 8                        Antal länder: 9
Del av serie: 16 (6 påbörjade, 1 avslutade/up to date och 2 uppgivna)
7 böcker av en kanadensisk författare
4 böcker av amerikanska författare
4 böcker av brittiska författare
3 böcker av isländska författare

1 bok av en australisk författare

1 bok av en ghanansk författare
1 bok av en italiensk författare

1 bok av en svensk författare

1 bok av en vietnamesisk författare

Utmaningar:  
The Reading Challenge: 1 (43/50), det går långsamt nu...
Läs böcker från fyra nya länder: 1 (6/4): Ghana
Skriv om böckerna inom en vecka efter att du har läst dem: Nästan :)

Böcker:
140.     The Awakening - Kelley Armstrong  4-/5
139.     The Summoning - Kelley Armstrong  4/5
138.     My Brilliant Friend - Elena Ferrante  3-/5
137.     The Last Boy and Girl in the World - Siobahn Vivian  3-/5
136.     Three Wishes - Liane Moriarty  4-/5
135.     The Four Swans - Winston Graham  3/5
134.     The Black Moon - Winston Graham  4+/5  *månadsfavorit*
133.     Warleggan - Winston Graham  4/5
132.     Guilty Pleasures - Laurell K. Hamilton  3-/5
131.     Windhaven - George R.R Martin & Lisa Tuttle  (ljudbok)  3/5
130.     Vi - Kim Thúy  3/5
129.     Den som gräver en grav - Yrsa Sigurdardóttir  2/5   -månadsbesvikelse-
128.     Det tredje tecknet - Yrsa Sigurdardóttir  4/5
127.     Häxans tid - Árni Thórarinsson  2/5
126.     Dreamland - Sarah Dessen  4/5  *månadsfavorit*
N.        V-Plates - Kelley Armstrong  (novell) 3-/5
125.     Forsaken - Kelley Armstrong  4-/5
124.     Chaotic - Kelley Armstrong  (kortroman)  4/5
N.        Off-Duty Angel - Kelley Armstrong  (novell)  3/5
N.        Demonology - Kelley Armstrong (novell)  4/5
123.     Counterfeit Magic - Kelley Armstrong  (kortroman)  3/5
122.     Angelic - Kelley Armstrong (kortroman)  3+/5
N.        Territorial - Kelley Armstrong  (novell)  2/5
N.        The Case of the Half-Demon Spy - Kelley Armstrong  (novell)  3/5
N.        Checkmate - Kelley Armstrong  (novell) 3/5
N.        Recruit - Kelley Armstrong  (novell)  2/5
N.        Framed - Kelley Armstrong  (novell)  4-/5
N.        Escape - Kelley Armstrong  (novell)  4/5
N.        Bargain - Kelley Armstrong  (novell)  2/5
N.        Adventurer - Kelley Armstrong  (novell)  2/5
121.     Driven - Kelley Armstrong  4/5
N.        A Cat Was Involved - Spencer Quinn (novell)  3/5
120.     Daylight Saving - Edward Hogan  4-/5
119.     Badhytten - Christina Olséni & Micke Hansen  2/5   -månadsbesvikelse-
118.     Förändringar: en kärlekshistoria - Ama Ato Aidoo  3/5

Film: 
Paper Town, dvd. Fångades inte av karaktärerna alls, men så är det här också den av John Greens böcker som jag tycker minst om. Känns lite som att den saknar riktning.
Hajen, svt. Hade hunnit glömma av det mesta märkte jag när jag nu såg den igen. Gillar den, även om jag har svårt för storfiskaren - vad är det för fel på karln? Skyll dig själv ville jag säga när hajen tog honom :)

Tv: 
Casual, säsong 2, Hbo. Fortfarande bra, men första säsongen vann nog en hel del på att jag maratontittade, hann komma ifrån karaktärerna en del när jag var tvungen att vänta en vecka på varje avsnitt. Gillar dottern bättre här, bästa karaktären den här säsongen, tyckte sämre om brodern, han blev för manisk.
Dexter, säsong 2-4, Hbo. Det som slår mig mest med de första säsongerna är hur vår skadade seriemördare försöker hitta någon som är som han/som accepterar honom som han är: icetruck-mördaren, sponsorn Lila, Miguel och Trinity-mördaren. Han blir lika besviken varje gång...
The Family, kanal 5. Missade sista två avsnitten, så surt! Men tyckte mycket om det jag såg, hur många hemligheter som låg under ytan.
Indian Summer, svt. Om motsättningarna i Indien och kämpande för frigörelse och om de engelsmän som är herremän på plats. Gillart!

Jeremy Poldark: Winston Graham

Bild lånad från bokus,
finns också på adlibris

Jeremy Poldark är den tredje boken i släktsagan om familjen Poldark, en numera ganska fattig (närapå utblottad) gammal gruvägarfamilj i slutet av 1700-talets Cornwall. Det är en blek och regnig trakt, och redan då fanns tecken på miljöförstöring i närheten av gruvorna.

Ross ska ställas inför rätta, anklagad för upplopp, plundring och mord begånget i slutet på förra boken. Utgången är långt ifrån given, han är inte en man som tycker om att ödmjuka sig inför "herremän", speciellt inte när han tycker att han hans handlingar är rätt.

Tankar: Gillar! Jag tycker om att läsa om medlemmarna i familjen Poldark och hur relationerna dem emellan fungerar, men det är nog egentligen bara två av dem som jag verkligen tycker om - Demelza och Verity. Inte så himla lätt att vara kvinna på den tiden. Ross har sjunkit en del för mig sen början av serien, han är så jädra stolt och envis, nästan oförlåtande.

Det är också intressant att läsa om hur den franska revolutionen påverkar synsätt både hos engelska arbetare och dess styrande. Beklagligt nog för Ross så är de franska nyheterna något som hans jury också är medvetna om, inte så bra att vara misstänkt för uppvigling när franska herremän galjotineras på löpande band... Och här kommer ett litet citat om hur det gick till i domstolarna på den tiden:
"it being the custom in serious cases to allow two speeches for the prosecution and none for the defence."